Hogwarts (Prs)

Crystal

Jag log mot Arthur och fnissade tyst.
"Vad då då?" muttrade han surt och vände sig om i båten, vilket bara fick mig och Edward att skratta ännu mer.
"Men, Arthur, vilket elevhem vill du helst hamna i?" frågade jag för att lätta stämningen. Han ryckte bara på axlarna.
"Okej... Du då Edward?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"Vad pappa har berättat så tror jag att jag hamnar i hufflepuff, men jag vet inte..." suckade han och jag nickade. "Du då?"
"Eh... Jag vet inte, jag är ju släkt med Snape som gick i Slyther-" började jag men blev avbruten av Arthur.
"Är du släkt med Snape?" utbrast han och hans ögon skimrade.
"Ja.." sa jag tyst. Det var väl inget märkvärdigt?
"Jamen han är ju en av trollkarlarna som besegrade Voldermort och dog för Harry Potters skull!" sa Arthur imponerat. Jag nickade, ganska så belåtet.
"Jag är släkt med McGonnagall" sa Edward och log. Jag gapade som en idiot.
"Seriöst? Hon var ju asgrym på förvandlingskonst!" sa jag högt. Arthur nickade instämmande.
"Tja... Hon är duktig på mycket. Men du då, Arthur? Är du släkt med någon 'kändis'?" frågade Edward.
"Äh..." sa han och vände sig återigen. Jag slog lätt till Edward.
"Varför frågade du det? Nu blev han ju bara deppig!" väste jag till honom.
"Förlåt, men jag visste inte..." muttrade Edward surt. Jag skakade bara på huvudet åt honom och vände mig mot slottet som sakta tornade upp sig framför oss.
"Vad vackert det är" sa jag och lät blicken glida över den ståtliga byggnaden...

Edward

Jag nickade instämmande. Båtresan fortsatte under tystnad. Båtarna lade till en efter en och hagrid hjälpte dom som behövde hjälp ut ur båtarna. Jag, Crystal och Arthur tog oss ut ur båtarna på egen hand. Vi gick alla tre och ställde oss vid Hagrid som väntade in alla.
"Är ni ur båtarna än? Följ med här!", sade han och ledde alla förstaårselever upp för en väg och in igenom en dörr. Han ledde oss igenom stenkorridorer. Väggarna var prydda med tavlor som rörde på sig. Några av dom vinkade. Några av dom verkade inte äns märka att vi var där. Vi kom fram till en stor port. Utanför den stod en kvinna med gröna kläder och en stor, mörkgrön hatt. När vi kom närmare så såg jag att det var min farmor. Minerva Mcgonagall. När hon fick syn på mig så log hon. Men bara för en sekund. Sedan såg hon på dom andra förstaårseleverna.

Crystal

Jag tittade förundrat på alla tavlor. De flesta log varmt mot oss och hälsade oss välkomna.
"Hej, alla nya elever på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom" sa en dam med gröna kläder och en stor hatt, en sådan hatt som folk brukar ha på Halloween. Damen kastade iväg ett snabbt leende till någon, som man knappt kunde uppfatta, men Edward som stod bredvid mig log tillbaka. Det måste vara Minerva McGonagall, hans farmor.
Jag såg på henne, hon var ganska vacker.
"Välkommen till Hogwarts", sade professor McGonagall.
"Innan du intar era platser i Stora salen, så kommer du att sorteras in i era elevhem. Sorteringen är en mycket viktig ceremoni eftersom medan du är här, kommer ditt elevhem att vara något som din familj i Hogwarts. Du kommer att ha lektioner med resten av ditt elevhem, sova i ditt elevhems sovsalar, och tillbringa ledig tid i ditt elevhems allrum." sa hon och tog ett djupt andetag och tittade ut över havet av elever.
"De fyra elevhemmen heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Varje elevhem har sin egen ädla historia och varje har producerat enastående häxor och trollkarlar. Medan du är på Hogwarts, så tjänar dina triumfer ditt elevhem poäng, medan om du gör någonting mot reglerna förlorar elevhem poäng. I slutet av året, är elevhemmet med flest poäng tilldelad elevhemmets cup, en stor ära." sa hon och alla elever viskade om vilket elevhem de kommer hamna i och vem som kommer vinna.
"Sorteringsceremonin kommer att äga rum om några minuter framför resten av skolan. Jag föreslår att ni alla snyggar upp er så mycket ni kan medan ni väntar."
Hennes ögon dröjde en stund på Edward, som var lite rufsig i håret efter att varit ute och på Arthurs smutsiga ansikte. Jag försökte nervöst att platta mitt hår.
"Jag återkommer när vi är redo för dig", sade professor McGonagall. "Var vänlig och var tysta medan ni väntar på besked."

Edward

Just som Minerva hade lämnat förstaårseleverna för att gå in igenom den stora porten så bröt sorlet ut. Hagrid hindrade inte dom förväntansfulla och nervösa mumlen. Jag hörde flera röster som hoppades att dom skulle komma i Gryffindor.
"Din farsa var ju där, Potter", hörde jag en arrogant röst säga.
Rösten skulle just fortsätta men avbröts av Minerva som återigen öppnade den stora porten.
"Kom här, seså", sade hon och vinkade in alla förstaårs elever.
"På led, två och två"
Jag och Crystal ställde oss genast tillsammans. När ledet hade format sig så gick vi igenom porten. Salen som väntade bakom den var mycket stor. Just som pappa hade berättat så var taket en naken natthimmel där stjärnorna lös som hundratals avlägsna solar. Nästan varenda förstaårselev i ledet flämtade till när dom såg den. Stearinljus svävade i luften ovanför de många elevernas huvud. Förstaårseleverna gick i ledet fram till kortsidan av salen. Där stod det en pall och på pallen låg det en mycket gammal hatt.
"När jag ropar upp ert namn så ska ni komma fram här och sätta er på pallen. Jag kommer att placera sorteringsshatten på era huvuden och ni kommer att bli insorterade i era respektive elevhem.", sade Minerva och rullade upp ett pergament.
"Potter, Albus"

Crystal

Alla vände sig om och letade efter pojken. Potters son. Många började viska.
"Han hamnar säkert i Gryffindor" viskades det. "Nej, i Slytherin, där Harry egentligen skulle hamna" viskade någon annan.
Någon gick förbi mig och jag vände mig mot honom.
Det var alltså Harrys son. Albus Potter. Jag tittade på Minerva som log mot honom.
Efter en stund så var det min tur. Varför börjar mitt namn på C? Jag kände hur hjärtat dunkade så hårt, det slog nästan ut ur bröstet. Edward och Arthur gav mig en uppmuntrande nick och ett leende. Jag svalde hårt och gick uppför den lilla trappan och bort mot pallen där hatten väntade. Tusentals tankar snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte koncentrera mig.
Professor McGonagall placerade hatten på mitt huvud och den började genast tala.
"Jaså? Klipsk, ser jag. Mhm, mycket modig, har mycket empati." sa hatten som satt placerad på mitt huvud.
"Det blir..." började den. Jag höll andan och det verkade hela salen göra.
"Gryffindor!" ekade det genom hela salen och bordet med de gula och röda flaggorna ställde sig upp och klappade glatt händerna.

Edward

Chris Haselback kom i Ravenclaw, Precis som tvillingarna David Rowen och Felicia Rowen.
"McGonagall, Edward", sade Minerva och försökte gömma ett belåtet leende. JAg var inte lika belåten. Jag fick en hjälpande knuff upp mot de små trapporna. Jag gick på rangliga ben och satte mig på pallen. Först så försökte jag undvika ögonkontakt med någon men det var omöjligt. Minerva placerade den mycket gamla hatten på mitt skakiga huvud. Även fast hon inte släppte hatten så kändes det som om mitt huvud skulle falla åt sidan. Om den n u gjorde de så skulle det inte vara första gången. Innan vi fick marchera in i salen så hörda jag att det var någon som sade att det hade vart flera elever som svimmat just på den pallen som jag satt på nu. Det gjorde mig inte lugnare på något sätt att tänka den tanken. Hatten grubblade.
"Lojal men modig", grubblade den. Jag tänkte på Crystal.
"Du har redan skaffat dig en vän i gryffindor ser jag", sade hatten lågt.
"GRYFFINDOOOR", tjöt den. Jag fylldes genast med glädje. Både för att jag kom i samma elevhem som Crystal, Men också för att Hela min släkt var Gryffindorare. Förutom min mamma som var Hufflepuffare. Men hon hade noterat att hon skulle bli lika glad oavsett vilket elevhem jag kom. Men jag visste att det inte var sant.
Jag gick mot det applåderande bordet med färgerna rött och gult. Jag satte mig ner brevid Crystal och fick många vänliga nickningar. Jag kände mig välkommen.