prs med ingetledigt

- Har du också förlorat dina föräldrar? frågade jag tyst.
Jag la en hand på hans axel.
- Jag beklagar, sa jag.

Jag ryckte ofrivilligt till vid hennes beröring och blev genast mer vaksam. Hon sa orden som jag annars hatade att höra. Orden som alla människor som inte hade en aning om hur det var alltid sa. Men konstigt nog blev jag inte alls irriterad.
"det är okej" svarade jag tyst.

- Kan du skjuta med pilbåge? Frågade jag nyfiket.
Jag tog upp min båge och ställde mig upp och siktade på trädet.

Jag tittade fascinerat när pilen borrade igenom träd. Det var alltså så där hålen i träden kom till.
"Nä, men jag kan kasta kniv" sa jag och tog upp den gamla kniven innan jag kastade den så att den genomborrade hennes pil.

- Jag kastar dolkar, sa jag och tog upp min favorit dolk och kastade den mot trädet.
Dolken träffade ovanför pilen.

Jag tittade ännu en gång fascinerat när dolken träffade trädet.
"vad har du lärt dig det där?"

- Min bror har lärt mig det här, sa jag stolt.
Jag sprang och hämtade dolken och hans kniv och min trasiga pil.
- Du borde vässa kniven lite, sa jag och kastade kniven till honom.
- För du kan behöva den i strid, sa jag.
Jag sjönk ner på kullen och suckade.
- Dom kommer bygga hus här på kullen, sa jag tyst.

"Vem skulle vilja slåss häromkring?" sa jag och sneglade på mitt armbandsur. Hjärtat började slå hårt i bröstet när jag insåg att jag skulle ha behövt gått för mer än en halvtimme sen. Snart skulle min så kallade mamma gå upp för att kontrollera hur bra jag hade diskat eller vad hon hade tvingat mig att göra. Och om hon fick se att jag saknades så skulle.. Jag kunde inte ens tänka på vad hon skulle göra..
"Eh, jag måste gå" sa jag och sprang hemåt.

Jag kollade efter honom och suckade.
- Då får jag ta hand om det här utan hans hjälp, muttrade jag surt.
Jag sprang hem och packade min väska.

Jag klättrade så tyst som möjligt in genom mitt fönster. Med lite tur så hade hon inte upptäckt min frånvaro än. Och konstigt nog var turen på min sida. Jag hann precis lägga mig ner i sängen innan hon kom in för att ge mig sitt vanliga gnäll. Det var inte förrän många timmar senare som jag kom på att kniven inte låg i min ficka. Den var kvar ute i skogen tillsammans med tjejen jag inte ens visste vad hon hette.

(går de i skolan btw?)