Ps mellan Syrup

- Dom är idioter hela bunten om man inte räknar med idrottsläraren som är snygg, sa jag och fortsatte gå.
- Här är matsalen, sa jag.

"Så idrottsläraren är inte idiot bara för att han är snygg?" frågar jag och kan itne låta bli att lägga till ett kort skratt på slutet.
Jag nickar som svar till att jag förstått att det är matsalen, vad annars kan jag göra? Jag ser mig bara som hastigast om för att försöka lokalisera mig IFALL att det är så att jag inte hittar hit senare.

- Och han är smart, sa jag och gick vidare.
- Men mest snygg, sa jag och log.
En kille kom fram till oss.
- Vad gör du med nykomlingen? frågade han.
- Visar honom runt annars ger Malin mig F, sa jag.

"Då vet jag det" säger jag och lägger till ett leende jag med. Jag känner att min rygg stelnar till en aning då vi blir stoppade av någon lång, blond kille som frågar Isis vad hon håller på att göra tillsammans med mig. Jag stannar tyst bakom henne och blåser upp mina kinder samtidigt som jag rastlöst kollar ut genom fönstret i korridoren.

Han drog mig till mig och kysste mig.
- Jonte sluta, sa jag och knuffade bort honom.
Han kollade på mig.
- Men baby, sa Jonte.
- Det är slut mellan oss och det har det varit i över ett år fatta det, sa jag argt och fixade till håret.
- Men du vet att jag älskar dig inte Marie, sa Jonte.
- Så varför låg du med henne då, sa jag argt.

Jag kollar ner i marken och himlar med ögonen av genens. Jag känner då plötsligt ett sting någonstans i magtrakten. Kanske ändå lite högre? Någonstans gör jag det i alla fall, och jag vet att det är på grund av deras kyss, men jag vet inte orsaken till varför jag påverkas av det.

Jonte vände sig om och gick argt därifrån.
Jag lutade mig mot väggen och tårarna kom.

Jag kliar mig i bakhuvudet och grimaserar. Vad sjuttsingen gör man i en sådan här situation. Med klumpiga, långa men också sakta steg går jag fram till henne och lutar mig mot väggen, fast en ganska stor bit ifrån henne.
"Weird guy, that one" säger jag tyst, men ändå så högt att hon kan höra mig. För det är till henne jag säger det.

Jag kollade gråtandes upp på honom.
- Ja, snyftade jag.
Jag torkade tårarna.
- Ska vi fortsätta? frågade jag.

"Vill du ha en näsduk?" frågar jag, då jag alltid bär med mig näsdukar och servetter överallt jag går ifall att det händer något som man behöver det till, som t.ex. nu.
"Visst, det kan vi." Jag skjuter mig ifrån väggen och ställer mig vänd mot henne med ett snett leende.