Hogwarts Return (Prs)

Jag fick ögonkontakt med tjejen från tåget, men tittade snabbt bort. Hon sa något till en kille och gick sedan. Jag tittade på min tallrik och insåg plötsligt att jag inte alls var hungrig.
"Jag tror att jag går" sa jag till en utav de äldre som hade ett speciellt märke på kappan. Jag tror att de kallas prefekter eller något...
"Men du vet ju inte hur det ser ut här, vill du inte ta med dig någon?" frågade han och rynkade på ögonbrynen.
"Jag kan hänga med henne" sa killen som nyss dunkat mig i ryggen.
"Nej tack, jag tror jag kan lista ut det själv" sa jag och reste mig upp för att gå.

När jag lyckats få upp de stora dörrarna så kom jag in i något som såg ut som en hall. Jag valde att ta vägen uppför en trappa och när jag kommit upp på övervåningen så såg jag hundratals andra trappor. Som rörde sig.
Visst, mamma och pappa har pratat om Hogwarts och sagt att det är ett magiskt ställe, men kom igen? Trappor som flyttar på sig? Hur ska man då hitta rätt...
Jag irrade omkring där ett tag innan jag kom fram till den våningen jag ville. Mamma och pappa hade sagt att det skulle vara ett astronomitorn högst upp där det finns ugglor.
Jag sprang den sista biten upp för trapporna och såg en hög och bred trädörr. Jag öppnade den och fick en vindpust i ansiktet. När jag kom in i rummet så såg jag massvis med ugglor som far omkring i rummet så att håret flög om mitt huvud. En uggla landade framför mig och när jag sträckte fram handen så gav den ifrån sig ett förtvivlat läte.
"Fan vad jag hatar ugglor" muttrade jag medan jag stängde dörren och gick nerför alla trappor samtidigt som jag försökte fixa så att mitt hår såg hyfsat bra ut.

~Tayy
Jag irrade omkring i korridoren och innan jag visste ordet av det var jag i en tom korridor, utan tavlor, inga statyer eller spöken.
Det var alldeles kolsvart, men jag såg bra i mörker. Efter en liten stund lystes korridoren upp och jag började gå framåt. Jag tittade mig omkring, Slytherins sällskapsrum kanske var här?
Jag fick syn på en liten lucka och öppnade den. Den var hemskt liten och det var nära att jag inte skulle få plats.
Men när jag smidigt kommit igenom luckan blev rummet genast lite större, men det såg inte ut som min bror hade förklarat.
Dörren stängdes hårt och det blev alldeles mörkt. Jag tryckte mig mot dörren och försökte knuffa upp den, men den var låst. HELVETE. Jag var instängd i ett litet iskallt rum, vad fan skulle jag göra nu.
Jag dunkade händerna mot dörren och tryckte mig mot den.

Crystal

Jag sprang nerför alla trappor, kanske kunde jag ha bättre lycka om jag gick till nedervåningen? Jag gick nerför den sista trappan och befann mig i en mörk korridor utan några trevliga tavlor eller dörrar. Jag såg mig omkring, mörkret omslöt mig och fick allt att kännas kallt och läskigt.
"Hallå!" skrek någon och jag vred på huvudet, som en hök ungefär. Jag flinade åt mig själv vid tanken på min kropp med en hök som huvud.
"Är någon där!" skrek någon igen och jag avbröts i mina tankar. Jag vände mig om och försökte se varifrån ljudet kom.
"Vart är du?" ropade jag och jag hörde bankande från väggen.
"Jag vet inte, jag gick in genom en dörr och nu... är jag bara här" suckade personen. Jag la handen mot väggen och gick längsmed den stenbelagda gången. Plötsligt kände jag en iskall punkt mitt på väggen. Jag knackade försiktigt och personen innanför knackade tillbaka.
"Jag kommer inte ut" sa den och jag skrattade tyst.
"Inte så konstigt, dörren är ju borta" sa jag och det blev tyst en stund.
"MEN HJÄLP MIG DÅ!" skrek plötsligt personen. Jag höjde ögonbrynen och mumlade för mig själv medan jag tog upp trollstaven.
"Okej, backa så långt det går ifrån väggen och ta skydd. Jag ska spränga den." sa jag och jag hörde en flämtning.
"Vad sägs om att använda finite incantatum istället och ta bort förtrollningen?" suckade någon.
Jag vände mig om och såg killen från stora salen.
"Åh hej..." mumlade jag. Killen tog fram sin trollstav och viftade med den samtidigt som han viskade något. En dörr tornade försiktigt upp sig framför oss och Taylor sprang ut.
"Vi skulle ha lämnat henne..." muttrade jag och fick en mördande blick av henne.

~Tayy
Jag gick förbi henne och knuffade henne med axeln.
"Ett tack skulle sitta fint." sa Crystal med armarna i kors. Jag vände mig om och höjde på ögonbrynen.
"Varför?" frågade jag och hon pekade på sig själv.
"Jag hjälpte dig." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Killen hjälpte mig, tack." sa jag och nickade mot Sam. "Du ska fan inte tro att du hjälpte mig när du försökte spränga sönder mig din lilla besserwisser." sa jag.
"Din lilla snorunge." sa hon och jag skakade bara på huvudet och gick därifrån. Jag stannade i en annan korridor och öppnade den stora boken om Hogwarts Histora. Jag drog med fingret över sidan och började gå ner för trapporna. Efter en liten stund, efter att fått leta sig fram bland alla flyttande trappor hittade jag Slytherins sällskapsrum och kom precis i tid då min bror skulle gå in. Han sa lösenordet och jag gick in till sällskapsrummet.
Han berättade lite om sovsalarna och jag gick upp till min sovsal.

Crystal

Jag lämnades kvar med killen, som hade suttit vid mig i Stora salen.
"Så, jag antar att du vill ha ett tack...?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"Näe, men jag skulle vilja ha ditt nummer" flinade han och jag log generat.
"Tyvärr, killen" sa jag och försökte låta stadig på rösten, även om hans leende fick mina ben att bli svaga.
"Synd." sa han och gick. Jag lämnades ensam och svor tyst för mig själv.
"Du!" ropade jag efter honom och han vände sig förvånat om.
"Vadå, har du ändrat dig?" frågade han och jag skrattade.
"Nej. Vad heter du?" frågade jag och han gick närmare mig igen.
"Sam." log han och hans ögon glittrade. Jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja fnittra nervöst.
"Men du då?" frågade han och jag skakade på huvudet.
"Öh..." mumlade jag och tittade ner i marken.
"Crystal?" frågade han och jag tittade upp.
"Hur visste du det?" frågade jag och han log och pekade på min kappa där det stod mitt namn.
"Åh...." fnittrade jag. "Men i alla fall" sa jag och försökte låta stadig på rösten.
"Du hittar inte till elevhemmet, eller hur?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Typ..." muttrade jag och han skrattade.
"Kom. Jag har gått här i ett år redan, så jag vet" log han och jag nickade. Han är alltså femton. Inte undra på att han är så snygg...
"Så, var kommer du ifrån?" frågade han och jag tittade upp.
"En liten stad utanför London. Mamma och pappa jobbar där" sa jag och han nickade. "Men du då?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"Äh, Kalifornien" sa han och jag spärrade upp ögonen.
"USA?" frågade jag dumt.
"Ja..." log han. Fan jag är så jävla korkad.
"Men, finns det ingen skola där?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Bara en som kostar ungefär 20 000 per termin, och det har vi inte råd med" sa han och jag nickade förstående.

Crystal

Jag log mot Sam och vinkade åt honom när jag gick in i sovsalen. Jag öppnade den tunga trädörren och såg en tjej ligga på sängen. Jag märkte inte vem det var förrän hon satt upp.
"Du..." muttrade hon och jag tittade på henne.
"Skojar du?" utbrast jag och gick till sängen längst bort från henne, närmast det lilla badrummet som gränsade till vårt rum. Rummet var härligt inrett med gröna sidentyg och tapeter med silverblommor på.
Sovsalen bestod av tre sängar med varsitt nattduksbord, en soffa och en fåtölj, ett skrivbord och ett fönster som man kan sitta i. Precis vid dörren så stod det tre resväskor, en av de var min. Jag tog den och ställde den bredvid sängen och la upp mina saker. Vi hade varsin byrå vid sängkanten och i översta lådan la jag mina böcker, mellersta kläder och den längst ner la jag mina skolkläder. Jag la den tomma kofferten under sängen och tände lampan som stod på nattduksbordet.
"Så... Vi har inte ens presenterat oss" sa jag och vände mig mot flickan.
"Jag heter Taylor." sa hon tyst.
"Och jag är Crystal" sa jag och försökte le. Hon tittade bort och gick och satte sig i fönstret. Jag suckade och gick in på toaletten och bytte om till min pyjamas, vilket bestod av ett par grå mjukisbyxor och ett svart linne. Jag drog över en grå munkjacka, eftersom att det var ganska kallt. Jag borstade snabbt tänderna och tvättade bort sminket med vatten och gick sedan tillbaka till sovsalen. Taylor var borta och jag suckade.
"Varför kan jag aldrig skaffa vänner?" suckade jag för mig själv och la mig på sängen, som var förvånansvärt mjuk, och släckte lampan.
Jag kände någonting mot mitt ben och satte mig förskräckt upp i sängen. Men efter en stund, när mina ögon vant sig vid mörkret, så såg jag att det bara var min katt, Amigo.
"Hej" mumlade jag och strök honom över ryggen.

~Tayy
Jag gick in till badrummet och tittade mig i spegeln. Det rosa korta håret var rufsigt och jag började kamma igenom det innan jag tvättade mig.
Jag bytte om till min pyjamas. Jag satte upp mitt hår i en liten minitofs och gick ut ur toaletten.
Jag tittade på Crystal som håll på med sin katt.
"Jag har också en katt." sa jag och såg att hon hoppade till. "Hon heter Lucy." sa jag och hon tittade bak på mig.
"Amigo." sa hon och jag nickade sakta. Jag öppnade min väska och tog ut en stor nallebjörn.
"Seriöst?" frågade hon och jag drog med den till min säng.
"Det var min mormors när hon var liten, hon blev plågad av Voldemort för att hon var mugglare och visste om trolldomen." sa jag och satte mig i skräddarställning på sängen. Lucy hoppade upp på sängen och kurade ihop sig i mitt knä. "Båda mina föräldrar levde upp med deras föräldrar döda." fortsatte jag och kramade om nallen. "Men nej, jag sover inte med den, jag brukar bara ha den bredvid.
Nallen var stor och väldigt mjuk. Den hade svarta kulor som ögon och den hade ett trött leende.
"Du, kan vi inte bara starta om?" frågade jag och tittade på henne. "Vi båda är helt forever alone här och det här stället är gigantiskt." fortsatte jag.

den med Mimmi.

Crystal

Jag satt mig upp i sängen med Amigo i knäet och tittade på henne.
"Visst." sa jag och bet mig i kinden. "Fast jag är inte forever alone" tillade jag och hon suckade.
"Whatever" sa hon och himlade med ögonen.
"Ja... Vem tror du sa sova i den andra sängen?" frågade jag och jag kunde se att hon ryckte på axlarna i mörkret.
"Vet inte. Ingen har sagt något" sa hon och jag nickade.
"Ja, hon borde i alla fall komma snart." sa jag och la mig ner i sängen. Jag hörde hur Amigo jamade och ändrade ställning på sängen och burrade ner sig vid mina fötter. Jag fnissade tyst åt honom samtidigt som jag drog täcket över mig.
"Godnatt..." viskade Taylor och jag log men kom sedan ihåg att hon inte kan se mig.
"Godnatt" sa jag och blundade.