Fantasy rollspel! Välkommen

"Välkommen till mitt lilla läger , Rosemary Winterstar", säger Gwindor och ler mot den kvinnliga alven. "I alla fall någon här man kan tala alvarligt med", fortsätter han och ger en menande blick till de två människorna, särskilt till människoalven. "Rosemary sover här och ni andra får hitta någon annan stans", säger Gwindor och kryper in i sitt tält...

Rosemary nickade mot honom.
"Tackar." Var det hon sa innan hon vände sig mot de andra.
"Ursäkta för det där... Om ni ursäktar mig.." Sade hon så trevligt som möjligt. Hon bet ihop för att inte gäspa. Efter många långa timmars ridande har hon blivit oerhört trött. Hon vände sig om och gick mot sin sovplats.
Hon satte sig ner i sängen och suckade. Hennes rygg kändes öm och hon tog av sig manteln och lade sig ner. Istället
För att ha på sig sin mantel så lade hon den över sig själv som ett täcke.
Tankarna for runt i hennes huvud. Rosemarys huvud kändes tungt, och oron över vad som skulle hända i den nära framtiden gjorde henne illamående. När rose äntligen stängde ögonen blev det svart med en gång.

Gwindor ser Rosemary sluta ögonen brevid honom. Visst är hon vacker. Ja, alla alver är väl vackra men det var något särskilt med just henne: Det mörkbruna håret som täcker ena hennes öga...
Gwindor sommar mitt i sina tankar och går in i drömmarnas värld...

Namn: Samantha (Sam)
Ras: Människa
Kön: Kvinna
Utseende: Svarta ögon, svart hår ner till axlarna, ca 160 cm lång
Personligheter: Hett humör, misstänksam, ensamvarg
Vapen: Ett tvåhandssvärd och en liten dolk
Övrigt: Samantha har bott hos flera olika familjer, så många att hon inte längre minns vilka som är hennes biologiska föräldrar. Tilllsut fick hon nog av allt kringflyttande och rymde. Hennes enda vänner hittills är en liten flyghund (en slags fladdermus) vid namn Büsto och en Grön trädpyton (150 cm) som heter Hebitsou.







Samantha tycker äntligen att hon ser en by en bit längre bort.
"Snart är vi framme" säger hon till Büsto och Hebitsou.
"Vi vilar inatt, och fortsätter imorgon" Hon lägger sig ner i en någorlunda bekväm ställning på den hårda marken och sveper sin mantel om sig. Hebitsou rullar ihop sig intill packningen som ligger på marken och väser nöjt medan Büsto flyger iväg på jakt.

Omstoppad av den relativa värmen från sin mantel drömde sig Rosemary bort. Hennes drömmar var inte längre glada och färgglada, utan mörka och deprimerande.
Efter ett par timmars av sömn vaknade Rosemary med ett ryck.
Hon stönade tyst av irritation och trötthet. Rose masserade sin nacke och gäspade.
Det var mörkt i tältet, och Rose visste inte fall det var morgon eller fortfarande natt, vilket gjorde det svårt för henne att avgöra fall det är lönt att vakna upp eller lägga dig ner och sova igen. Om det var allt för tidigt och hon gick upp så skulle hon blivit trött igen efter en timme eller två.
. Hon satte sig upp och smög ut så hon inte skulle väcka någon annan. När hon väl var ute så möttes hon av morgonens kalla vind. Hon rös när blåsten rörde henne.

Morgana står kvar med människan, människoalven, eller vad man ska kalla henne, och ser henne i ögonen.
"Jag tror vi nyss blivit utfrysta", säger hon och sneglar över på tältet där de båda alverna försvunnit in i. Det gör henne inte så mycket egentligen att bli utfryst; sanningen är att hon klarar sig bäst själv, men tycker att man gärna får behandla en främling med mer respekt än så.
"Jag ska vila i värdshuset under natten. Om ni vill får ni göra mig sällskap", fortsatte hon och gav ett vänligt leende till människoalven. "Jag behöver inte mycket plats och betalar vi hälften var blir det billigt."
Hon kväver en gäspning och drar sin kappa tätare kring kroppen, varefter hon drar luvan över håret igen. Hon känner att hon börjar frysa och vill gärna ge sig in i värmen.
"Det är bara ett förslag", lägger hon till och rycker lätt på axlarna.

(( Hade blivit tacksam om ni vill vänta på att skriva inlägg tills övriga också får en chans att rolla. Annars riskerar vi att bli bortrollade. ^^ ))

Gwindor sätter sig upp i sängen och gnuggar sig i ögonen.
Han kan inte avgöra hur tidigt det är inne från tältet så han traskar ut och får syn på Rosemary som står där utanför och ser ut att frysa. "Godmorgon", säger han på alviska och sveper sin egen mantel runt henne. En svag bris smeker hans kind och för ett ögonblick glömmer han att han faktiskt är där av en anledning: "Vi får väl hitta någon som kan tala om för oss varför vi är här", säger han. "Men förs ska vi ha frukost"...


(Ursäkta southafrica)

Rosemary nickade kort innan hon lämnade tillbaks gwindors mantel.
"Jag uppskattar din vänlighet, gwindor. Dock har jag min egen mantel ii tältet. Jag kan använda den, så behöver inte du frysa. Men som sagt, tack" viskade rose. Uppriktigt sagt var rose glad. Det var en fin gest från honom, och det fick rose att le som en galning.
"Frukost låter som en bra plan enligt mig" sa hon och kollade in i gwindors ögon.
"..vänta, var är de andra?" Frågade Rosemary med en bekymrad röst. De må vara främlingar men hon kände sig ansvarig fall något dåligt skulle hända med dom.

Samantha sätter sig upp och sträcker på sig.
"Godmorgon" gäspar hon till Hebitsou. "Är Büsto tillbaka än?" Hon svaras av ett lågt väsande, Sam kan inte avgöra om det betyder ja eller nej. När hon ska ta upp sin packning ser hon en liten varelse som ligger ovanpå den.
"Så det är här du är Büsto! Jag har letat efter dig" Büsto svarar genom att pipa till och rulla ihop sig på packningen.
"Ska vi ge oss iväg någon gång då sömntutor?" frågar hon sina båda vänner.

Gwindor tog emot sin mantel och tog på sig den.
Sedan tog han fram två skivor alviskt bröd och gav den ena till Rosemary. Han tog en tugga. Det smakade underbart!
"Så, vad skulle jag kunna tänkas vilja veta om en sådan vacker alv", frågar han och tar en ny tugga...