Bittersweet night

Elisabeth fnittrade lätt till. "Det är ju det som är meningen!"sa hon och fortsatte kyssa honom. Då han fått av henne och kysste henne stönade hon lätt till och slöt ögonen. Hon började fiffla med hans byxor och fick snart av dem och fortsatte kyssa hans bröstkorg.

"Det är därför jag inte gillar dem." sa han med ett snett leende och nafsade henne lätt i örsnibben, kvinnorna brukade älska sådant. Snart tänkte han inte längre, bara lät det ske. Det var intensivt och hett mellan dem, som något drev dem båda till vansinne.

Elisabeth bara skrattade lätt igen och darrade sedan lätt till av njutning. Han hade haft rätt då det funkade på henne med. Hon tänkte inte heller sen, utan hade glömt bort allt. Hon älskade det och då det slutligen var över låg hon i hans famn med ögonen lätt slutna. Tillslut öppnade hon ögonen och såg mot honom. "Det är en skam...Att någon så stilig och bra som du skulle ha gjort något så hemskt" mumlade hon innan hennes ögon blev röda och tänderna växte ut. Hon högg mot hans hals. Förhoppningsvis skulle han inte förstå vad som skedde fören det var för sent och han var död. Men annars skulle han kanske kunna vinna över henne, han var starkare.

(Tänkte att tömma en vampyr på allt blod bara gör den försvagad, inte dödar, men att att få huvudet avslitet, en påle genom hjärtat och sådant gör det xD)

(Låter bra ^-^)

Mark stönade till av förvåning då han kände tänderna sökas genom köttet. Men han gjorde inget att hindra det, bara slöt ögonen. Han njöt av det på ett märkligt vis.
"Vad har jag gjort?" sa han tillslut och såg på henne med samma sneda stiliga leende som förr, snart skulle han ta bort henne.

Elisabeth började dricka det blod han hade i kroppen för tillfället och stönade lågt till hon med av blodet som rann nerför hennes hals. "Vad du har gjort?" morrade hon sedan lågt och såg mer skräckinjagande ut än förr. "För hundra år sedan, i den här staden gav du dig på en ensam kvinna som var påväg henne, och du slängde henne bara i en gränd, en bra ide borde nog vara att kolla att hon verkligen var död!". Hon fortsatte dricka. "Du förvandlade mig, även om du nog inte menade det, och du bara lämnade mig i den där gränden".

"Åh?" sa Mark förvånat och såg in i hennes ögon, han mindes det inte alls. Svagare än förr försökte han få bort henne.
"Det är vad vampyrer gör, det lär du veta." sa han rassligt, blodet började tryta.
"Jag var ung och dum?" han såg henne, hon var vacker och farlig.

Elisabeth hade inte trott att han skulle minnas, men ändå gjorde det ont att han inte mindes det, inte ens lite. Hon hade bara varit någon flicka. Då han försökte få bort henne drog hon bara tänderna från hans hals och satte sig med benen på varsin sida om hans mage. "Ja det är vad vampyrer gör, men jag ser åtminstone till att mina offer är döda innan jag lämnar dem!" morrade hon. Tänderna var långa och vassa och de var täckte av blod. Ögonen var röda de med och ilskna. "Kanske det ja, men tack vare din dumhet är jag dömd för evigt". Hon hade sett sin familj dö, hon ville inte dö själv nu då hon inte skulle kunna komma till ro.

"Ingen vampyr är dömd för evigt, de kan dö." sa Mark och såg upp på henne orkade inte röra sig mer. Han vände sedan bort ansiktet och hans leende var försvunnet.
"Du glömmer en viktig sak, även jag har blivit det mot min vilja." sa han lågt utan att se på henne.

Elisabeths ilska försvann lite och hon kände sig bara hopplös. "Men om jag dör, vart hamnar jag då? Inte där min familj är i alla fall" mumlade hon och suckade. "Jag vet, men jag kommer aldrig få ro om jag inte får hämnd...". Hon satte händerna om hans hals och skulle just slita då hon plötsligt blev kritvit och stelnade till, hon försökte dra efter andan men det gick inte och hon föll ihop i en hög.
Bakom henne stod en tjänare, och ur Elisabeths rygg stack en silverpåle ut. "Sir! Är ni oskadd?" undrade han och bara drog undan kvinnan från honom, han trodde hon var död men han hade missat hjärtat utan att veta det. Dock var hon avsvimmad.

"Berthram" sa Mark förvånat men tacksamt. Han såg på kvinnan och knuffade undan hennes kropp. Han satte sig skakande upp nu mer vit än någonsin.
"Lägg kvinnan i ett rum och lås." sa han och såg på betjänten med ett leende.
"Tack, det ska jag aldrig glömma, jag höjer er lön." sa han enkelt. De tjänare han hade, hade redan mycket i lön. De bevarade hans hemlighet och han belönade dem högt.