(ORP) Hide, run survive 2

Miyako:
Jag kollar mig omkring efter den konstiga rösten.
Bakom mig ser jag alla andra.
Cate
Marbel
Olivia
Ellie
Max
Men jag ser inte Elsa.
Jag vänder mig bort från dem igen och kollar ner på mina armar. Massa slangar sitter i och något vitt flytande går igenom en av dem. Jag vill skrika men är tyst.

Max ~
Jag öppnar dörren och går ut i byggnaden. Den första synen som möter mig är en tjock dörr ett par meter framför mig. Jag går fram och känner på den. Låst. Till vänster om mig ser jag ett litet kök och till höger en dörröppning som leder in till ett sovrum. Det var alltså här männen bodde. Ja går in i köket och ser en till dörr, men orkar inte kolla vad som finns där. Jag skruvar på kranen och dricker djupa klunkar, känner mig genast piggare. "Hallå!" Ropar jag till de andra. "Kom hit!"

Olivia ~
"Ska du säga", säger jag och lägger mitt huvud i hennes knä. Min bruna lugg faller ner över ögat. Jag ler matt - här ligger jag i min älskades famn. Skadad, men lever. Det är inte perfekt, men det kommer det att bli.

((Kay, kan v'a'l vara med men.. Jag kommer hem igen den 18 so please don't rolla away from meh och kan du klistra in mallarna h'a'r? I don't remeber mah mallar xD))

Ellie ~
Jag vaknar med ett dunkande huvudv'a'rk och en sm'a'rta i h'o'gra foten.
Jag grimaserar och ser en massa m'a'nniskor. M'a'nniskor som jag k'a'nner. Jag kommer jag pa var jag 'a'r och mina l'a'ppar formas till ett str'a'ck. Jag st'a'ller mig upp och ilskan kokar inom mig.
"Jag har f'o'r i helvete tr'o'ttnat po den h'a'r skiten", morrar jag och gor med aggresiva steg mot det jag tror 'a'r k'o'ket - d'a'r Max ockso stor - och s'a'tter mig ner med armbogarna po bordet och ansiktet i h'a'nderna.

((Har ett engelskt tangent bord so ah..))

Elsa ~
Jag vaknar med ett namn i munnen.
Max.
Men det s'a'ger jag soklart inte.
"Var i helvete 'a'r jag?", fr'a'ser jag och st'a'tter mig k'a'pp rakt upp.
Jag har ett bandage runt den v'a'nstra armen, blodigt.
Jag s'a'tter fingrarna mot den och grimaserar av sm'a'rta.
Vad i hela friden har jag gjort nu da?
Oh, that's right.. Jag blev skjuten.
Och var 'a'r de andra? Ellie? Max? Turturduvorna? Myiako? Cate?
Jag lutar mig framot och spyr. Jag k'a'nner mig yr.
Jag k'a'nner en hand po min axel och automatiskt dr'a'mmer jag min knoge mot personens ansikte.
Pojken viker smidigt undan och ler syrligt och s'o'tt.
Han har citron f'a'rgat har och mjuka bloa 'o'gon.
Han 'a'r ett halvt huvud l'a'ngre 'a'n mig och ganska kraftigt bygd.
"Var 'a'r vi? Vem 'a'r du?", det var menat att s'a'ga det hotfullt men det kom ut som en arg viskning.
"Elsa, Elsa.. So monga frogor.. Varf'o'r ska du vara so nyfiken f'o'r?", s'a'ger han och lutar sig mot ett tr'a'd.
Jag m'a'rker att vi 'a'r i en skog.
"Du svarade inte po mina frogor, och var 'a'r de andra?"
'A'ven om jag inte gillade de flesta, brydde jag mig fortfarande.
"Simuleringen funkade inte po dig, och det var mycket konstigt moste jag s'a'ga. Jag visste inte riktigt vad jag skulle g'o'ra med dig, lilla Elsa. Men sedan blev det helt enkelt att jag.. Tog ut dig.. Du 'a'r ett litet hot f'o'rstor du. De andra var ockso pov'a'g att kl'a'mma sig ur vort lilla trick, s'a'g mig Elsa.. Vad 'a'r ditt trick?", han talar lugnt men har en konstig glimt i 'o'gonen.
Jag l'a'gger armarna 'o'ver br'o'stet och flinar.
"Du kan inte fo mig att snacka"
'A'ven fast jag inte vet fullt hur jag gjorde.
"Men lilla Els-"
"Om du kallar mig 'lilla' igen so sv'a'r jag po att bryta din nacke", s'a'ger jag kyligt och han suckar.
"Att du ska vara so vass.."
Han klickar tar upp en knapp ur fickan och klickar po den so jag stor i en bur.
"Om du inte samarbetar so for vi v'a'l se hur det gor med de andra", sedan gor han.
"Jag kollar till dig om en stund igen, vi for hoppas du har ett b'a'ttre svar do"
Min strupe sn'o'rs ihop och jag biter mig i l'a'ppen f'o'r att inte skrika skitst'o'vel.
Men hur kunde jag do vara med de andra om jag-
V'a'nta lite.. Jag var med, men vaknade upp flera gonger under simuleringen! Det var d'a'rf'o'r jag h'o'rde r'o'ster, inte kunde sova, sog vita ljus..
Men de andra, jag moste ta mig till de andra!
Fast hur?


Edit: MAMMA MIA DET D'A'R BLEV LONGT

Miyako:
Jag vill komma loss från alla slangar men derbypremiär inte för att jag vet inte hur man gjör. Alla andra är loss hur gjorde dem! Jag sjansar och drar ut en av slangarna. För rinner det ut massa blod sen så dras såret ihop och försvinner helt! Jag drar bort alla slangar och såren läker illakvickt. Jag ställer mig upp men faller genast ihop. Jag är alldeles för svag i mina ben. Jag kravlar mig upp på sängen igen. Jag är utsvulten men bara genom att tänka på mat gjör mig illamående. Jag ser att Max går iväg och han ropar åt alla att komma.
Först utesluter jag tanken att gå dit helt för jag kan ju inte ens stå upp men sen som av ett under ser jag kymten av kryckor i ett skåp som står på glänt. Jag tar hjälp av ett räcke längs med väggen för att komma dit sen plockar jag ut ett par och går till Max.

Marbelle ~
Jag ser hur Ellie skriker, hon är väldigt arg, och rusar ut ur rummet. Nästan samtidigt lägger Olivia sitt huvud i mitt knä vilket får mig att minnas alla känslor från den andra världen - låtsasvärlden? Om den andra världen var på låtsas, var känslorna overkliga i så fall? Jag känner mig lite förvirrad men Max ropar på mig och jag reser mig försiktigt upp, lägger ner Olivias huvud på madrassen och stryker henne över håret innan jag går ut i köket. Där står Max - och en förbannad Ellie. Jag lägger armen om hennes axlar och ser oroligt på henne. "Hur mår du? Ja, förutom att du är blek som ett lakan och skitsmal?" Säger jag och ler lite men blir allvarlig nästan direkt.

Olivia ~
Jag ligger kvar på madrassen en liten stund. Sen reser jag mig och går ut i köket.
"Hej", säger jag. När jag ser Ellie och Marbelle känner jag ett sting av avundsjuka. Jag jagar bort den obekväma känslan och går fram till Max. Vi har nog aldrig haft en riktig konversation innan.
"Hur mår du?", frågar jag och lägger huvudet på sned.

Max ~
Jag kastar en blick på Marbell innan jag vänder mig mot Olivia. "Bättre än de andra." Säger jag fundersamt. "Jag tror... Jag tror att vi har varit med i ett experiment och att jag kom in i det senare än er. Jag minns inte så mycket av den andra världen, jag minns att vi var i huset men inget mer." (Max blev ju typ ond och dog i förra rollspelet, men vi kör att det var en del av simuleringen och det är därför han minns så lite) Jag rycker lite på axlarna. "Hur mår du själv?" Än en gång slänger jag en blick på Marbelle, hon har armen om Ellies axlar. Hm.

Olivia ~
Jag nickar.
"Det låter rimligt. Jag minns att... Jag.. Jag dö...", stammar jag. Max, död på marken, jag med en pistol i handen. Jag stirrar på honom med stora ögon innan jag faller ihop på golvet.

Ellie ~
Arg. Förbannad.
"Jag har mått bättre.. Jag klarar mig. Tack", säger jag tyst och tittar sedan på mitt hår.
"H-hur blev mitt hår lång igen?!"
Då faller Olivia till marken och jag märker en till sak.
"ELSA?"