The master and his maid(Anna-Chan)

Anne ryckte till en aning då det knackade men nickade först. Då insåg hon att han inte kunde se det och sa "Kom in". Dörren öppnades och Sebastian kom in. Han log då han såg henne, hon såg mycket bättre ut nu, ren och med hela kläder. "Mycket bättre miss" sa han och tog ännu ett steg mot henne. Hon drog sitt hår ur vägen och såg upp på honom, det var än ganska långt och hade inte klippts på länge. "Hm.." sa Sebastian innan han fick fram en bit tyg och gick bakom henne. "Om ni tillåter mig min dam". Han satte snabbt upp hennes hår i en enkel fläta så det inte skulle vara ivägen.
Hon log svagt mot honom, det kändes faktiskt mycket bättre nu då det inte var i vägen. "Min dam, min herre erbjuder er ett jobb här på Phantomhive manor, som piga, du hjälper alla lite då, mig, Mey-Rin, Bard och Finny, accepterar du det?" undrade han det och hon nickade snabbt. Det var det bästa jobbet hon någonsin skulle få nog. Han log och gick mot dörren igen. "Middagen serveras strax, idag äter ni med the master tror jag" sa han då han hade en känsla att det skulle bli så. Han vinkade till sig henne och hon följde efter till matsalen.
Då hon väl kom dit hade Mey-Rin dukat fram porslinet utan att ha sönder något mer och maten kom Bard in med. Sebastian visade Anne till en stol och hon satte sig och väntade.

Ciel lade ner papperna han hade skumläst. Inte för att han kom ihåg något som hade stått där, han ville bara skingra sina tankar lite.
Plötsligt knackade någon på hans dörr, och knackningen följdes av den välbekanta rösten som tillhörde hans butler.
"Young master, middagen är serverad."
Ciel reste sig upp och gick sedan till matsalen. Väl där såg han att Anne redan satt ner, och Sebastian stod bredvid henne. Antagligen hade hon inte ens märkt att Sebastian hade lämnat henne då han informerade Ciel om att middagen var serverad. Det hade ju antagligen inte tagit mer än fem sekunder för Sebastian.
Ciel gick fram till sin vanliga plats där Sebastian drog ut stolen för honom och satte sig ner. Snabbt gav Ciel sin butler en lite frågande blick, en blick som frågade om flickan hade sagt ja. Sebastian nickade snabbt.
Ciels blick vändes nu mot Anne, och han kunde lugnt säga att hon såg mycket bättre ut nu när all smuts var borta. Han kunde inte låta bli att tänka på Elizabeths reaktion om hon skulle se henne, något som roade honom. Dock visade han inte minsta skymt av att vara road.

Anne märkte inte ens att butlern lämnade henne. Hon var för upptagen av att titta på maten som kommit in. Den doftade ljuvligt och fick henne att bli ännu mer hungrig. Hon ville bara äta allt på en gång men satt kvar och väntade. Hon tänkte inte äta som en gris och vräka i sig en massa mat, hon kunde bättre än så. Och hon visste att det inte var så bra att vräka i sig för mycket på en gång också.
Tillslut kom Ciel dock och det verkade vara fritt att äta. Hon satte igång men lyckades äta koncentrerat och fint tills hon var mätt. Då hon väl vad det slöt hon ögonen för en stund och kunde inte låta bli att le. Hon var ren, varm och mätt. Hon hade aldrig varit det förut samtidig. Hon öppnade tillslut ögonen och såg på Ciel. "Tack så mycket sir för allt. Jag har inte mått såhär bra på år..." sa hon och log mot honom. Även om hon behövde jobba var det värt det om hon fick mat och värme.

Ciel mötte Annes blick.
"Det var så lite så," svarade han henne med sin vanliga neutrala stämma.
Ciels tankar vandrade återigen tillbaks till varför han hade valt att ta in henne. Men den här gången behövde han inte fundera lika länge, utan nu visste han svaret. På ett ungefär i alla fall. När hon hade legat avsvimmad i Sebastians armar hade hon utstrålat någon slags desperat känsla, som att hon kämpade för att överleva. Precis som han hade gjort .. Då.... Innan han hade Sebastian. Innan han blev räddad...
Ciel tittade på flickan igen, men hans min förblev lika likgiltig även om han visste att de hade minst en likhet. Han harklade sig.
"Så, miss, skulle du vilja spela en omgång schack med mig?" frågade Ciel. Han visste inte var frågan hade kommit ifrån, men han struntade i det och antog att det bara var sitt undermedvetna som ville få reda på lite om sin nya piga. Och finns det ett bättre sätt att lära känna någon än över ett parti schack? Inte enligt Ciel i alla fall.

(CielxSchack är nog den bäst shippen någonsin xD)

Anne såg på honom, han verkade alltid ha samma stämma och samma uttryck. Ett nästan uttråkat uttryck, neutralt. Såg han alltid ut så eller var det något med henne? Hon rätade lite på sig och försökte bete sig artigt. Hon kunde lite sådant sen hennes föräldrar varit noga med det även om de varit fattiga.
"Schack?" upprepade hon och funderade, hon kunde inte spela schack men vad hade hon att förlora? "Visst, men jag vet inte hur man spelar" sa hon och såg hur pigan från förut kom tillbaka och började plocka undan tallrikarna och maten. Plötsligt fick hon syn på henne och sken upp. "Oh! Är du den nya pigan Sebastian talade om?" frågade hon och Anne nickade. Pigan log större. "Så bra, du börjar hos mig imorgon, i tvättstugan".

(Haha, ja. De är liksom perfekta för varandra xD)

Ciel tittade på Anne.
"Jag antar att jag får lära dig reglerna då" kungjorde han innan han reste sig upp.
En högljudd smäll hördes och Ciel vände sig om, bara för att se Mey-Rin ligga på golvet. Sebastian stod bredvid och höll i porslinet som Mey-Rin egentligen skulle ha burit iväg. Butlern skakade lätt på huvudet och Ciel suckade.
"Young master, jag tar hand om det här. Var vänlig och dra er tillbaka tills vidare" klargjorde Sebastian.
"Tch, följ med mig då, miss", sa Ciel och tittade på Anne innan han började att gå mot sitt arbetsrum.

Anne nickade och reste sig upp hon med. Hon log mot pigan. Hon verkade klumpig men snäll så hon var glad att hon skulle vara med henne. Och att hon hade ett jobb nu, det var bra också. Hpn skulle inte svälta eller behöva tigga.
Hon följde efter Ciel genom de långa korridorerna till ett rum som såg ut ett kontor. På bordet stod ett schackbräde med pjäser i ordning. Hon satte sig på ena stolen vid det och väntade.

Ciel satte sig ner mitt emot Anne, på sin sida om schackbrädet.
"Så, schackregler var det alltså" sa Ciel och började sedan förklara reglerna och vad de olika pjäserna kunde göra. När han hade förklarat så vände han sig mot Anne.
"Tror du att du har förstått?"

Anne lyssnade noga och försökte förstå. Men det verkade inte vara så svårt, det var väl bara att hålla koll på vilka pjäser som kunde gå vart? "Ja, jag tror jag förstår" sa hon sedan och de satte igång att spela. När hon väl började spela blev det lättare, det påminde om ett spel hon hade spelat med andra gatuungar med stenar och annat.
Hon flyttade en bonde och såg på Ciel. "Det är väl ni som äger Phantomhives companys leksaker?" undrade hon medan de spelade. "Mina föräldrar jobbade i en av dem fabrikerna..Men en av maskinerna sprängdes och de dog..". Hennes röst blev lägre och hon såg ner på schakspelet istället. Hon visste inte varför hon sagt det, det hade bara slinkit ur.

Ciel fortsatte spela och verkade oberörd av det Anne hade sagt. Men sanningen av att han inte var det, nej, det fick honom att tänka på att han hade förlorat sina egna föräldrar. Men ytterligare en tanke for igenom Ciels huvud, och det var 'ytterligare en likhet'.
Ciel nickde mot Anne.
"Ja, det stämmer. Och jag beklagar förlusten av dina föräldrar."
Ciel lät inte så värst beklagande - och han visade heller inga övriga tecken på medlidande - utan fortsatte bara att spela, precis som inget. "Så du har levt på gatan sedan dess? Eller hade du någon som kunde ta hand om dig?" frågade Ciel, då han kände att han alltid kunde försöka hålla igång konversationen då flickan verkade vilja prata.