PRS KIM POTTER OCH DAMMSUGAREN

Aaron ~
Hon är inte som mina tidigare offer.
Hon är så.. Slapp. Det är fel, mycket fel.
"Le inte, du borde gråta", mumlar jag och spänner musklerna.
Jag ska minsann se hur långt jag kan gå utan att hon faller ihop av rädsla..

Kayla ~
Jag flinar bara och fortsätter gå. Vi borde ha gått ganska långt nu, så jag frågar:
"Är vi inte framme snart?"

Aaron ~
Utan ett ord puttar jag ner henne för hålet, väntar några sekunder, hoppar själv i och stänger locket efter mig.
Sedan börjar jag störta neråt, men jag är van.

Kayla ~
Jag ramlar ner i hålet med huvudet före. När jag väl landar slår jag i det, och jag känner något varnt droppa ner på ansiket. Det svartnar för ögonen.

Aaron ~
Jag landar smidigt och suckar.
Hon har svimmat.. Och hon blöder.
Jag tar fram ett bandage och virar det snabbt runt hennes huvud och sätter henne i soffan, binder hennes ben också.
Nu ska jag bara vänta tills hon vaknar.

Kayla ~
En liten stund senare vaknar jag. Jag sitter fastbunden i en soffa. Aaron har satt på mig ett bandage.

Aaron ~
"Ååh, törnrosa har vaknat?", säger jag spydigt och tar fram min mobil, dags att messa kungen.
Egentligen är de här onödiga och jobbiga, bara ett dåligt påhitt av människorna.. Men kungen ville ha dem så..

Kayla ~
Dags att messa kungen.
"Jaha, så demoner har visst mobiltelefoner", säger jag retsamt. "Vem förresten är 'kungen'?"

Aaron ~
Jag spärrar upp ögonen och stirrar på henne, släpper mobilen och rusar fram mot soffan, trycker henne mot den och lutar mig över henne.
"Vad. F*n. Var. Det. Där?", morrar jag.

Kayla ~
Först nu inser jag att jag sagt för mycket.
"Inget", säger jag snabbt och tittar bort. Det är uppenbart att jag ljuger.