Jane och Hogwarts

Okej

Jättebra!

Här är kapitel 5 och tack för alla fina kommentarer.


Kapitel 5

Jag vaknar av att Rose pratar jättehögt i sömnen. Det visste jag inte att hon gjorde fast jag har i för sej bara känt henne i mindre en ett dygn…
”Hur mycket är klockan?” frågar Rose yrvaket.
”Den är bara sju men du väckte oss andra genom att prata jättehögt i sömnen”, säger en av tjejerna som vi delar rummet med.
”Jag pratar inte alls i sömnen!” säger Rose som plötsligt verkar ha blivit jätte pigg.
”Jo!” säger hon och skrattar.
”Kom Jane vi går och äter frukost”, säger Rose och tar med sig mig mot den branta trappan som leder ner till sällskapsrummet.
Jag följer med henne ner i sällskapsrummet där Jon och Albus som jag tror kom ner alldeles nyss står och pratar.
”Ska ni inte ha frukost innan lektionen börjar?” frågar Rose.
”Jo.”
”Men kom då jag blev inte väckt av att Rose pratade i sömnen bara för att stå här och vara hungrig.”
”Sluta att tjata om att jag pratar i sömnen och följ med mig ner och ät istället då!”
”Visst, men vad var det du sa i sömnen då?” Frågar Albus och skrattar åt Roses arga min.
”Kom nu!” ropar Jon som redan är på väg ut genom det stora porträttet som fungerar som dörr till sällskapsrummet.
Vi skyndar ikapp honom medans Rose tar fram schemat som alla fick av igår.
”Vi har försvar mot svartkonster som första lektion idag då får vi se hur den nya läraren är”, säger hon och lägger undan schemat.
Vi går in i stora salen (det är i alla fall det alla kallar den) som idag visar en molnig himmel i taket istället för en natt himmel. Bordet är även idag är fyllt med mat fast det är bröd, fil, gröt och massor av andra saker som man brukar ha till frukost istället för kött, potatis och sallader.
”Jag har aldrig fattat grejen med frukost man blir bara illamående av det”, säger Rose och tittar på den lilla mackan som hon skälv tänker äta.
”Va! frukost är ju det bästa målet på hela dagen näst efter fika om man äter det”, säger Jon som så länge jag kan minnas alltid har älskat frukost.
Då kommer massor av ugglor inflygande i rummet. Jag tror jag skymtar min egen uggla som jag har bestämt mig för att kalla Dawn. Och efter en stund ser jag att det faktiskt är hon som kommer flygande och landar bredvid mig med ett brev i sin utsträckta klo. Jag tar försiktigt brevet och börjar läsa det medans Dawn flyger iväg med dom andra ugglorna som har lämnat sina brev. Jag öppnar kuvertet och tar fram brevet som är från mamma och pappa.

Kära Jane. Hoppas att du har det bra. Vi har städat skjulet och Lucy har lekt med Maud vilket slutade med att båda trillade i vattnet.
Skicka en uggla med ett brev om hur du har det så fort du får tid.
Kram från mamma, pappa och Lucy.

Jag lägger brevet i fickan medan vi går till lektionen. Jag kan inte fatta hur vi ska lära oss att hitta här när trapporna hela tiden rör sig, vissa dörrar ser ut som porträtt och poltergeisten Peevs hela tiden försöker för virra en genom att göra falska trappsteg, kasta böcker i huvudet på alla som går förbi och plötsligt dyka upp från ingenstans och säga att man har gått fel fast en av dom mer pålitliga spökena just har sagt att det är rätt väg. Tillslut kommer vi i alla fall fram till klasrummet där dom andra eleverna just har satt sig.
”Förlåt att vi är sena men…” börjar Rose
”Jag vet att det är jobbigt att hitta första dagen”, säger professor Strange och viftar med handen och jag kan inte låta bli att tycka om honom.


När vi en stund senare kommer ut ur klass rummet verkar alla utom jag ha glömt att han var skum igår och det ända alla pratar om är att dom tror att professor Strange kommer att bli deras favorit lärare.

Jättebra kapitel!

Jättebra skrivet!!!

Förlåt för att det inte har kommit ett nytt kapitel på ett tag men jag har inte haft tillgång till datorn som jag skriver den på. Men nu har jag i alla fall börjat skriva på nästa kapitel så det kommer nog snart.

JAaaa

Jag vet att det inte har kommit något nytt kapitel på ett tag nu... Men här är i alla fall kapitel 6 hoppas det är bra.

Kapitel 6

Efter över tre veckor på Hogwarts börjar man vänja sig vid att det hela tiden susar förbi spöken i korridorerna, att det varje morgon susar in ugglor i stora salen och att trapporna rör sig. Fast vissa dagar blir nog till och med lärarna överraskade.


”Vad har vi för lektioner nu?” frågar Albus när vi går genom korridoren.
”Förvandlingskonst med professor Owen”, säger Rose genast.
Jag undrar hur vissa människor bara kan ha sådana saker i huvudet. Skälv kommer jag bara ihåg när vi ska försvar mot svart konster, örtlära, astronomi, (fast det beror nog mest på att vi oftast har dom lektionerna mitt i natten) och när vi har trollformellära.
”Kom då”, säger Albus.
När vi är framme vid klassrummet står där redan några elever från Slytherin där.
”Vilka tror ni det är?” viskar Rose tyst.
För även om dom flesta Slytherin eleverna är helt okej så finns där en grupp som vi blev ovänner med redan första dagen.
Allt började med att vi stötte ihop med dom i korridoren och en av dom som jag senare fick veta hette Scorpius Malfoy vände sig mot Albus och Rose och sa:
”Är det inte blodsförrädarna Weasley och Potter? Ni tror ni är så fina bara för att ni är barn till Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasley. Men egentligen är det lika fult att vara blodsförrädare som att vara smutsskalle.”
Och även om jag aldrig har hört någon säga något av orden och menat det den sagt har pappa berättat om det för mig. Och så fort jag hade hört Malfoy säga orden började jag hata honom. Eftersom man när man säger ordet smutsskalle menar att någon som är mugglar född eller en helt vanlig mugglare inte har rent blod och därför inte är lika bra som någon som inte är det. Och när man säger ordet blodsförrädare menar att någon som umgås med mugglare är en förrädare som umgås med mugglar födda eller mugglare.
Efter det har vi och Scorpius Malfoy och has vänner Rebecka Sloane, Tim Lurkin och Samatha Stone inte direkt varit vänner.

”Vi kan ju alltid hoppas på det bästa”, säger Jon hoppfult.
”Är det inte dom modiga Gryffindor eleverna?” frågar Rebecka (eller Sloane som vi brukar kalla henne.)
Malfoy håller just på att öppna munnen när professor Owen öppnar dörren och släpper in oss. Tack för att du räddar oss undan ett gräl.
”Alla sätter sig ner och tar fram sina trollstavar. Eftersom vi mest lästa i böckerna förra väckan hade jag tänkt att vi skulle öva med trollstavarna idag”, säger hon och går fram och ställer sig längst fram i klassrummet.
Skönt, det är mycket lättare att fatta om man får testa en om man ska lära sig det från en bok. Okej visst böcker kan vara både bra och roliga särskilt om det är en bra författare men när det gäller att lära sig saker är det mycket lättare om man får testa.
”I dag tänkte jag att vi skulle öva på att förvandla tändstickor till nålar. Jag brukar göra det här med alla förstaårselever och jag förväntar mig inte att hela klasen ska klara det idag.”
När lektionen är slut är det bara Rose som fått sin tändsticka helt silvrig och jag och en Slytherin pojke som jag glömt namnet på är dom enda som har lyckats få dom att bli spetsiga i ena änden. Professor Owen ska just dela ut läxorna när någon öppnar dörren och skyndar fram till henne och viskar något till henne. Efter en stund ser jag att det är professor Longbotton som är lärare i örtlära och vän med Rose och Albus föräldrar. Sen vänder sig professor Owen sig mot oss och säger med rädd röst:
”Alla ska lugnt gå ner till stora salen rektorn har en sak att berätta.”
Så fort hon har sagt färdigt meningen börjar alla prata i munnen på varandra.
”Vad tror ni det är som har hänt?” frågar Rose medans vi börjar springa mot dörren.
”Jag vet inte men hon såg orolig ut”, säger Jon
Resten av vägen ner säger ingen något. Vi var tydligen den sista klassen för alla andra elever sitter redan ner.
”Det har hänt en sak…”, börjar McGonagall. ”Medans jag berättar vad som har hänt skulle jag vilja att alla är tysta. För en stund sen hittades Huffelpuff eleven George Green nere i fängelse hålan han har kommit in i någon slags sömn när vi hittade honom hade han ett konstigt märke i pannan det föreställde en cirkel med en trollstav inuti från spetsen på trollstaven droppade det blod den här symbolen har under året dykt upp på olika platser. Vi har en så länge inte lyckats väcka pojken hur vi än har gjort. Jag ber er nu att gå till era sällskapsrum och stanna där tills er elevhems föreståndare ber er om något annat.”

*bevakar*

Ja en ny läsare!