PRS

Boken jag hade haft i handen doftade gott när jag slog upp de gulnade sidorna. Jag sjönk ner i ett äventyr med drakar och eld och allt man kunde tänka sig. Jag älskade att dagdrömma mig bort också, leva i en annan värld än den jag lever i.
Många sade att jag liknade min bror på många sätt, och det stämmer nog. Jag hade ungefär ett likadant ansikte, och vi båda älskade att vara i vår egna värld. Tyvärr underskattade sig Dylan så mycket att han såg mig som ett underbarn och han själv som ingenting.
Jag fortsatte att läsa och drömde mig bort.

Jag vaknade och reste mig upp för att kolla mig omkring.
Jag gick in i en annan kupe där det satt en tjej.
- För jag sitta här? frågade jag.

Jag tittade förvånat upp när jag hörde någon prata med mig. Boken jg höll i tappade jag nästan i förvåningen. Ingen hade sagt ett ord till mig - om man inte räknar med tanten med maten - på hela resan, och jag hade inte sagt något heller.
"Visst, April, men har inte du redan en kupé?" kraxade jag med min röt som inte använts på flera timmar.

- Jo men jag sitter själv och det är inte så kul, sa jag och satt mig ner mitt i mot henne.

(Kom ihåg att de har känt varandra i fyra pr eftersom de gått i samma klass)

( Ja då)