PRS [Lilli, Jossan, Kim & Anne]

Abi ~
"Daniel!" skriker jag då jag ser honom ligga på marken, känner hur tårarna börjar rinna. En lärare drar ut båda killarna ut ur lokalen och jag skyndar mig efter ut. Nattluftens kyla träffar mig direkt då det enda jag har på mig är en liten, svart klänning och ett par tunna strumpbyxor. Jag började skaka, men fortsätter efter Daniel.
"Daniel!" ropar jag, går snabbare för att hinna ifatt då jag inte kan springa i mina högklackade skor. Han vände sig om och stannade, såg på mig med ett leende på läpparna och satte sig ner. Jag satte mig bredvid honom.
"Jävla Daniel.." mumlade jag, strök honom över håret. Jag flinade samtidigt som tårarna fortfarande rann. "Varför hamnar du alltid i trubbel, unge?" Han ryckte på axlarna.
"Abi.." sa han lågt, sänkte blicken och svalde hårt. "Det är en sak jag måste erkänna."
"Ja?"
"Jag har varit kär i dig i fyra år nu." Allt gick sedan plötsligt snabbt. Det enda jag såg var Daniels ansikte som kom närmare och sedan kände jag hans läppar mot mina. Jag puttade bort honom. Ilsket torkade jag bort de nya tårarna som rann nerför mina kinder. "Fan ta dig, jävla Daniel!" skrek jag och gick in igen. Jag skyndade mig in på toaletten och låste in mig i ett bås, satte mig ner på toaletten och grät ut.

Heather ~
Jag lämnar toan rödgråten, med en tanke i huvudet. In i stora salen rusar jag, ställer mig i mitten av cirkeln.
"Jag älskar tjejer som jag borde älska killar", säger jag och rusar ut därifrån.

Amy ~
Heather rusar in och säger något som jag inte uppfattar, så jag bara rycker på axlarna även om de andra börjat viska om henne.
"Kan vi gå tillbaka till storyn nu?", fräser jag harklar mig.

"Allt började den 18 September 1999, det var en regnig och kylig dag. Precis som den här. Amber Hasting, den populäraste tjejen på den tiden var också brutalt mördad. Det sägs att hon fortfarande är här i den här skolan, du kan inte se eller röra henne.. Men hon kan iaktta varje minsta rörelse du gör, och.."
Jag ler till och drar ut på "och":et.
"Och varje år, den 18 Septembern.. Så söker hon efter HÄMND", just när jag säger "hämnd" så slår en blixt ner och alla hoppar till.
"För att veta att hon är i rummet, knackar det först 3 gånger på dörren, sedan säger hon 'Vem var det? Vem var det?'.."

Jag stelnade till. Min död som deras underhållning. Smärtan som jag inte känt på åratal dunkade inom mig. Jag vände mig om, och struntade i att springa, struntade i att försöka leva som en av dem, jag svävade ut, genom väggen, tillbaka mot toaletterna, mot den enda som kunde möta mina ögon. Min spegelbild.

Jag satte på kranen och lät vattnet skölja över mina händer, men det gjorde nästan mera ont. Jag kunde inte känna någonting. Jag var inte som dem. Jag kunde aldrig bli. Jag kände hur tårarna var nära. Även om jag aldrig kunde skada mig på utsidan, även om mitt skal alltid var perfekt, skulle min insida föralltid vara krossad och förstörd.

|| Jag är inte riktigt med i ert rollspel än så ja, det blir kort tills vidare. o-o ||

Amy ~
"Kommer snart, ni kan fortsätta", säger jag och skyndar iväg mot toaletterna.
Jag måste göra något med de här lockarna, de är ju hemska.
Jag vet att Natta menade väl men.. Uh.

När jag kommer in stelnar jag till.
En nästan genomskinlig, blond tjej står vid vattnet så jag ställer mig bara i kö.
En kyla sprider sig genom ryggraden när jag märker att hon svävar och att hon har.. Den uniformen. Uniformen de hade under 1999.
Jag skriker högt och pressar mig mot väggen.
Det här händer inte, det här händer inte..

Jag vänder mig blixtsnabbt om och stirrar på flickan som har kommit in. Jag ser mig omkring och försöker komma på vad som skrämmer henne, men en liten tanke börjar omedelbart cirkla runt i mitt huvud. Tänk om det är jag? Jag vill skratta åt mig själv, och gråta samtidigt. Som om det skulle vara jag. Men ju mera jag ser mig omkring, ju större blir mina ögon. Kan hon se mig? Har Gud hört mina böner? Jag tar mig in i hennes huvud, lyssnar efter hennes tankar, men jag hör ingenting. Den första personen jag har stött på som inte kan avläsas. Den första personen jag har stött på som kan se mig. Hon är inte ett spöke, det ser jag. Vad är hon?

Jag tar försiktigt ett steg framåt, och räcker fram min hand. Jag vill röra henne, känna om hon är äkta. Jag vet att jag inte kan känna hennes hud eller kläder, men jag fortsätter hoppas. Kanske kan allting ordna sig. Jag försöker ta tag i hennes hår, men min hand går rakt igenom henne. Såklart. Jag är ju fortfarande ett spöke. Jag skakar, är alldeles ifrån mig. Vad händer?
"Du behöver inte vara rädd", viskar jag stelt, men vet att det inte är sant. Till och med jag är rädd. Jag hoppas nästan att hon ska bli ännu räddare, bara som en bekräftelse på att hon är medveten om att någon står framför henne.

[ MEN KIM JAG SKULLE VARA DEN FÖRSTA SOM SÅG HENNE :CCCC ]
Abi ~
Jag hör vatten ur en kran, men jag hade inte hört någon komma in genom dörren. Jag tystnade, gav bara ifrån mig en låg snörvling och lyssnade spänt efter andra ljud. Det kanske bara var en inbillning?
Då hör jag hur någon kommer in i toaletten, och inte en lång stund därefter ett skrik. Jag reser mig upp, låser upp dörren och går ut. "Vad händer?" hinner jag fråga, innan jag vände blicken mot flickan vid kranen.
Jag stirrar på henne under tystnad, rör mig inte.

Amy ~
Jag andas häftigt och känner tårarna som trycks upp mot ögonen.
Jag biter mig i läppen och knyter nävarna för att sluta skaka.
"Vem.. Nej, VAD är du?", får jag fram och försöker låta tuff, men det låter ganska ynkligt.
"Är du.. Amber..? Tänker du döda mig nu?", jag snyftar till och stirrar ner på mina skor för jag vågar inte titta på henne.

Heather ~
Jag rusar in på toan, stelnar till. En flicka står där, genomskinlig. Fast ganska söt... Jag rycker till och återgår till verkligheten. Jag tittar mig omkring. Amy, någon tjej jag inte känner till och... Spöket?
"Öhm... Snygg dräkt", säger jag och ler.

Amy ~
Heather måste vara helt sjuk i huvudet.. Eller är det jag? Hon sa att hon inte tänker göra illa mig men.. Hur kan jag veta? Åh.
Jag blundar, tårkar snabbt bort tårarna och tittar på spöket som jag är säker på är Amber.
Tur att jag inte har på mig mascara..