PRS(HP_Maja)

Elenorr såg upp och väntade spänt tills kvinnan klättrat upp. Hon försökte sedan göra som hon gjort och ta sig upp. Polisernas steg hördes, de var inte inne i gränden än,'men bra nära. Hon lyckadea tillslut ta sig upp.

Tiffany klättrade upp till andra våningen och sen upp på taket. Hon sprang målinriktat över talet med rakska steg. Här hade hon sprungit så många gånger att takpannorna hade ramlar ned och bildat en slags stig. Tiffany vände dog om för att se hur det gick för den andra kvinnan.

Elenore såg nu osäkert ut över taket, var det verkligen säkert att gå här? Men hon hade inget val, för nu såg hon poliserna. Hon skyndade sig över men flämtade plötsligt till då hon tappade balansen och var nära att falla ner, men hon samlade sig och fortsatte.

Tiffany klättrade kvickt ned från taket på andra sidan, sprang in i en gränd där poliserna garanterat inte skulle leta och vände sig mot den andra kvinnan.
"Det gick bra", sa hon glatt.

Elenore följde efter kvinnan och lutade sig lättat mot gränden då de var på marken. "Ja du..." mumlade hon trött. Hon var så hungrig...Men hon kunde inte äta än.

Hungern slog Tiffany med all kraft när adrenalinet hade lag sig lite.
"Ses vi?", frågade hon.

Elenoer såg på kvinnan en stund. "Kanske det, jag har ingen aning" mumlade hon. Hon ställde sig upp igen. "Men jag måste hem till min familj nu, tack för hjälpen" hon log svagt och började sedan gå.

Jaha, kvinnan var alltså inte hemlös. Tiffany tog upp sitt bröd och osten. Hon bröt en bit av brödet och en bit av osten och åt. Med ens kände hon sig mycket bättre.

Elenore gick vidare och snart var hon hemma. Ingen orkade knappt hälsa på henne, hennes mamma, pappa och lillassyster. Alla var så hungriga. Men då hon tog fram brödet och osten blev alla mycket mer glada och hon skar upp några skivor och de satte sig och åt.

När Tiffany hade ätit slog hon när resten av maten i ett tygstycke. Hon drog sin jacka tätare omkring sig och log skadeglatt. Hon skulle inte dö än på ett tag.