Privat mellan CD och EG

hahahahhahah^^

Du börjar Klaris hehehe jag är ond

Noooooo xD Ok jag ska försöka. Ska käka nu dock så kommer med min del efteråt.

OkeyDonkey

Hedvig:

Patric har redan sprungit genom spärren. Jag vänder mig om och kramar mamma en sista gång. Jag känner doften av hennes burriga bruna hår. Doften doftar hemma, doftar tryggt och säkert. Den doften kommer jag inte känna på ett tag. Jag släpper taget om henne och möter hennes gröna ögon.
"Jag älskar dig", viskar mamma.
Jag nickar en knapp nickning. Jag vänder mig om och springer genom spärren. Jag tittar ner i min kundvagn och Hazel tittar upp på mig. Min katt, Turkisk Angora. Ljus gråblå pälsfärg. Lätt randig. Hennes hasselbruna skarpa ögon granskar mig nyfiket. Hon har ingen bur. Jag har allt för ofta fått höra "ska du inte ha katten i bur". Men Hazel är den snällaste. Hon sitter så prydligt på min koffert i vagnen.
Perrongen kryllar av elever och föräldrar, ugglor och katter, quidditchkvastar och väldigt många kundvagnar, där de som jag har sina koffertar och husdjur. Jag har ingen kvast i min vagn, jag spelar inte quidditch.
Tåget anländer om två minuter enligt vägguret på perrongen.
--

Hoppas det inte blev för långt?^^ Det är skönt att rolla igen, haha.

Adelaide

Adelaide springer genom hela King Cross Station, hon är försenad som vanligt. Hennes kattuggla, Princess, hoar helt vansinnigt och hon kastar en snabb blick på klockan.
10:58 visar den och Adelaide ökar stegen. Inom några sekunder springer hon andfått genom spärren och skyndar sig på tåget som nu har anlänt.
På Adelaide's vagn befinner sig kvasten, Princess i sin bur och hennes korfett. Hon lämnar ifrån sig vagnen och får hjälp av någon förälder att få på allt på tåget.

Hedvig

Med kofferten i ena handen och Hazel i den andra, går jag i tågets korridår. Jag tittar in i kupéfönstrerna efter Penelope, Rasmus och Garrett. Jag finner de snabbt, de hade satt sig i en kupé nära där jag steg på. Jag ställer ner min koffert och knackar med min lediga hand. Penelope tittar upp och ler när hon ser mig vinka i kupéfönstret. Penelope har hasselbrunt perfekt lockat hår, silverfärgad ögonskugga och vingad eyeliner, och läppglans. Hon är söt, och idag har hon en vit blomma i håret. Själv har jag lite mascara och ett brunaktigt läppstift, mitt korta som knappt nuddar axlarna, frodiga, färgat ljusröda hår. Penelope öppnar och ger mig en snabb kram, därmed jag går och sätter mig bredvid Garrett. Så fort jag har satt mig tar jag fram en bok ur min koffert. Jag är inte så social egentligen.
"Du ska alltid läsa, Hedvig, alltid!" skrattar Rasmus.
Jag tittar upp mot honom och ler med ögonen, men jag säger inget. De andra börjar snabbt prata igen.

Adelaide

Adelaide ser sig omkring i kupéerna, hon har alltid undrat vilka som sitter där framme vid tåget egentligen. Hon kollar och ser vilka som sitter var. Slytherinarna, Julie och gänget... Och så fortsatte det. När hon kommer fram till vagnen längst fram där det stort står PREFEKTERNAS VAGN. Adelaide tar ett djupt andetag och sträcker på sig så hennes ynka 163 centimeter ser längre ut innan hon knackar på. Dörren öppnas och där står en kille i hennes ålder från Gryffindor. Hon känner vagt igen honom men kan sätta namn på ansiktet.
"Välkommen." Säger han till henne och granskar henne från topp till tå. Adelaide hade på sig sina mugglarkläder som hennes mamma köpt och det blonda bröstlånga håret låg spikrakt som alltid. Dem svarta ögonfransarna var prydda med mascara och låg därför ganska tätt runt dem ljusblåa ögonen. Prefekt emblem hade hon satt på sig innan dem åkte till stationen. Killen flyttar på sig och hon går in. Adelaide's blåa ögon blir större när hon kliver in i den stora kupén och hon tittar sig förvånat omkring.
"Hej Adelaide." Säger någon och hon snurrar runt och möter Gordon's ögon och hon ler till svars innan hon slår sig ner bredvid honom.

Hedvig:

Det är mest romaner, men ibland är det fakta också. För skolan. Vi har ju GET-examen i år. Just nu läser jag Förr eller senare exploderar jag, en kärleksroman som handlar om cancer. Jag får en pirrande känsla i magen när jag läser om kärlek. Jag har aldrig varit kär, på riktigt. Bara sånt där oseriöst när man var liten.
"...Hedvig!" ropar Penelope.
"Va?" säger jag och tittar upp från min bok.
Penelope pekar på godisvagnen som står utanför vår kupé.
"Ska du ha nåt?" säger hon.
"Åh, ehm, en pumpajuice tack" säger jag snabbt och tar fram några mynt och ger till tanten vid vagnen. Jag tar emot juicen och drinker en klunk, sedan tittar jag ner i boken igen. Jag önskar jag inte var så blyg.
"Hedvig, din katt försöker ta min choklad", säger Rasmus. Hans chokladgroda har skuttat iväg och Hazel jagar den runt i kupén. Jag skrattar och plockar upp henne. Jag slänger en blick på Penelopes blomma hon har i håret.
"Fin blomma Pen", småler jag.
"Tack", ler hon tillbaka.
"Såå, GET-examen i år", säger Garrett och tar upp benen på bänken.
"Jag är faktiskt lite nervös", säger Pen.
Jag lägger faktiskt boken åt sidan.

Adelaide


Det var ganska konstig stämning i Prefektkupén en ganska lång stund innan godistanten kom förbi. Det var Adelaide's favorit del på hela resan, vilket gjorde att hon självklart skämde ut sig genom att snabbt ställa sig upp så fort hon hör vagnen rulla utanför kupén.
"Vad får det lov och vara, unga dam?" Frågar hon och ler med sina tänder. Adelaide kastar en blick mot vagnen samtidigt som hennes två hjärnhalvor bråkar om vad hon ska välja.
"Två marängfjäderpennor, en chokladgroda och pumpajuice, tack." Säger Adelaide artigt och håller fram pengar till den gamla kvinnan. Hon tar emot sin beställning och sätter sig bredvid Gordon igen, den nyaste manliga prefekten ifrån Hufflepuff. Hon låter godiset sprida ut sig på platsen bredvid.
"Såå.." Adelaide skruvar lite på sig där hon sitter och försöker komma på något att säga. "Gillar ni godis?" Frågar hon med ett litet tandlöst leende.

((Fan, kom på att de går ju i samma årskurs och samma elevhem så de måste ju känna varandra?? Ska nån byta elevhem?))

Hedvig

Jag tar den sista klunken i pumpajuicen i ett svep. Vi är snart framme tänker jag, när jag ser ut genom fönstret och känner igen omgivningen. Jag bestämmer mig för att gå och byta om så jag packar upp min Hogwartsklädnad och går ut genom kupédörren.
"Vart ska du?" undrar Rasmus.
"Jag byter om", säger jag och stänger dörren bakom mig.