Zombieroll

Artemis sjunker åter ner vid mannens död, hennes ben bar henne inte. Hon visste att det var dumt av henne att dricka så mycket på så kort tid och på fastande mage. Hon blev försvarslös, vilket inte var bra.
"Tack." mumlar hon och ser på Ivy och sedan på mannen.
"Han hade klarat sig länge." mumlar hon och drar handen genom det eldröda håret, hon kände sig trött och utmattad.

Ivy böjer sig ned över liket och börjar leta igenom hans fickor och kläder. Han har faktiskt hyfsat bra kläder. Hans jacka är fodrad till exempel.
"Japp, vissa har tur." Svarar hon. "Ey, vill du ha en ny jacka? För den här är i rätt bra skick." Fortsätter hon och ser på Artemis. Det är underbart att hitta bra saker ibland. I fickan har han ett hopvikt papper och kastar iväg det. Hon är inte intresserad i vad det är. Hon hittar lite småväxel också. Vad han använde dem till vet han inte riktigt, inte alls faktiskt. Hon tycker väl ändå lite synd om mannen, men samtidigt så tar hon hellre död på en levande än att träffa på en till odöd.

Artemis ser på jackan och på Ivy.
"Ska du inte ha den själv? Det var du som dödade honom." sa hon menande, men hon behövde en bra jacka. Hon hade sin skinjacka som förvisso var snygg men inte särskilt varm eller tålig på annat vis heller. Att ta från andra hade hon inga problem med och att ta från en död handlade om överlevnad inte om skändande.
"Om vi ska sova, kan vi väl dra undan honom?" säger hon slutligen, hon ville inte ha ett lik vid sig då hon sov. Att hon och Ivy ens skulle dela eldplats var en konstig tanke, men hon kände att det kunde vara rätt att slå sig ihop med henne.

"Nah, jag har underställ under kläderna. Dessutom lämnar jag aldrig jackan min." Svarar Ivy glatt och drar menande i sin jacka. Endast för att hon kan. Hon drar av liket jackan och kastar den åt henne. "Jag behöver den iallafall inte och det är det enda som är värt något på honom ändå." Fortsätter hon och föser undan honom lite med foten.
"Ja, det är nog en bra idé annars kommer väl de levande döda bara för att de känner av en av deras likar. Flockdjur som de är." Konstaterar hon och släpper faktiskt taget om honom. "Fast hur långt måste man dra honom tror du?" Frågar hon fundersamt.

Artemis tar emot jackan, hon kunde ändå behålla sin egen, men när det blev kallare var denna bra.
"Tack." säger hon och kommer upp på fötter, på ostadiga ben men närmar sig mannen och Ivy. Då hon kommer till dem vajar hon till och tar tag i Ivy för att inte falla.
"Förlåt." mumlar hon förfärat och släpper henne innan hon ser på mannen.
"En bit, skulle vara bra att gräva över honom, få honom i träd, jag vet inte." sa hon sakligt med rynkad panna.

Ivy ändrar snabbt fotfästet för att kunna hålla för den plötsliga vikten. Om hon har lärt sig något är det att om man ramlar så kan det lika gärna betyda säker död. Usch vad deprimerande att tänka så. I alla fall, hon tar ett hårt tag om mannens axlar och börjar släpa honom bortåt.
"Låter som en bra plan, och då behöver vi släpa honom en halv kilometer bort heller!" Fortsätter hon upplyftande nog. Hon känner sig rätt stärkt att äta någonting gjorde henne mycket gladare och mycket mer energisk.

Artemis tar tag i mannens ben för att hjälpa till så gott hon kunde. De drar honom en bra bit från lägret innan de släpper honom.
"Här blir bra." mumlar Artemis, mest för att hon inte orkar dra honom mer och hon sluter lätt ögonen för att få det sluta snurra.
"Ska vi lägga över stenar, pinnar, jord?" frågar hon, men börjar med det innan hon får svar. Hon verkade trött och allmänt medtagen för att inte tala om bakfyllan som kom krypandes.

Ivy följer gladeligen hennes exempel hon börjar bli utmattad. Först har hon gått... åtminstone sedan gårdagens natt. Hur länge kan hon tänkas ha gått? Tolv timmar kanske? Länge iallafall, hon har inte sovit på länge heller. Hon är otroligt trött. Hon borde ha sovit när hon hittade den där i stort sett övergivna ladan för någon dag tillbaka.

När han väl var tillräckligt täckt så blir hon ännu mer lättad. Det betyder att de kan vila snart. Enligt himlen börjar det bli sent, väldigt sent dessutom. Så det borde vara okej att gå och sova. Vänta är det okej för henne att sova vid eldplatsen då? Det måste det vara, visst? Åtminstone en natt borde vara okej.
"Ska vi gå tillbaka?" Frågar Ivy och lägger sin högra hand i jackfickan på samma sida. Den andra håller fortfarande i kniven eftersom hon glömde lägga ifrån sig den.

Artemis nickar bara, hon är trött, så trött och vänder tillbaka. Då de åter kom till lägret ser hon sig om, men ingen verkar vara i närheten och hon sjunker ner.
Hon gäspar och ser på Ivy samtidigt som hon drar fram en filt till sig.
"Hoppas du inte har något emot att vi delar läger." mumlar hon trött och lägger sig ner med filten om sig.

"Självklart inte... så länge du inte planerar att mörda mig." Fortsätter hon på ett skämtsamt sätt, sarkastiskt och hon hoppas på att det märks tydligt. Hennes humor har dock, som sagt, alltid varit lite torr. Hon skrattar lite åt sig själv dock. Som den galning hon är. Hon hade dragit fram den mindre presenning hon hade för att inte bli totalt dyblöt över att ligga på marken. Hon drar upp blixtlåset på skinnjackan och lägger sina skjutvapen under sin ryggsäck och lägger sitt hår under sig på det sättet så att det blir lite bekvämare iallafall. Hon sluter ögonen och gör sitt bästa för att låta utmattningen och tröttheten ta över.