WINSAH! KOM HIT SÅ VI KAN ROLLA 1D!!!

När jag skulle stampa i takt en gång till råkade jag trampa snett. Jag kände hur jag föll framåt, men var för förvirrad för att märka mer.

"Diana!" skrek jag och lutade mig framåt för att kolla om hon landat mjukt, men jag lutade mig lite för långt fram jag med så jag föll ner efter henne.

Jag hörde ett par skrik, sedan blev allt svart.

Allt blev svart. När jag väl vaknade till stod några arbetare över mig, och några som såg ut att vara... One Direction?

---

Är det ok om jag skriver replikerna på engelska i alla fall? Fast då får du vara beredd på stav/grammatik-fel

Jadå! Du klarar det säkert

---

"Excuse me, are you allright?"
"Var är jag", yrade jag.
"Sorry, I don't understand you."

Någon pratade med Diana. Jag lyfte på huvudet lite, men det landade tillbaka det på marken eftersom jag inte hade någon energi alls.
"Are you allright? You and your friend fell down from the stands. It looked really scary."
"Vad sa du?" frågade jag utmattat.
"Excuse me, but I do not understand your language. Is it Swedish?"
"Ja." En sjukvårdare kom fram och jag kände mig genast bättre. Nu såg jag vem som satt på knä bredvid mig. Harry Styles?

När jag fått lite klarhet i blicken ser jag att... Vänta, Louis Tomlinson? Nej, det här var en dröm. Bara en dröm.
"Felicia?" sa jag.

(Haha, hatar namnet Felicia eftersom min typ fiende heter det)

(Oups, sorry xD)

"Ja?" sa jag. "Hur mår du?" frågade jag. One Direction såg förbryllade ut, de förstod förstås ingenting.

"Vem är Louis Tomlinson?" yrade jag.
Jag visste att han stod framför mig, men kunde inte placera varifrån jag hade hört talas om honom.

Louis såg förbryllad ut, han hörde ju bara sitt namn men visste ju inte vad Diana sa.
"She asked who you are", sa jag. Jag kände mig redan pigg. Då jag spelade fotboll hade jag fått värre skador. "She hit enough in the head or something, she usually does not have to be this confused." Jag undrade varför jag inte var nervös. Det kanske var huvudet.