Det ministeriet inte ser...

Rose:
Efter ett tag så började tåget äntligen rulla och en person steg in i kupén som jag satt i. Jag kände genast igen henne med de svarta lockarna och den blodröda munnen. Det var hon som damen hade sprungit efter.
Strax så kom en till tjej tittade in i kupén. Hon hade axellångt, ljusbrunt hår, fräknar och gröna ögon. Hon satte sig bredvid mig och sa;
-hej!
Jag svalde sushibiten som jag precis hade stoppad in i munnen.
-Hej!, svarade jag och la ner ätpinnarna. Jag heter Rose Kisekine och jag gillar körsbär och går mitt 3:dje år på Hogwarts. Hur länge har ni gått på Hogwards?

(sorry om jag inte får skriva nu för att det inte är "min tur", men jag gör det ändå för jag har tråkigt...)

Julie:
-Hej! svarade sushi-tjejen (vackert smeknamn ) och lade ner ätpinnarna, jag heter Rose Kisekine och jag gillar körsbär och går mitt tredje år på Hogwarts. Hur länge har ni gått på Hogwarts.
- Jag heter Julie Lawler, sa jag, jag ska gå mitt tredje år på Hogwarts nu. Vilket elev hem går du i?


(det blev jättekort... )

Strax efter att jag kom in i kupe'n kom en till tjej in. Hon och den andra tjejen pratade, jag hade ingen lust att vara trevlig så jag sysselsatte mig med att försöka sno en sushi-bit av tjejen med rosett. Jag satte mig lite närmare, lite närmare, lite närmare, men just när jag skulle ta den tittade tjejen som inte åt sushi upp på mig och sade;
"Vad gör du?"
Jag blev alldeles chockad, jag hade inte gjort en ända annsats att ta sushin och ändå hade hon upptäckt mig! Kunde hon läsa mina tankar?

Jag förstår, men två sidor är inte sent. Bara så du vet till nästa gång. På mitt roll släppte jag in personer på typ 30 sidan, så jag förstår inte varför det ska vara något problem för dig att släppa in mig och Ozzy på andra. Och om det är en gräns för hur många medlemmar det ska vara, så får du gärna skriva det i första inlägget, tack.

Rose:
-Ravenclaw!, Svarade jag. Vilket elevhem går du i då?
Men hon svarade inte utan sa:
-vad gör du?, och vände sig mot den andra flickan, som var i full färd med att försöka sno en sushi ifrån mig. Flickan med de svarta lockarna såg förvirrad och chockad ut. Jag kände mig lite taskig när jag satt där och inte delade med mig.
- Ni kan få ta varsin sushi om ni vill, jag har ganska många!, sa jag.
Just då som gick en grupp på 5 pers förbi. När de såg oss i kupén så gick de in utan att fråga.
-äter ni sushi, vem gillar det?! Sa den ena pojken i gruppen tyket. Alltså, jag får kväljningar här!
De andra skrattade. Jag kände mig ganska irriterad. De kunde inte bara kliva in här och tro att de bestämde!
-och vem lockar sitt hår så där, det är verkligen fult!, sa en anan tjej i gruppen taskigt och började dra i personens som satt mitt i mot mig hår. Jag kände hur ilskan började koka inom mig. Snart skulle jag inte kunna hålla tillbaka det.

Efter att tjejen utan rosett sade det blev jag alldeles chokad, hur kunde hon veta att hag skulle ta sushi-bit? Flickan som hade rosett i håret frågade om jag och den andre tjejen ville ha, men innan jag hann svara kom en grupp på fem personer in i kupen. De började reta tjejen med rosett för att hon åt sushi. Sedan, det som gjorde mig argast, var att en annan tjej sade till mig;
- Och vem lockar sitt hår så där, det är verkligen fult! Sedan började hon dra i mitt hår.
Då var min gräns nådd, jag reste mig upp och morrade åt henne.
- Åh, blev hon lite arg! Blev lille kissen arg! Alla de andra i gruppen började skratta åt mig, men det skulle dem INTE gjort. Jag blev VANSINNIG. Jag kände hur mina katt öron kom upp mitt på huvudet, klorna började komma fram och huggtänderna som jag alltid dålde var plötsligt fult synliga för alla som tittade på mig.
Alla i den lilla gruppen tystnade tvärt och jag började morra igen.
Tjejen som dratt i mitt hår såg plötsligt ut att vilja skrika, men det hann hon inte, jag kastade mig över henne och rev henne över hela annsiktet, jag bet henne i armen. Under hela den här tiden skrek hon av smärta. Tillslut lyckades jag behärska mig igen och reste mig från henne. De andra i gruppen stod som lamslagna, jag rev killen som varit elak mot sushi-tjejen.
- Vad glor ni på! möss! Försvinn härifrån innan ni får samma behandling som er vän!
På två röda sekunder hade hela gänget försvunnit ut ur kupe'n och jag fått tillbaka mitt vanliga utseende igen. Jag vände mig mot de andra tjejerna. De såg chokade ut och var alldeles likbleka i annsiktet.

(Jag har väldigt svårt att skriva kort )

Rose:
Flickan mitt emot mig hade fått samma personligheter som en katt och jagat iväg det taskiga gänget.
-t-tack., stammade jag.
Jag var alldeles chockad, jag hade aldrig sett något liknande. Flickan bredvid mig var också helt chockad.
-V-vad var det där för magi?,Frågade jag, lite rädd för att hon skulle bli så arg igen. J-jag h-har aldrig sett någon magi som liknade det överhuvudtaget.
Sedan la jag märke till en liten rosa symbol inristad på flickans ena axel. Den föreställde ett hjärta med två kattöron och kattsvans och ett öga i mitten. Den såg ut att vara inristad i huden, men det var ingen tatuering. Jag kom på att jag hade ett likadant hjärta i min handflata, men istället för kattöron och svans så hade den en ros som gick tvärs igenom hjärtat.

Jag såg på rosett tjejen.
-t-tack. Sade hon med chookad röst, -V-vad var det där för magi?J-jag h-har aldrig sett någon magi som liknade det överhuvudtaget. Jag insåg att jag hade begått ett stort misstag med min attack. Men så gled min blick över på flickans handflata. Hon hade ett likadant märke där som jag hade på axeln, nästan, hennes var lite annorlunda.
- Du ljuger, sade jag, Du har visst sätt liknande! Du kan det ju själv!
Jag såg argt på rosett-tjejen, sedan gick min blick över på den andra tjejens vänstra arm. Även hon hade ett sådant märke där som jag själv och rosett-tjejen. Men hennes hade två streck snätt över hjärtat så att dem bildade ett krys, mitt i krysset fanns en rund ring.
- Du också! Skrek jag. Det förklarar varför du kan läsa mina tankar!

Rose:
Jag var alldeles chockad. Hade jag sett någon liknande magi innan? Och hur skulle hon då kunna veta att jag hade sån magi? Det kanske hade med symbolen att göra tänkte jag och fick syn på flickans brevid mig Vänstra arm. Men att jag kände till sådan magi, det kunde bara inte vara sant! Men mina föräldrars död... Och min bardom...Det mindes inte jag. Det var därför jag frågade tjejen brevid:
-jag minns inte att jag har sett någon sån magi innan, men om du kan läsa tankar... Skulle du kunna försöka att få mig att komma ihåg? Jag har inget minne av vare sig min bardom eller att jag känner till magin.
Jag hörde själv hur konstigt det lät och jag antog att jag skulle få ett nej.

- Jag minns inte att jag har sett någon sån magi innan, sa rosett-tjejen, men om du kan läsa tankar... Skulle du kunna försöka att få mig att komma ihåg? Jag har inget minne av vare sig min bardom eller att jag känner till magin.
Jag läste hennes tankar och förstod att hon talade sanning och att hon verkligen ville veta.
- Ja, det kan jag, sa jag.
- Tack, sa hon tyst.

Jag trängde mig in i hennes hjärna, det kändes som att flyga runt bland både fantastiska och hemska upplevelser, vilket var precis vad jag gjorde, den här flickan hade upplevt både och. Det gjorde det alltid när jag tog mig in i folks minnen och inte bara läste vad de tänkte just nu. Det här var också mycket svårare. Det jag såg skrämde mig, den här flickan hade av misstag råkat döda hela sin familj när hon var väldigt liten och fått minnet raderat när vid åtta års ålder. Det var mycket svårt att tränga sig såhär långt in i hennes minnen eftersom att de hade blivit raderade. Hela hennes familj hade varit svartkonstnärer. Jag släppte greppet och kände hur jag genast återvände till verkligheten.
- Vad fick du veta? frågade rosett-tjejen,
- Är du säker på att du vill veta det, sa jag
- Ja. sa hon bestämt.