Mitt och Wallflowers prs.

Plötsligt fanns inte musiken i mina ögon längre och jag insåg att killen längst fram som höll koll på mig måste ha insett att jag inte lyssnade på honom.
Jag kände att jag borde känna mig generad, men om jag ska vara ärlig kände jag mig bara irriterad på honom.

Jag bad dom använda sina sinnen. Framför allt hörseln. Själv visste jag redan att den närmaste gruppen människor låg tre kvarter bort åt söder. Jag bad dom ta reda på vart dom trodde närmaste grupp befann sig och sen säga det. Det kom flera vilda gissningar. "Ni lyssnar inte ordentligt" Sa jag med ett litet leende.

"Tre kvarter söderut." Sa jag tyst, men ändå högt nog för att han skulle höra mig.

Jag mötte hennes blick en kort stund och nickade kort.
"Bra" Sa jag till henne.

Jag log ett svagt leende och tittade ner.

"Sätt i gång vi möts här innan gryningen"
Sa jag och snart var dom på sin väg söderut.

Jag gick efter dom andra.

Jag föredrog att jaga på egen hand då jag gav mig av norrut. En stund senare dök jag upp där resten av min grupp var. Jag såg ner på dom från ett hustak. De var i full färd att försöka iscensätta en olycka. Ganska roande att se på.

Jag kom sist dit.
Det fanns ingen levande kvar så jag slickade bara av lite blod från en av bilarna.

Jag log roat när dom började diskutera högljutt om hur dom skulle få det att se ut som en riktig bilolycka.
Jag hoppade ner från hustaket och lutade mig mot en husvägg.