Allt inte svårt, bara kompliserat

När kommer ett till kapitel?
Du har ju inte lagt upp något på över en månad nu :'( :'( :'(

Jag har inte lagt upp någonting nytt för att jag har typ jobbat lite med min andra bok och så har jag jobbat med en saga för att innan lovet så sa min engelska lärare till mig att vi ska skriva sagor till våren och då tänker jag att jag kan få en liten tjuvstart så att den kan bli till perfection.
Men jag har också kört fast lite, jag har typ raderat en sida på det fjärde kapitlet för att det inte hände ihop med det som jag hade tänkt ut och så har jag börjat att skriva lite på femte kapitlet som kommer att vara i Matt's perspektiv. Den andra boken som jag håller på med heter "Silent Hill" och den är på engelska, jag har tänkt att jag ska lägga upp den här på mugglarportalen men jag vill inte att det ska bli som det blev här att ni får vänta så pass länge på ett nytt kapitel, de första tre kapitlen hade jag nästan färdiga när jag började den här tråden, det var bara ett par små justeringar som jag fick göra för att det skulle hänga ihop. Jag har snart skrivit en sida nu idag på det fjärde kapitlet och jag hoppas att ni kommer att läsa det även om det kommer att ta kanske en månad till för mig att skriva färdigt det med tanke på att jag gjorde ett nyårslöfte att jag skulle skriva minst en sida per dag på min nya bok så jag kommer att skriva på den här boken de dagarna jag har lite extra inspiration över.
När jag lägger ut det nya kapitlet så kommer jag också tagga er alla i det för att jag vet inte om ni fortfarande är kvar här då.

Klart vi är kvar, ta din tid!

Jag kommer alltid attt vara kvar! När jag väl har börjat läsa något så läser jag det tills berättelsen är slut! Speciellt något så bra som det här kan man ju inte bara sluta att läsa! Jag håller med Privet Drive Ta din tid! Vi kan vänta! Lycka till med din engelska-bok förresten!♥

Hej!!!! Jag kom på en sak, eftersom detta kommer att tillslut bli en bok som jag ska försöka att få publicerad så kommer kapitlen att bli lite längre och då kan jag göra dem i olika delar så att de också kommer att komma lite fortare. Så här kommer nu kapitel fyra del 1.
PS jag gjorde några ändringar i det tredje kapitlet om jag minns rätt så allt kanske inte hänger ihop riktigt för att jag gjorde inte de ändringarna på den här tråden så allt kanske blir lite konstigt

4. Waiting is NOT the best part, del 1

”Vart vill ni gå?” Frågade jag när vi alla gick upp för en stor backe.
”Jag vet inte, vill ni gå på stan?” Frågade Liza. Det var tydligt att det inte spelade någon roll vart vi gick så länge som vi inte gick tillbaks in i hennes hus.

”Vi kan gå till mig, mina föräldrar är ju bortresta så jag behöver ju inte fråga dem” Sa Oscar, Liza blev lite lättad att vi hade en plan, hon blir jätte spänd när vi inte har någon plan, hon är inte direkt den spontana typen.
Vi gick till busstoppet som var precis ovanför backen.
Oscar gick direkt för att kolla på reseplaneraren som sitter i varje busstopp.
”Nästa buss till mig går om fem minuter” sa Oscar när han hade kollat färdigt på planeraren. Erika ställde sig mot busstoppet och tog upp mobilen.
Liza satte sig bredvid mig på bänken och Oscar stod precis bredvid oss.
När jag satt på bänken fick jag ett sms, det var från mamma.
”Gör inga planer för kvällen, vi har blivit inbjudna till våran nya granne på en BBQ och du, jag och din syster ska gå.”
Jag blev panikslagen av det sms jag nyss fått. Jag berättade för mina kompisar när Liza frågade mig varför jag hade en sådan konstig blick. Jag fortfarande i chock sa ingenting men Erika gick mot mig och kollade på min mobil. Hon blev lika chockad som jag blev och satte snabbt handen framför munnen när hon hade läst färdigt och visade de andra.

Väl hemma hos Oscar pratade vi bara, vi bara pratade om allt och inget.
”Jag fattar inte hur jag ska kunna gå in i hans hus och låtsas som inget”
sa jag efter ett tag. Jag fick alla deras blickar på mig, de var sympatiska och Erika tog min hand
”Det kommer att gå bra” Sa hon, hennes röst var lugnande. Mitt hjärta bultade i tusen och jag var paralyserad.
”Han kommer ju veta att jag bor bara ett par hus bort nu också, det är näsan det värsta, han kommer att veta att samma tid som han åker till skolan kommer jag att gå samtidigt, vi kommer att ta samma väg vi samma tid”
jag kände hur jag började att gråta.

Vid halv fyra gick jag Liza och Erika tillbaka. Liza och Erika gick mot bussen, jag gick hem, det går mycket snabbare.
När jag hade kommit mer än halvvägs kom jag på att jag var tvungen att gå förbi Matt’s hus för att komma hem, det var för långt att gå tillbaks till busstoppet. Jag bet ihop och gick med raska steg hemåt.
När jag gick förbi Matt’s hus var det prytt med ett par volanger och en grill på framsidan av huset.
Jag satte handen för att skydda mitt ansikte ifall Matt skulle se mig och gick med ännu snabbare steg.
Jag kollade bak mot Matt’s hus för att se om han gick ut ur sitt hus, om han gjorde det skulle jag bara fortsätta att gå och gå in i huset senare.
Han var inte där så jag sprang den sista biten in mot huset. Jag stängde dörren hårt bakom mig, ska jag göra såhär varje dag när han är hemma, fortsätta att gå om han är ute?
Tankarna rusade så fort igenom mitt huvud att jag fick huvudvärk. Jag reste mig upp från att ha suttit mot dörren och gick mot medicin skåpet i badrummet. Jag tog en alvedon och svalde den med vatten.

Ytter dörren öppnades och stängdes kraftigt.
”Jessica?” Frågade min mamma när hon ställde ner matvaror utanför hallen.
Jag gick mot matvarorna och började ställa in dem i kylen.
”Gör du dig i ordning för att gå till Hendersen istället, jag tar det här” sa min mamma när hon hade tagit av sig sin röda jacka.
Jag gick upp för trappan och in i mitt rum, jag ville inte göra mig i ordning för att gå till Matt, jag vill inte, jag vill inte behöva se honom mer än jag kommer att behöva göra i skolan. Jag tog på mig en blå/vit rutig kortärmad skjorta med tjocka snören av samma tyg som jag knöt i en rosett. Jag bytte om från mina fortfarande lite blöta blåa jeans och tog på mig mina svarta istället.
Jag gick ner till köket där mamma stod också ombytt och färdig sminkad. Mamma gick mot trappan för att ropa ner min syster.
Ollie! ropade mamma och man kunde höra snabbt klampande från övervåningen.
Vart är pappa? Frågade jag efter att ha letat runt om mig som en hund som jagar sin svans.
Han måste jobba sent så han kommer nog inte hem förens vid elva, sa mamma. Jag kunde se hur hon blev lite sorgsen men repade fort upp sig och satte på sig sitt älskvärda leende som jag visste var fake.
Detta är 7:e gången pappa var tvungen att jobba sent. Vi tog våra jackor, jag stod bara och höll den ett tag medan jag lutade mig mot väggen.
Är allt bra? Frågade mamma och kollade oroligt.
Ja, allt är bara bra, sa svarade jag mamma och log, hon kollade lite suspekt på mig men förstod att om det var något så ville jag inte prata om det.
Jag tog på mig mina röda converse som jag inte använt på jätte länge.
Ollie öppnade dörren och höll den öppen för mamma som bar på en trädgårdstomte till Matt.

Vi stod på trappan till Matt’s hus, mamma hade precis knackat på och man kunde höra steg kommandes inne från på väg mot dörren. Jag stod nästan gömd bakom min mamma, vet inte riktigt varför, jag skulle inte kunna gömma mig bakom henne hela tiden. Matt öppnade dörren och log stort. Mamma räckte över trädgårdstomten och presenterade Ollie, sedan drog hon fram mig, för en millisekund tog Matt av sitt leende men fortsatte att le för att inte verka helt knasig.
Detta är min andra dotter Jessica, sa mamma. Hon lät lite stolt på rösten.
Ja, jag är ju den nya engelska läraren på din skola, sa han som att inget hade hänt, han kan verkligen ljuga.
Hah, men vilket sammanträffande, fortsatte mamma.
Matt sträckte ut armen inåt och visade att vi skulle gå in.

Jättebra :d Det är riktigt spännande!♥

Super!

Oh oh! Hur går det nu?

Suuuuuuuuuuuuuuuper bra! Det var värt väntan

Nu har jag skrivit mer! Jag vill dock inte avsluta kapitlet här för att jag siktar på att göra det till en bok och då ska jag ha lite längre kapitel. Så här kommer del 2

4. Waiting is NOT the best part, del 2

Hans ansiktsuttryck visade det allt, han försöker att glömma också.
Jag spelar tiden på baren om och om igen i mitt huvud. Hans fina leende, hans mjuka röst, jag vill inte glömma, jag vill vara med honom mer än något annat.
Allt jag kan tänka på är hur fin han är, hur jag bara drömmer om hans underbara leende varje natt, hur hanns hassel ögon kan stirra ner för min själ.
När vi kom in i huset så blev jag förbryllad, det såg nästan exakt ut som jag hade föreställt mig. Väggarna och trappan upp var placerad på samma sätt som i vårar hus och som alla andras på vårt kvarter. Det kändes nästan som hemma och att jag bara kunde slänga av mig jackan och hoppa ner i soffan.
Matt såg helt förstenad ut i sitt leende, jag gillade när han log mig mig men detta var inte riktigt, det var inte som i baren.
Det var som om att allt fick mig att tänka på honom, inte så konstigt med tanke på att det var ju hans hus. Huset luktade som den förra ägaren gjorde. En medelålderskvinna som klädde sig i leopardrockar varje dag, en för varje dag i veckan. Hon luktade Alltid en konstig parfym och jag höll alltid andan när jag gick förbi henne.

Vi var nästan sist till Matt, det kom bara en familj på fyra till.
Matt bad min mamma att bära ut tallrikar och näsa sekund så bar hon på vad det såg ut som att vara tusentals tallrikar och bar ut dem på ett bord. Matt fixade fram massor av grill mat och alla tog för sig.

När vi hade ätit färdigt så började Matt att duka av och min mamma bad mig att hjälpa honom.
”Nej det är ok, jag klarar av det själv” sa Matt men mamma sa att han inte kunde göra det själv. Jag tog massor av tallrikar i mina händer och gick mot köket. Matt sköljde av sakerna och ställde ner dem i diskmaskinen. Jag ställde Tallrikarna på diskbänken och hjälpte Matt att ställa ner tallrikarna i diskmaskinen.
”Du måste inte hjälpa mig” sa Matt
”Du kan inte undvika mig för evigt” sa jag och stannade upp. Matt stannade också upp och kollade mig rakt in i ögonen, på det där sättet som han gjorde den första dagen i träffades. Han gav mig bara en stor ljudlig suck.
”Jag försöker inte att undvika dig.” sa han efter några sekunders tystnad.
”Det verkar som det iallafall.” sa jag lite tystare men det verkade som att han hörde mig. Jag torkade av mina händer och vände mig om och precis innan jag skulle gå sa jag,
”Det finns mer att hämta.” Jag kände en våt hand på min handled och jag blev omvänd in mot Matt och han kysste mig. Han lade sina händer på min midja och jag lade mina armar runt hans nacke.

Det var precis som jag hade fantiserat, inte platsen och tillfället men kyssen. Hans mjuka läppar mot mina och hans händer runt min midja. Det var som om allt annat i världen hade stannat och jag är helt förtrollad av honom.
Detta gav mig hopp, hopp om att det kanske fanns en framtid mellan mig och Matt, att allt kommer att lösa sig.

Vi kysstes i ca 10 sekunder innan vi avbröt kyssen då vi hörde några utanför vid bordet som undrade vart vi hade tagit vägen. Jag gick ut till bordet och hämtade fler saker och Matt kom ut med efterrätten, två stora skålar med glass och en mindre skål med kolasås.
Jag kom ut och satte mig ner och vi alla började att äta.
Glassen var kall och den varma kolasåsen stelnade mot kylan.

Efter att en familj hade gått hem gick vi också. Mamma stod och pratade ett tag efter hon hade sagt att vi skulle gå, som hon alltid gör. Men den här gången blev jag inte irriterad på henne för det, inget kunde göra mig sur nu. Jag vet att Matt gillar mig och han vet att jag gillar honom. Vi utbytte många blickar men inte för länge för att inte bli upptäckta.