Fåglarnas flykt

Då de åter var tillbaka vid den värmande elden, vid dess varma ljussken som gjorde en cirkel av ljus kring dem i mörkret såg hon på honom.
"Vad menar du med fritt? Hur vet du det?" frågar hon lågt, men det märks att han väkt hennes nyfikenhet.
Hon packar undan alla saker i sin ryggsäck för att snabbt kunna lämna om så behövdes. Sedan drar hon fram en gammal filt och drar den om sig samt drar upp luvan på tröjan.
Hon drar loss en kniv innan hon lägger sig på marken och lägger handen över sig.
"Säg mitt namn eller så, rör mig inte. Jag ansvararar inte för följderna." sa hon med ett ursäktande leende och ser ner på kniven, det hade blivit en vana. En vana som ofta hade räddat hennes liv, men som hon också måste ha för att kunna sova.

”Radio”, svarade han och lade en hand över sin ryggsäck. ”För några veckor sedan var det en sändning och det fanns överlevare som byggt upp en stad eller något sådant.”
Han nickade och log lätt vid hennes instruktioner och ställde sig upp igen. Cole tog upp klubban och ställde sig en bit ifrån elden.

Clove nickade och kastade en blick på hans ryggsäck. Hon förstod dock inte vad han menade med detta, varför han sagt något. Ville han slå följe? Ville han vara snäll, som ett tack för maten, eller vad?
Hon följer honom med blicken innan hon sluter ögonen. Hon sov alltid mycket lätt, en vana sedan hon var själv och sedan litade hon inte helt på mannen heller.
Men snart sov hon och hennes anletsdrag slätades ut, så som alla bekymmer försvann och hon såg riktigt snäll ut. Den ena handen låg över knivskaftet, som om det vore hennes nallebjörn och trygghet.