Hur började det? (fandomrelaterat)

Harry Potter - Minns inte hur det började men jag har i alla fall varit ett fan sedan jag var runt 7 - 9 tror jag. Men då tittade jag bara på filmerna. Minns en gång när klassen besökte biblioteket och min kompis lånade en Harry Potter bok och jag undrade hur hon orkade läsa den tjocka haha. Det var inte när jag gick i sjuan eller något som mina kompisar hela tiden tjatade på mig om att läsa böckerna, att böckerna är så mycket bättre osv. Blev även trött på deras tjat om Harry Potter haha. Var inget jättefan då. Det var inte förrän i slutet på det sommarlovet som jag hittade Hemligheternas Kammare hemma någonstans och jag gav den ett försök och jag blev fast direkt haha.
Jag hittade Mugglarportalen i juni/juli 2011 av en slump då jag sökte på något Harry Potter relaterat. Blev nyfiken och registrerade mig. Men av någon anledning glömde jag bort sidan i några månader men som tur var hittade jag den igen i november samma år och skapade det här kontot.

One Direction - Vet inte hur jag hörde talas om dem om det var genom forumet eller något annat men i alla fall så hatade jag dem först. xD Tror det var i slutet av 2011, eller i början av 2012 som jag fick reda på dem. Förstod inte alls hur folk kunde tycka om dem. Men i typ maj 2012 eller någonting så gav jag dem en till chans och då helt plötsligt blev jag ett fan. xD Kollade på alla deras videodiaries.

5SOS - Hörde först om dem 2013. Visste ingenting om dem förutom att de skulle vara förband åt One Direction. Såg en tråd om dem på Mugglis och någon hade länkat till deras musikvideo till Heartbreak Girl. Älskade den! Kollade på någon cover de gjorde också men tyckte inte den var bra så då brydde jag mig inte om dem så mycket hehe. Vet inte om jag glömde bort Heartbreak Girl eller vad men i alla fall så i början av det här året så ett tag var Heartbreak Girl typ det enda jag lyssnade på. Älskade den låten. I maj i år hörde jag Out of my limit och det var då jag blev ett fan kan man säga. Kollade upp deras andra låtar och tyckte de var skitbra.

Lotr - Har länge tyckt om Lotr. Minns när jag var mindre så hade vi något Lotr tv spel som jag brukade spela med mina bröder som var jättekul. Har dock aldrig tänkt på att läsa böckerna. Läste Hobbit nu i sommar och den var skitbra. Har inte påbörjat Lotr böckerna ännu dock.

Hungerspelen - Första gången jag hörde om Hungerspelen var väl av en slump då jag en gång på biblioteket letade efter böcker. Hittade Hungerspelen och tyckte den verkade intressant. Läste den men om jag ska vara ärlig fattade jag inte ett skit haha. Den första filmen hade inte kommit ut då. Men andra gången fattade jag mer och jag älskade filmen när den senare kom på bio.

Potc - Har typ alltid varit en av mina favoriter! Blev jätteglad när jag fick höra att det skulle komma två till! Den senaste tycker jag dock är den sämsta... annorlunda och inte riktigt samma stil som de gamla filmerna på något sätt...

Harry Potter - Minns inte. Var för liten för att minnas. xD

Sagan om Ringen - Samma.

Alice i Underlandet - Jag såg Tim Burtons version på bio, sen blev jag fast. Sen läste jag boken och fick intresse för andra versioner också.

Hungerspelen - Det var en tjej i min klass som hela tiden pratade om något spel där de skulle döda varandra. Något om uttorkning. Något om någon Haymitch som skickade saker. Sen... *spoilers för första delen bara*...

...

Jag fick inget intresse för den. Men när filmen kom så gav jag den en chans, och nu har jag läst böckerna och allt.

Alice: Madness Returns: Jag kollade på youtube någon gång under 2012 och hittade en video om Alice i Underlandet där det var en konstig Alice med svart hår och en kniv som hon dödade monster med. Det såg intressant ut, tyckte jag och visade klippet för mamma. (xD) Sen glömde jag bara bort det hela tills jag fick spelet samma jul. Jag tyckte att det var så extremt bra, och sen skaffade jag också den första delen som jag faktiskt gillade mer ändå (även om storyn till 2:an är bättre).

Coraline - Min bror visade trailern till filmen någon gång, jag såg den. Sen läste jag boken. Den tyckte jag var jättebra och det tyckte jag också om filmen.

Typ, det var några!

Fellrendión
Haha, jag tittar på Coraline precis nu

Afturelding: Riktigt bra är den!

Fellrendión Ja, det är en av mina favoritfilmer sen är ju Neil Gaiman ett geni också, såklart.

Jag blev så glad när jag fick reda på att den var ett alternativ för vår sista analys nu i sommarkursen.

Jag gör en liten lista.

Harry Potter - Jag var på bio med pappa och skulle se någon barnfilm. Innan filmen var det reklam för Harry Potter och Hemligheternas kammare. Jag blev genast intresserad av den lilla söta varelsen med stora ögon och den flygande bilen. Frågade pappa vad det var för något och han svarade att det var "en film för stora barn". Den julen fick jag de två första böckerna i julklapp, pappa började läsa dem för mig och sedan var jag fast. Always.

Sherlock - Mamma och pappa har alltid gillat att se på deckare, och när jag var yngre satt jag ibland uppe och kollade på gamla brittiska Sherlock Holmes-serier. Så en dag såg mamma att det skulle börja någon modern version på TV. Vi såg den och jag var fast.

Doctor Who - Min pojkvän gillade Doctor Who och försökte visa mig det första avsnittet med 9an en gång. Kom aldrig in i det och sedan var det inget mer med det. Sedan gjorde han slut med mig och jag föll ner i ett väldigt djupt hål. En cellokompis (nörd) sade åt mig att jag borde börja se på Doctor Who. Så jag bestämde mig för att ge det en chans. I flera veckor gjorde jag knappt annat hemma än att se på Doctor Who. Det räddade mig från att falla djupare och idag är jag glad att jag är med i denna underbara fandom!

Jag var 6 år. Hade maginfluensa, och pappa tyckte synd om mig. Han skulle hyra film, o vi hade bestämt att han skulle hyra den "nya" filmen som så många hade pratat om. Filmen var uthyrd, så han köpte den. Harry Potter och de vises sten. Hela familjen blev helt till sig! Sen såg jag andra filmen när den kom ut, tyckte den var skitbra. Började spela spelen. När jag var nio så såg jag tredje boken på bokbussen. Så jag lånade den, eftersom jag redan sett ettan och tvåan. Mamma läste högt för mig, och sedan dess stannade jag i HP-världen. Jag, och resten av familjen =)

Hungerspelen:

Divergent:

Percy Jackson:

Harry Potter - Det enda jag kommer ihåg är att mamma övertygade mig

Starkid - sista engelskalektionen i femman fick vi lyssna på musik på datorn. Jag hittade "Get back to Hogwarts" och sen var jag fast!

Doctor Who, Sherlock & Hungerspelen - 2013 såg jag här på mugglis att Multicon skulle vara den sommarn. Då gillade jag bara Harry Potter och Starkid, men anmälde mig direkt för att få träffa andra Starkids.
Men det var först efter konventet som jag började läsa och titta på tidigare nämnda fandoms. För kom igen, en Doktor som reser genom tid och rum och räddar världen? För awesome för att missa

Once Upon A Time - såg reklam för det på TV, och tyckte att det verka som en kul serie, så jag började kolla. Svårare än så var det inte.

Disney/Pixar - Jag växte upp med det. Nuff said.

Harry Potter:
Älskade filmerna när jag var liten men slutade kolla på dem runt fjärde filmen. När jag började åttonde klass så skulle jag läsa en bok på engelska och läraren tvingade mig att läsa Prisoner of Azkaban.

Doctor Who:
Min polares eviga tjatande. Gillade det direkt faktiskt.

Sherlock:
Jag har alltid varit djupt förälskad i alla historier om Sherlock Holmes, till och med de som bara ska likna en aning som House. I alla fall, när serien kom blev jag eld och lågor till jag såg att det skulle vara en modern version! Jag sköt upp att se den och det föll i glömska.
Men efter att jag sett Supernatural och Doctor Who gav jag det en chans och andra avsnittet fick mig att fastna, första var bra men för lätt att lista ut.

Supernatural:
Här är nog serien som betyder mest för mig på ett djupare plan, den är kanske inte bäst men det är min favoritserie.
Jag och mitt ex hade avslutat vårat ett år långa förhållande och jag var i spillror. Jag visste att jag inte skulle kunna sova den natten så jag tänkte se film när jag kom att tänka på Supernatural. Flera år hade jag tänkt se den men det blev aldrig av, förhållanden med personer som inte gillar skräck gjorde det inte bättre. Jag och exet hade diskuterat Supernatural och det var väl någon slags "I'm free!"-grej över det hela. Så djupt nere i några veckor och det enda som fick mig att må bra var nätterna då jag kunde se Supernatural.