I'll Love You Forever (Drarry)

Inte en aning,svara på mina"mejl"

Skitbra och megaawesome♥

SUPERBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awesome! ^^

Draco satt spänt i sin kupé. Till hans stora förargelse hade Crabbe, Goyle och Blaise satt sig med honom, och nu diskuterade de hur de skulle fuska till nästa prov på bästa sätt. Draco var tyst, och deltog inte i konversationen. Allt han hade tänkt på var Harry Potter. Allt han såg när han blundade, var Harry Potter. Han hade inte fått honom ur sitt huvud. Draco undrade varför. Varför det ända han hade tänkt på var Harry. Det kunde ha att göra med att Draco avskydde honom så mycket, men nej. Han tänkte inte på honom med avsky, utan snarare med en känsla av flammande eld, som han aldrig känt förut.

Blaise flinade inställsamt mot Draco, som genast avbröt sin tankegång.
"Vad tänker du på, Draco?", frågade han.
Draco ryckte på axlarna.
"Inget särskilt", sa han tyst. Blaise flinade ännu större.
"Men herregud Draco. Vem är det? Berätta nu då, kom igen!"
Draco såg på Blaise med höjda ögonbryn.
"Berätta vad?" Sa Draco förvirrat.
"Vem du är kär i, Draco."
Draco spärrade upp ögonen.
"VA?!" Sade han med ett extremt förvirrat tonfall.
"Men herregud.. Man såg det ju på dig."
Draco var förvirrad. Det enda han tänkt på då var..
Men nej, det kunde inte vara.. Det kunde inte vara sant. Han gav ifrån sig ett litet skratt för att övertyga sig själv.

Då de äntligen steg av Expressen, fem timmar senare, var Draco väldigt stel. Och hungrig. Han gick mot vagnen med händerna i fickorna, flankade av Crabbe och Goyle. Blaise hade gått ifrån de för att umgås med några andra Slytherinkillar, men Draco brydde sig inte särskilt mycket. Han hade till och med varit rätt glad att slippa Blaise.
Draco, Crabbe och Goyle hoppade in i en av vagnarna och den började sakta rulla mot slottet. Draco såg ut genom fönstret, mot det stora, lysande slottet, och han insåg att han faktiskt var glad över att vara tillbaka.

Vagnen stannade, och Draco hoppade ut med en smidig rörelse. Han började i rask takt gå mot slottet, och då han var framme gick han sakta igenom de stora entrédörrarna, och in i Stora Salen. Ungefär hälften av slytherineleverna var där, bland annat Blaise och Pansy. Han satte sig i mitten av det stora, avlånga mahognybordet, och flankerades snart av sina så kallade kumpaner, Crabbe och Goyle.
Draco tittade upp från sin tomma tallrik, och mitt emot honom, på andra sidan salen, satt Harry Potter, och stirrade rakt in i Dracos stora, grå ögon. Draco rodnade och tittade ner på sin tallrik igen. Och då insåg han det. Han var kär i Harry Potter. Nej, han älskade honom. Han älskade Harry Potter, hans kända nemesis och hans raka motsats.

Fortsätt jag vill bara läsa mer!!!

Jättebra! ^^

Oken...jag HATAR Drarry men denna ff är aå bra skriven att jag läser ändå

Kul att det var rakt på att han blev kär och inte massa "ååh undrar vad jag känner" och sånt

Draco skakade på huvudet när han tänkte tanken. Det var omöjligt. Han kunde inte vara.. Vara kär i Harry Potter. Det gick bara inte, det skulle aldrig gå. Eftersom:
1. Hans pappa stödde inte Harry.
2. Hans pappa var emot allt som gick mot normerna, så Draco skulle antagligen bli utslängd om han visste det.
3. Alla trodde att Draco hatade Harry.
4. Harry hatade Draco.
Det var fyra av anledningarna till att Draco Malfoy inte kunde vara kär i Harry Potter.
Men du älskar honom ändå
Sa en liten röst inom Draco. Och Draco insåg att den hade rätt. Hur han än skulle motbevisa det, var Draco Malfoy odödligt förälskad i Harry Potter, pojken som överlevde. Draco stirrade än en gång upp för att se på Harry. Han skrattade högt åt något Dean hade sagt, och Draco såg Harrys underbara leende, och hans vackra, stora, smaragdgröna ögon. Och då förstod Draco det på riktigt. Seriöst. Han älskade Harry. Väldigt, väldigt mycket.

Efter Dumbledores ovanligt långa tal om trekampen, fylldes tallrikarna med mat. Draco åt inte särskilt mycket, men han såg ständigt upp för att se på honom. Men deras blickar möttes inte igen.
När Draco ätit upp, gick han bort från slytherinbordet och började gå mot trappan till fängelsehålorna. Då hörde han röster bakom sig. Det var den mugglarfödda tjejen och Weaslyn... Draco vände sig snabbt om för att upptäcka att han stod öga mot öga med Harry. Draco stirrade in i Harrys ögon.
"Vad glor du på, Malfoy?" Sa Ron snäsigt och Harry instämde. De gick iväg från Draco, som kände ett hugg i hjärtat av besvikelse. Det var väl det han förväntat sig, men..

(Sorry för kort kapitel btw c

Awesome! I must read more~ ^^