Rolla?

Namn: Jezebel
Kön: Tjej
Ålder: 15 år
Utseende:
Bakgrund: Har levt själv i fem år, eftersom hennes föräldrar dog när en granat flög in genom deras vardagsrumsfönster på Jess tionde födelsedag. En livsrädd tioåring kravlade sig då ut genom den söndersprängda dörren och började springa det fortaste hon kunde, bort. Sedan dess har hon alltid varit på resande fot. Två år senare bröt kriget ut på allvar och Jess tänkte fly det krigsdrabbade landet. Hon begav sig till en flygplats där hon tänkte gömma sig i bagageutrymmet på första bästa flyg. Men, oturligt nog smälldes det av giftbomber på flygplatsen och som ända levande personen på hela brottsplatsen dömdes hon till mördare och spion och har nu suttit i fängelset i två år. Hon har nästan tappat all livslust och hopp.
Personlighet: Är kaxig och modig, men är ändå rätt svag för kritik. Även fast hon knappt har någon livslust kvar gör hon allt för att fly från fängelset. Hon vill inte låta hennes fångvaktare vinna. Har ganska svårt att lita på någon och är väldigt självständig och envis.
Övrigt: Rollaz

Vet att jag är lite tjatig men Alexandra Hagström Elinthemagicwitch, hur går det med era mallar, vill ni vara med? Är väldigt sugen på att sätta igång.

Förlåt jag har glömt och bevaka tråden men min mall kommer snart ska börja med den nu

*kommentar*

Rollare: Alexandra Hagström
Namn: Beca
Ålder: 18
Kön: Tjej
Utseende:
Bakgrund: PÅ Becas 8:e födelsedag så började huset brinna och Beca fick ut sena tre småbröder men deras föräldrar dog, efter det fick dom bo på barnhem där syskonen skiljdes från varandra tills Beca fyllde 15 och lämnade barnhemmet och tog med sig sina syskon som hade kommit tillbaka till barnhemmet för att dom var för busiga.
Beca och hennes bröder bodde hos en gammal kompis till deras föräldrar men när Beca var 17 så sköts kompisen ihjäl mitt på ljusa dagen framför Beca men dom fick behålla huset och det är där dom bor.
Personlighet: Tuff, lite elak, kaxig, överbeskyddande, smart, trevlig,snäll och artig.
Övrigt: Har haft en jobbig uppväxt och kan verka konstig i bland men det är på grund utav hennes uppväxt.

[Bara Elinthemagicwitch vi väntar på, eller?]

[Japp, vet inte om vi ska börja lite smått så kan Elinthemagicwitch, hoppa in då hon har tid och sådant? Vad säger ni andra? ]

[Ja. Vem börjar? ]

[Börjar lite smått. ]

Max slog väggen hårt med sina redan blodiga knogar och välkomnade smärtan. Den bedövade hennes förtvivlan och fick henne att tänka klarare. Hon hade gått igenom hela cellen tre gånger och hon kunde inte finna något sätt att ta sig ur den. Förutom hinken i ena hörnet och det lilla handfatet som det inte fanns något vatten i så fanns det ingenting mer i den, inte ens en madrass att ligga på och dessutom hade de tagit alla hennes saker. De hade till och med dragit ur snörena ur hennes kängor, som om de trodde att hon skulle hänga sig själv eller något. De var idioter och Max avskydde dem. Nej, ännu värre. Hon hatade dem och kände åter igen hettan stiga till sitt ansikte i takt med att ilskan eldade på i hennes inre. Hon skulle döda dem och hon tänkte inte vara snabb med det. Det enda problemet var hur. Hur i helvete hon skulle ta sig ur den förbannade cellen.

Max greppade tag i gallret, försökte skaka det men det rubbade sig inte en bit och hon suckade ljudligt och lutade sin panna emot det svala gallret. Det sved till vid hennes högra ögonbryn och Max svor ljudligt. Hon hade glömt såret, bulan var de slagit henne medvetslös innan de släpat in henne här och smärtan efter slagen i den hårda väggen hade fått henne att tillfälligt glömma. Japp, det här var verkligen en helt fantastisk dag som inte alls gick som Max hade planerat. Ifall dagen inte hade övergått till natt. Hon kunde inte säga här nere.

Hon sjönk ned till det hårda golvet, lutade sitt huvud emot väggen och slöt sina ögon för ett ögonblick men öppnade dem strax igen. Hon hörde steg i trappan och tog sig mödosamt upp på fötter igen. Lutade sig emot gallret och betraktade trädörren i änden av korridoren.

"Jezebel!"
Det är hennes mammas röst som skriker hennes namn, men var är hon? Den tioåriga flickan ser sig skräckslaget omkring. Allting står i lågor. Det ända hon kan se är eld och rök. Hon försöker att skrika, men hennes mun och lungor fylls snabbt av den farliga, svarta röken...

Jess vaknade kallsvettig och gråtfärdig. Hon hade haft samma mardröm som hon hade varje natt och hon hade skrikit, det märktes på hennes torra hals. Mardrömmen om hennes fruktansvärda tioårsdag ville aldrig släppa sitt iskalla grepp om henne. Trött och svag lyckades hon på något sätt lyfta huvudet och med sömndruckna ögon stirrade hon ut i mörkret. Mellan gallren såg hon att trädörren längst bort i korridoren öppnades. Det var säkert någon vakt som ledde en ny fånge in hit till paradiset.