Prs mellan Beben och Eminaux

"Nejdå, det går bra för mig" log Mashia och tog sitt bagage.

Matt ler både inombords och utombords (även om det inte finns något som heter så). Hastigt hoppar han av tåget, och med bagaget dragandes efter sig kilar han fram till en av vagnarna som till synes drar sig själva. Efter att ha slängt in väskorna, gör han en dramatisk gest med armarna och flinar mot Maisha.
"Damerna först, givetvis!"

Mashia går på vagnen leendes, finns det någon mer gammalmodig pojke än Matt? "Tack så mycket"

Matt fnissar till igen på det där flickaktiga viset, och hoppar in i vagnen efter sin nyfunna bekantskap.
"Så, kära Maisha! Kan du inte berätta lite om dig själv? Var nånstans kommer du ifrån, till att börja med?"
Han plockar upp påsen med polkagrisar från väskan igen och börjar knapra på det randiga godiset, medan blicken nyfiket söker över flickans ansikte.

Mashia såg på Matt. "Jo, jag kommer från en mugglarfamilj och jag är 14 år." började hon. "Jag, eh, du eller vad man ska säga, är mina första vän, om vi är vänner alltså. Annars läser jag väldigt mycket. Jag har också två syskon, en bror och syster"

Utan att riktigt tänka på det, slår Matt handen för munnen. Kunde det verkligen vara möjligt, att denna trevliga flicka gått tre år på Hogwarts utan att ha skaffat sig en enda kamrat?
"Men det är väl klart att du är min vän! Du som hjälpte mig att hitta Kola och allt!"
Han slänger godispåsen ifrån sig lite för hastigt - halva innehållet hälls ut på sätet - och kastar sig sedan fram och ger Mashia en riktig bamsekram.

Mashia besvarar kramen, lite chokad dock.
Min första vän, tänker hon.

Istället för att hoppa tillbaka till sin egen sida av vagnen, sätter sig nu Matt till rätta bredvid Maisha och lägger huvudet på hennes axel. Vilket blir aningen obekvämt, med tanke på hur pass mycket längre han är än henne. Men det är ju mysigt, så vad gör väl det?
"Jaha, då borde jag kanske berätta lite om mig själv också", konstaterar han medan han lutar sig lite för mycket mot flickan. "Jag kommer också från en icke-magisk familj, faktiskt. Jag är äldsta barnet, min syster Claudia är fem år yngre än mig, och vi har precis fått tillskott igen i familjen: tvillingar... kan du tänka dig! Jag är en sådan stolt storebror ska du veta!"

Mashia känner sig lite obekväm när Matt lägger sitt huvud mot hennes axel. "Okej"

Matt fortsätter pladdra på om lite allt möjligt. Mest helt ointressanta saker, som magiskt ogräsmedel och jätteodlingar av mandragoror. Innan han vet ordet av det, har vagnen stannat.
"Nej men va? Är vi redan framme?" utbrister han, tydligt förvånad. Smidig som en katt hoppar han upp och slår upp vagnsdörren.
"Åh, jag kan nästan känna doften av välkomstmåltiden ända här ifrån... vad tror du att du ska äta för nått? Jag funderar på plommonpudding med vitlökssås..."