En magisk romans

Nu har du överträffat dig själv!!!

"Du kan inte rösta på fler inlägg idag!"

FANTASTISKT!

Gah, så bra!

Läser!!!

*bevakar* C:

Super! Fast egentligen räcker inte ordet super till att beskriva hur bra det här är.

KAPITEL TRE: FOKUS PÅ STUDIERNA
DEL ETT

Azizas perspektiv

Jag kan se honom i andra änden av korridoren, och jag önskar att jag skulle kunna fixa till håret innan vi går förbi varandra och han hinner se mig. Det är Sirius jag pratar om. Sirus Black. Han kommer allt närmare tillsammans med sina vänner. En av de känner jag igen som James, en av de andra jagarna i Gryffindors quidditchlag, men det är den enda av Sirius kompisar som jag kan minnas att jag sett förut. Jag går tillsammans med Sarah, och vi är på väg till professor Zarcos arbetsrum, då Sarah bestämde sig för att hon ville gå och prata med honom om någonting. Hon vill inte berätta för mig vad det handlar om, men jag tror inte att jag har gjort något fel. Jag hoppas att jag inte gjort något fel.

Sirius är snart framme vid oss nu. Han slutar för en sekund skoja med sina kompisar, som fortsätter skämta och putta på varandra. Han ser upp, rakt in i mina ögon, och jag känner ett intensivt pirrande som börjar i fötterna och sakta letar sig upp genom min kropp. Jag tittar snabbt bort, för jag vill inte att han ska se att jag stirrade på honom. Jag kan däremot inte låta bli att se efter honom över axeln, och när även Sirius vänder sig om och tittar efter mig börjar pirrandet bli allt starkare. Jag vänder blicken framåt igen, och ser i ögonvrån hur Sarah stirrar på mig.
"Vad är det där?", frågar hon.
"Vad är vad?", frågar jag tillbaka.
"Sirius. Du stirrade på honom."
"Det gjorde jag inte alls!", svarar jag defensivt.
"Okej! Ta det lugnt."
"Jag är lugn", säger jag och fortsätter gå. Snart är vi framme vid dörren där Sarah ska in, och för en gångs skull ser jag fram emot att bli av med henne.
"Jag vill bara säga att... Sirius kan vara ganska... ehm... taskig mot tjejer som gillar honom. Eller egentligen mot tjejer i allmänhet. Jag vet inte ens om han kan gilla någon." Jag blir en aning illa till mods vid Sarahs ord, men försöker se likgiltig ut.
"Vad har det med mig att göra?" Sarah svarar inte. Hon stannar istället till. Vi är framme.
"Jag ska gå in här", säger hon. "Tack för att du gick med mig hit. Vi ses vid uppehållsrummet senare." Jag nickar och vänder om för att gå tillbaka till uppehållsrummet och mina läxböcker. Jag trodde från början att det inte skulle vara några problem med alla läxor, men bördan är nu tyngre att bära än jag trodde att jag skulle klara av. Jag hoppas att det kommer lösa sig. Det brukar det alltid göra.

Bra!!!

KAPITEL TRE: FOKUS PÅ STUDIERNA
DEL TVÅ

Azizas perspektiv

När jag kommer in i uppehållsrummet slår jag mig ner i en av fåtöljerna vid brasan och tar upp min bok i Förvandlingskonst ur väskan. Över sprakandet från elden kan jag höra James och Sirius röster när de pratar med varandra. Jag kan inte låta bli att titta upp från min bok.
"Nej, men vad fan, James. Du får lägga av. Hon vill ju inte gå ut med dig. Hitta någon annan bara."
"Det är klart att jag kan. Det är bara det att..."
"Du äääälskar henne", säger en av Sirius vänner som jag inte känner.
"Håll käft, Slingersvans!", säger James snäsigt och vänder sig mot Sirius igen. "Hon gillar mig egentligen. Det vet både jag och hon att hon gör." Sirius suckar.
"Nej, nu måste jag börja på den här uppsatsen", säger han och vänder sig mot det pergament som ligger på bordet framför honom.
"Skämtar du eller?", säger James och skrattar till. "Vad är fel på en gammal hederlig ursäkt nu då?"
"Att jag redan har använt ´en gammal hederlig ursäkt´ femtio gånger med samma uppsats. Den här skulle jag ha lämnat in för nästan ett halvår sen", säger Sirius med ett flin och reser sig från sin plats. "Jag går och sätter mig vid brasan, så jag slipper er", säger han. Jag ser hastigt ner i min bok igen när Sirius kommer rakt mot mig. Han sätter sig i soffan som står bredvid min fåtölj.
"Hej", säger han, och jag ser upp trots att jag redan vet att han sitter där. Hans lockiga hår är ostyrigt och hans ansiktsuttryck glatt och vänligt. Jag kan förstå att många tjejer gillar honom.
"Hej", svarar jag blygt och hoppas att jag inte rodnar.
"Vad läser du?", frågar han och jag kan inte låta bli att bli förvånad. Han verkar inte särskilt elak mot mig, så som Sarah sade att han var mot alla flickor.
"Om Förvandlingskonst", svarar jag en aning reserverat, för jag vill fortfarande inte tro på att Sirius verkligen är trevlig.
"Intressant. Vad heter du?"
"Aziza", säger jag och nu känner jag tydligt hur det pirrar i kroppen. Sirius pratar med mig.
"Jag är Sirius, men det visste du kanske redan."
"Jo...", svarar jag, och tänker att han nog är ganska självgod. Det gör mig ingenting, så länge han inte börjar skryta alldeles för mycket om sina bedrifter.
"Det är en bra bok, Aziza", säger han och vänder sig mot sitt pergament. Sirius väntar sig inget svar, det ser jag på honom, så jag återgår till min bok, men jag kan svära på att han då och då tittar upp och ser på mig.

Sarahs perspektiv

Jag brukar inte rodna, men nu är det nästan så att jag tror att jag gör det. Jag kan känna hjärtat slå allt snabbare när jag knackar på dörren till professor Zarcos kontor.
"Kom in!", säger hans stämma vänligt, och jag öppnar dörren. Det verkar som om jag överraskar honom, för han ser förvånat på mig.
"Miss Furlow! Välkommen in." Han pekar på den fåtölj som står på andra sidan hans träskrivbord. Det är trevligt inrett inne i Leonel Zarcos kontor med bruna väggar och många världskartor och jordglober på olika ställen i rummet. Jag sätter mig mittemot honom.
"Vad är det du vill prata om?"
"Jag... Jag hoppas att det är okej att jag pratar med er", säger jag blygt. "Aziza sa att du sagt att jag kunde göra det."
"Det är riktigt", säger professor Zarco, och ser mer avslappnad ut. "Och du behöver inte ni-a mig. Säg du."
"Tack", säger jag och ler. Han får mig att känna mig lugn. Inte för att jag egentligen vet vad jag vill prata med honom om. Jag ville liksom bara prata med honom om vad som helst. Han ser frågande på mig med händerna knäppta över skrivbordet, och jag vet att jag måste hitta på något att prata med honom om.
"Jag vet inte... Jag har så mycket läxor, och jag vet inte hur jag ska hantera det", säger jag, och jag ser en rynka framträda mellan min lärares ögonbryn.
"Jaha... Kom du hit för att du ville att jag skulle lätta på arbetsbördan i Försvar mot svartkonst?"
"Nej! Alltså, det var inte alls så jag menade." Nu rodnar jag definitivt. Han har helt missförstått mig. "Jag ville bara ha tips på hur jag ska göra."
"Börja med det svåraste, och se till att göra färdigt den saken först. Jag kan inte tro att du kommer ha några problem med arbetsbördan. Du verkar vara en skärpt tjej, Sarah." Jag ler mot honom, och känner mig speciell. Jag känner mig smart.
"Tack", svarar jag. Sedan fortsätter vi att prata om mina studier och hans studier när han gick i skolan. Vi pratar i säkert en timme innan jag reser mig för att gå mot dörren.
"Kom tillbaka snart igen!", säger professor Zarco. Sedan harklar han sig. "...om du vill förstås", tillägger han osäkert.
"Jag ska", säger jag och går ut. Jag ska snart tillbaka. Kanske redan imorgon.

Nu tar du fram del två innan jag äter upp din strumpa.

Två kapitel/delar!?!
*lycklig*