123 (Cimorelli ff SV)

Superbra!

Awesome! Love it ♥ Du beskriver verkligen hur Lisa känner nu ♥3

Här kommer kapitel 4 det kommer nog att ta ett tag innan nästa kapitel kommer för jag är inte färdig med det än men det kommer nog att bli lite längre än de andra också men de första kapitlen kom ut tidigare för att jag var färdig med dem redan


4. Lauren
Jag kan inte fatta det. Hon är verkligen borta jag kommer aldrig att få se henne igen, aldrig. Jag stod framför min garderob och valde en klänning jag var passande för begravningen. Lisa hade det svårast. Jag hade inte hört ett ljud från henne sedan dagen innan hon hittade kroppen. De var ingen förvåning att med Lisas reaktion men det hade varigt bättre om hon inte hade hittat kroppen, jag menar hon skulle nog tagit de bättre om hon knappt hade sett kroppen. Jag tog ut en svart klänning ut från garderoben. Den var en vanlig knähög svart klänning med spets högst upp. Jag tog på mig klänningen och gick ner. De flesta i familjen stod redan där nere och jag gömde mig i folkmassan. Mamma, pappa och alla morföräldrar och alla kusiner stod i hallen Danielle satt i matsalen precis bredvid hallen. Jag gick för att sätta mig bredvid henne. Hennes mörkröda hår satt uppe i en bulle och hon hade en svart klänning med en kort tröja över som täckte hälften av hennes armar.
- Hej, sa jag till henne med ett minimum leende på läpparna
- Hej, sa Dani med ett snabbt leende
- Jag fattar inte varför alla ska göra en så stor grej av begravningar, det är ju inte så att det kommer att hjälpa att se henne glida ännu längre ifrån oss, sa jag och kollade ut på folkmassan i hallen.
- jag tror att folk gör det för att få ett avslut på det hela, inte för att jag behöver det men det har folk sagt att de behöver ett avslut, sa Dani och följde min blick.
Jag såg Lisa komma ner från trappan och massor av folk hade hört om hennes avskildhet från världen och gick fram och rörde vid henne men bara lite som att det kunde smitta eller något.
Jag gick till henne och ledde henne till mig och Dani.
Jag drog fram en stol åt henne och hon satte sig ner.
- Detta är sjukt, sa hon med en borta blick
- Vad är? Frågade jag
- Allt detta, folk som vill visa sin sorg även om de hatade henne.
Jag och Dani gav henne en medryckande blick och hon fattade att vi tyckte samma sak.
Resten av familjen kom ner och alla satte sig i sina bilar för att åka till kyrkan.
Vår familj delade upp sig i två bilar och körde till kyrkan. Det var inget speciellt, det var en vanlig kyrka med målningar på väggarna och taken. Längst fram stod Kathrines kista.
Den var vit med en enorm blombukett med orkidéer och andra sorters blommor. Breved till vänster fanns det en stor bild på Kathrine.Alla satte sig ner och bakifrån i antagligen prästens rum kom prästen ut och ceremonin började.
Efter-festen vet jag inte hur den var för jag och mina systrar åkte hem efter nedsänkningen av kistan, vi ville inte se hur folk gottade sig i mat och helt glömde bort varför de var där.
Jag gick upp till mitt rum. Jag bytte om till en vit tjocktröja och ett par randiga tajts. Jag kände ett hårt slag mot huvudet och deckade av

Hoppas att ni tyckte om det och som jag sa förut så kommer det att ta lite längre tid för nästa kapitel att komma ut för att det är inte riktigt färdigt än och de kommer inte att komma ut lika ofta heller men ni får inte ge upp hoppet om det inte kommer ut på ett tag. Se det såhär att om jag inte skriver så kommer jag att få ett F i svenska så jag måste skriva

Awesome!! Vad händer med Lauren nu...? Nu är verkligen bra på att skriva! Längtar absolut efter mer! ♥

Super!

Super!

Superbra!!!

Ok nu kommer det 5:e kapitlet och jag hoppas att ni kommer att läsa dem som kommer senare för det kommer att ta ett tag innan de nästa kommer att komma ut.


5. Christina
Jag stod i köket och stekte en ost och skink macka för att fylla min tomma mage. Jag åt snabbt och gick upp i mitt rum. Jag kände hur luften var kvav i rummet och öppnade fönstret.
Det blåste i en god höstluft och massor av lösa papper började att blåsa runt i mitt rum men jag orkar inte att fixa iordning det. Jag bytte om till en mjuk tjocktröja och ett par mjukisbyxor.
Jag satte på TV i mitt rum. Jag var så trött att jag kunde somna när som helst just nu. Mina ögonlock var tunga som bly och jag kände att jag somnade.
Jag vaknade upp i mitt rum men mitt fönster var stängt.
Jag tyckte att det var väldigt konstigt och gick upp för att stänga det. men det var blockerat av något, det gick inte att öppna.
Jag tryckte hårdare och hårdare men det gick inte.
Jag fick en panikfyllande känsla över min kropp. Jag gick mot min dörr för att öppna den. Jag vred på handtaget men det gick inte, den var låst utifrån. Jag försökte ännu en gång men handtaget gick sönder. Jag slängde det på sängen och ställde mig ca en meter ifrån dörren och sparkade upp den. En av våra stolar flög ner för trappan, det var antagligen det som hade låst dörren. I korridoren med alla sovrum hade alla en stol för sina dörrar förutom Lisas. Jag sprang mot hennes öppna dörr och såg med min förskräckelse att hon var borta.Med hastiga steg gick jag mot Laurens dörr.
Jag öppnade den hastigt och där låg hon i sängen hennes vita tröjärm var uppvikt och hon hade ett pyttelitet sår längst upp. En spruta med en grön vätska inuti låg på hennes nattduksbord. Hon måste ha blivit drogad. Jag sprang fort mot henne och försökte väcka henne
- Vakna! Skrek jag åt henne och slog hårt hårt hennes kind.
- Vakna! Skrek jag åter igen då jag hörde en röst skrika
- Hjälp, HJÄLP!!!! Skrek rösten, Jag gick ut i hallen igen och såg Dani’s dörrhandtag vridas runt och runt. Jag sprang fort mot dörren och drog bort stolen. Dörren gick upp med en smäll och där inne stod Dani helt förlamad av skräck. Hon tog ett steg fram och kramade om mig, jag kramade tillbaka hårt.
- Lisa är borta, sa jag och vi slutade att kramas. Dani gick ut ur rummet och kollade in i Lisas tomma rum. Jag vände mig om och där stod Lauren och nästan vinglade.
Hon mådde inte så bra efter sprutan, det hade nog gjort en dålig effekt på henne och föll ihop. Jag fångade henne precis innan hon nuddade marken.
Jag lade ner henne försiktigt på golvet och tog bort stolen framför Amys rum. Dani satt på knä vid Lauren och försökte att väcka henne igen. Jag gick in i Amys rum och försökte att få liv i henne också men hon vaknade inte.

Jag hoppas att ni gillade det här kapitlet och det kommer mer så fort att det blir färdigt. Blev färdig med det här i morse ♥♥♥

Super!

(ok ok jag skriver alltid super så det kanske blir lite tjatigt men jag ska försöka skriva längre inlägg i fortsättningen)

edit: skulle gärnavilja att du skrev ur Dani's perspektiv då hon är min favorit, men det är ditt val!

Dani's perspektiv kommer att vara kapitel 7, Amy's perspektiv kommer jag att skriva ur här näst.