Flygande giraffer!

(Vad har han för ögon?)

Då de var ute ur salen verkade Elionora slappna av något mer trots att hon fortfarande verkade rädd.
"Fyra trappor upp, korridoren till vänster." fick hon svagt, knappt hörbart fram med en röst som sällan var använd. Hon verkade än skrämd, men var förundrad över mannens vänlighet och försiktighet. Våningen där hon bodde på var finare, ingen tjänare bodde där bara hon och hennes make i olika rum samt finare gäster.
Mannen var särling, det såg hon och det visste hon med. Han var något man ägde, men samtidigt var han en människa.

(Ett brunt och ett grönt^^)

Mattias nickade sakta och började gå mot trapporna. Han var varsam än, för hon kändes så tunn. Han ville inte krossa henne med sin styrka. Han gick uppför trapporna i tystnad med henne och gick sen till vänster som hon sagt. Han stannade utanför dörren där rummet var och bugade igen. "Så, Ta hand om er my lady" sa han lågt och vände sig sedan för att gå.

(Okej )

Elionora tog tag i dörrhandtaget och såg efter honom.
"Tack för vänligheten." sa hon med svag röst och ett svagt knappt märkbart leende syntes på hennes läppar innan hon öppnade dörren och gick in till sig. Mer än så vågade hon inte, inte då hennes man var hemma.
Hon faller ner, svimfärdig i stolen framför toalettbordet och ser Magda hennes tjänarinna komma in från en sidodörr.
Magda hade hon fått som gåva av Karl då de gifte sig. Men Magda var Karls egen skvallerkärring, hon var i hans ålder lydde honom i allt och delade även hans bädd. Hon regerade över hans fru då han inte kunde. Särling var hon och hennes gåva var i sängen vilket Karl utnyttjade till fullo.

Mattis log svagt han med. "Det är inget att tala om, godnatt". Han bugade lätt och vände sig och gick. Han fick gå ner några våningar innan han kom till sitt rum igen. Han la sig genast och drog av sig kläderna och slöt ögonen.. Det verkade inte vara alltför illa där, han kanske kunde klara sig bra.

Magda sa inte mycket utan mer eller mindre med våld började hon redan ut Ellinoras hår. Snart hängde det hela i en lång fläta och hon fick på sig nattlinnet men korsetten tvingades hon sova med. Magda gick och hon sjönk äntligen ner i sängen med ett lättat stön. Hon tog ett glas vatten och några tabletter mot huvudvärk och sömn och snart sov hon tungt.

Mattias sov snart han med. Han vaknade nästa morgon då solen sken in på honom. Han klädde sig i en enkel skjorta och byxor innan han tog sig ut. Han gick runt en stund innan han fann köket och fick en skål med gröt. Medan han åt verkade alla andra vara väldigt glada. Mattias lyckades höra av en piga att Karl skulle bort ett tag.
En aning gladare nu åt han upp och tog sig ut. Han hittade snabbt sitt arbete, han såg stallet och en massa drängar som stod och byggde på det. Han kom dit och anvisades att han skulle hämta betongblock. Mattias gjorde som de sagt och gick till mitten av gården och tog ett stort tungt betongblock och bar det som ingenting.

Magda hade fått följa med Karl eftersom att han skulle ut på en längre resa. Elionora kände sig mycket lättare till sinnes den dagen, ingen av tjänarna skulle skvallra på henne. Hon hade håret utsläppt och korsetten var inte så hårt åtdragen som förr.
Det var hon som egentligen bestämde nu då Karl var borta men tjänarna skötte sitt klandervärt så hon lät dem hållas, de led lika mycket under Karl som hon.
Tyst kom hon ut och satte sig på en bänk, ovetandes sökte hon efter Mattias, den ende som visat henne vänlighet.

Mattias såg hur Karl kom ut och slappnade av mer då han hade åkt iväg i en vagn. Han fortsatte dock med sitt arbete. Men det var tungt att bära efter ett tag och varmt, så han satte ner blocket han höll på med och drog av sig skjortan för att svalka sig lite och satte sig för en liten stund på blocket och drog handen genom håret. Trots att han tränat och musklerna svällade var han ovan vid det här, han hade aldrig fått arbeta på det här sättet förut. Men efter en stund igen såg en tjänare ogillande på honom och han satte igång att bära igen. Svetten började rinna på honom igen.

Det var varmt, otroligt varmt och Elionora kunde gissa att de var varm där i solen. Tyst skickade hon tjänare efter kallt vatten och filtar. De kunde ta igen sig i skuggan alla som arbetade. Det var farligt att göra det mitt i den varmaste solen.
Tjänare kom ut, bredde ut filtar och kom med vatten och Elionora avbröt arbetet för vila i skuggan.
Själv satt hon tyst kvar på bänken och såg mot alla tjänarna som samlats, hon önskade dem all glädje och vila nu då Karl var borta.

Mattias log lättat då en tjänare kom med filtar och vatten och ladyn sa att de skulle vila. Han satte sig på en filt och fick vatten och drack i djupa klunkar. Han la sig ner och såg ut över alla som vilade, alla som jobbade på stallet. De var män, unga män också som han och en del såg lite klena ut, därför han fick sköta grovjobbet. Han såg sedan mot ladyn som satt på bänken, han mötte hennes blick och log tacksamt.