Prs mellan Alexandra Hagström och OzzyStar2

~Laura~
"Lara! Lara!" Jag vände mig om och fick syn på min treåriga lillebror som vinkade åt mig. Jag log och gick fram till honom.
"Hej Jakob" sa jag. "Var är pappa?"
"Pappa däj botta!" sa Jakob med sin småbarnsröst. Jag fick syn på vår far och började gå ditåt, medan jag höjde handen i en välkomstgest.

~Julia~
Jag åkte hem och stängde snabbt in mig på mitt rum för att slippa familjen.
Jag sjönk ner på sängen och kollade ut genom fönstret.
Jag saknade redan Edmund.

~Laura~
När jag väl var hemma tog jag mina saker och gick in på mitt rum.
"Det är mat om en halvtimme!" ropade mamma efter mig.
"Okej!" skrek jag tillbaka.

~Julia~
Jag suckade och satt mig ner vid fönstret.
Min 13 åriga lillebror kom in.
- Julia, sa han tyst.
Jag gick fram till honom och kramade om honom.
Han hade förlorat sin bästis i sjukdom.
- Jag kommer alltid finnas här Lucas, sa jag.

~Laura~
"Laura! Det är mat" Min nioåriga lillasyster Clarisse kom in i rummet.
"Mm" svarade jag.
"Laura!"
"Men jag hörde, du behöver inte skrika!"
"Du svarade ju inte, hur skulle jag då kunna veta att du hörde?" skrek hon.
"Håll käften och gå ut ur mitt rum din lilla idiot!" Clares ögon fylldes med tårar och sprang gråtande ut ur rummet.
"Clare! Vänta Clare! Vänta!" ropade jag förtvivlat efter henne. Inget svar. Jag suckade och sjönk åter ner på sängen. Jag gömde ansiktet i händerna. Varför skulle vi alltid bråka? Varför?

~Julia~
Lucas log och kramade om mig.
- Maten är klar, sa han.
Jag nickade sakta och vi gick ner till matsalen för att äta.

~Laura~
Jag plockade upp min bok som jag hade slängt på golvet och bläddrade lite förstrött i den innan jag hittade sidan jag svar på, och började läsa. Efter ett kvart så hade jag sjunkit ner i boken igen, och efter ytterligare en halvtimme kom jag på varför Clare hade kommit upp från första början, för att det var mat. Jag får väl klara mig utan mat då. tänkte jag och suckade. Igen.

Jag satt mig ner bredvid Lucas och min mor kastade en hatisk blick mot mig.
Jag suckade och vände mig mot Far.
" Edmund kommer förbi imorgon" sa jag glatt.
" Nej det gör han inte" sa mor argt.
Jag vände mig mot henne.
" Jo ni sa att han fick komma" sa jag.

~Laura~
Med en suck la jag ifrån mig boken. Jag kunde ändå inte läsa på grund av alla tankar som surrade i mitt huvud. Istället satte jag mig vi skrivbordet och tittade ut genom fönstret, och drömde mig bort till några av de platser jag besökt på mina resor genom böckernas fantastiska värld.

(ska vi bo i närheten av varandra?)

( Dom kan bo grannar)

Jag åt upp och skyndade mig upp till mitt rum.
Det knakade på dörren och det var min storebror Felix.
" Julia lyssna inte på mamma" sa han.