Något nygammalt

Laura satt orörlig men märkte att korridoren fylldes mer och mer, den gröna massan blandades med gult. Snart öppnades dörren och Snigelhorn stod där och såg sliskigt på dem. Han samlade väl åter trofeer till sin samling och klubb.
"Välkommen, välkommen." sa han leendes och släppte in dem. I klassrummet var det små bord utställda att dela på. En dryck i mitten som de gemensamt i grupp skulle återskapa.
Laura satte sig oengagerat på en av stolarna och stirrade istället mot tavlan där dagens uppgift stod. Vilka som kom i hennes grupp brydde hon sig inte i, inte ens hågen att sköta sig och få bra betyg fanns mycket kvar i henne.

Cara tittade på de små borden och drycken på tavlan och suckade, polyjuiceelexir, hon hade aldrig förstått människors nyfikenhet och upphetsning runt den, så särskild var den inte.
"Kan vi inte sitta där?" frågade Blaise och såg på Hufflepuffeleven och Cara höjde ett ögonbryn och såg på Blaise.
"Jag är nyfiken på henne, hon ser spännande ut" sa Blaise och Cara såg på tjejen, hon såg sorgsen ut, det var väl allt, men hon ryckte på axlarna och slog sig ner vid bordet och såg på kitteln i mitten och lutade huvudet ointresserat mot handen och väntade på att lektionen skulle börja.

Laura märkte inte att någon satte sig vid hennes bord försen Snigelhorn förklarade att lektionen skulle börja. Hon ryckte till så det var nästan komiskt och stirrade på dem med stora gröna som var fyllda med en stor tomhet och sorg.
"Åh." sa hon förvånat innan hon behärskade sig och slog ner blicken. Hon såg på papperet som låg framför dem, tydligen skulle de göra polyjuiceelexir. Men det tog ju över en månad? Skulle de göra detta över en månad?
Hon rörde sig inte eller sa inget mer, orkade inte ta insiativet och börja, eller ens tala med dessa. Den enda av dem hon överhuvudtaget utbytt något ord med var Malfoy under Quidditchmatcherna.

"Hejsan, Blaise" sa Zabini och såg på tjejen, Cara höjde ett ögonbryn, ja när Blaise satte sitt mål om att förföra någon så höll han inte tillbaka, inte för att hon var annorlunda, när hon bestämt sig var hon lika dan. Hon brukade förföra folk för att det var roligt och på brist av annat, hon tittade på tjejen.
"Cara" sa hon bara för att vara artig, hon var däremot lite nyfiken på ifall Blaise skulle lyckas.
"Draco, men det vet du redan" sa Draco och log mot Laura och Blaise slog på hans fingrar och gav honom en kall blick.
"Du behöver inte oroa dig, Draco ponken skall inte förstöra för dig" sa Cara och log mot dem båda, Draco himlade med ögonen och började sedan med drycken.
"Skall du hjälpa till Cara?" frågade han och hon såg på kitteln.
"Nej, jag har gjort den förut och är inte intresserad av att gör som Horace säger" sa hon endast.

Laura såg från den ena till den andra och hade helt missat den underliggande meningen. Varför fick Draco inte tala med henne för Blaise? Hon bara skakade långsamt på huvudet för att få det att klarna något. Hon hade gått hela sommarlovet i någon slags dov smärtsam känsla och nu var det dags att vakna upp. Men hon visste inte om hon orkade eller ville det ens.
"Laura." svarade hon dock då de alla presenterade sig. Hon såg åter på receptet och försökte samla sig medans hon kastade en blick på vad de andra börjat med. Cara hade inte tänkt att delta, Laura ansåg att det var hennes bekymmer om hon ville bli underkänd eller ej.

"Laura, det är ett fint namn" sa Blaise och Cara studerade honom. "Har någon någonsin sagt att du har fina ögon, de är gröna som smaragder"
Cara fnös och slog handen i pannan, det var den klumpigaste förförelsen någonsin, men det kanske fungerade på tjejer? Cara hade endast skrattat åt Blaise ifall han sagt det till henne, men vad visste hon, hon var inte den sortens tjej som föll för det som var normalt. Cara studerade vad Draco gjorde när han skulle lägga i rötter.
"Fel" sa hon endast och han såg på henne.
"Hacka dem till tärningar" sa hon och Draco tittade på receptet.
"Så står det inte" sa han och Cara höjde ett ögonbryn.
"Nej men jag har lärt mig av de bästa, det trodde jag du visste" sa hon och han nickade och gjorde som hon sa, Cara log mot honom och lutade åter huvudet mot handen.

Laura stannade upp i sin rörelse då hon skulle hälla i något från en flaska och stirrade på Blaise som hon inte trodde att han var riktigt klok.
"Jaså? Jo, smaragder brukar vara gröna, annars är det en annan ädelsten." sa hon och hällde i drycken. Hon var inte van vid att folk betedde sig som Blaise och han mer skrämde henne än något annat.
Hon ställde ner flaskan och pekade på Blaise som inte tycktes göra något åt drycken.
"Du ska röra tre varv åt motsols och ett medsols." sa hon och förde sin blick mot flickan som tycktes veta mer.
"Eller?" frågade hon och studerade henne, hon kunde förstå folk som föll för henne, hon var vacker. Sedan for blicken åter mot Blaise och hon undrade om det var det han höll på med mot henne. Men att skicka ut random komplimanger utan att ens veta vem hon var, förutom namnet då, varför?

"Ja men smaragder är de vackraste ädelstenarna" sa Blaise och log vänligt mot Laura. Cara förstod inte varför Blaise hade fattat tycke för den här tjejen, visst hon såg bra ut men hon verkade inte vara tjejen som skulle leka runt som hon och han själv gjorde, men det var intressant att se honom försöka och hon var nyfiken på ifall han skulle lyckas. Cara vände sig mot Laura när hon verkade fråga henne om drycken.
"Jag skulle röra endast motsols, det fungerar bättre, men att göra som receptet säger fungerar också" sa hon endast och tittade på Draco som gjorde det hon sagt, hon log svagt mot honom och skickade över en tomat och han tittade på den.
"Pressa i den" sa hon och han nickade. Cara började uttråkat fläta håret.

Laura såg på Blaise och suckade sedan.
"Snälla sluta, jag orkar inte med det just nu." säger hon bara och vänder bort blicken. Hon darrar på handen då hon rör som Cara sagt och pressar ihop sina läppar för att inte brista i gråt. Varför skulle hon ens göra det nu? Hon hade inte gjort det på hela sommaren, men då hade ingen talat med henne heller.
Hon släpper tillslut sleven och för att ingen ska se henne gråta, eller fråga henne något lämnar hon bara klassrummet utan ett ord utan att ta med sig varken sin väska eller böcker. Hon skulle säkert få skit för det sen men nu brydde hon sig inte. Snabbt far hon in på närmsta toalett och låser in sig i ett av båsen för att samla sig åter.

Cara log roat åt Blaise min när han blev förvånad över hennes plötsliga reaktion, det verkade som om han inte var van vid det, Cara undrade snarare om Laura inte var van vid det så som hon reagerade, hon verkade nästan sorgsen över det. Hon undrade om det hade med något annat att göra. Hon tittade efter henne när hon sprang ut och höjde ett ögonbryn.
"Nu är blev damen ledsen" sa Blaise och tittade på dörren.
"Du kan inte gå efter henne, jaga aldrig damerna" sa Cara och han muttrade något och koncentrerade sig på brygden. Cara var nyfiken på varför Laura hade sprungit ut, hon var intresserad av människor men hon tänkte inte heller jaga henne, det var inte hennes stil. Cara reste sig äntligen upp när klockan ringde ut, hon tog sina saker och lämnade klassrummet.