Deadly Beauty ~ Suicide Story [SV]

Bethany fnissade åt mig medan jag reste mig upp och började gå runt i det mörka rummet. Lukten av mögel trängde sig in i min näsa. Ångesttankar for genom mitt huvud medan jag försökte komma på exakt hur vi skulle kunna komma åt Mike. Det måste vara någon gång när han är ensam, annars kan hans vänner får tag på oss. Tänk om han ser er? Tänk om han rapporterar till rektorn? Då kanske jag blir utkastad från skolan, tar aldrig studenten och... Jag viftade bort tankarna och kom på att jag inte var ensam. Jag mötte Bethanys ögon som oroligt stirrade på mig.
"Är du okej? Du ser ut som om du har sett ett spöke", mumlade hon svagt. Jag såg oförstående på henne, varför skulle jag inte vara okej?
"Jag antar det, bortsett från att jag nyss blev attackerad av Mike", sa jag och försökte få det att låta skämtsamt, men antagligen så misslyckades jag för Bethany såg fortfarande på mig med sina snälla ögon. Hon hade sådana kloka och uppmuntrande ögon, sådana som man bara vill berätta allt för. Sådana som man kunde försvinna i om man tittade tillräckligt djupt.

Jag märkte knappt när klockan ringde första gången, det var först den ringde andra gången som jag blev medveten om att vi skolkat från de första lektionerna. Det var trevligt att bara... vara. Med Bethany så var allt så enkelt, inget var pinsamt tyst eller obehagligt.
"Jag tror att det är lunch", sa hon och fnissade medan hon kollade på sin klocka. Vi hade suttit på vinden i timmar och planerat vår attack mot mobbaren Mike. För en gångs skull så ska någon sätta honom på plats, bevisa att han inte är bättre än oss andra. Bevisa att vi inte är mobboffer.
"Är du redo att gå? Eller vill du sitta kvar en stund?", Bethany tittade noga på mig, som om hon registrerade varenda rörelse, varenda millimeter. Vi hade bara känt varandra i några timmar, inte ens en hel dag, men det kändes redan som om hon kände mig bättre än någon annan. Jag satte mig ner på soffan och log mot henne.
"Jag stannar här en stund, gå i förväg du", sa jag och hon nickade lydigt och log.
"Vi ses efter lunchen", sa hon och vinkade, hon förstod nog att jag inte skulle komma ner på ett tag.


Så, det här kapitlet kanske är lite kort men jag lovar att jag skriver mer så snart som möjligt. Skriv gärna kritik!

Jättebra =)