THEAS MUGGLISGAME NR1

Jättebra!

AMAZING!!!

Slåttern Distrikt 5 Filippa "Fippi" Stone, (HP_Maja)

Jag hjälpte ofta till på Miss Willow's barnhem. Jag blev utsparkad för att jag helt enkelt inte fick plats, om dem hade kunnat ha kvar mig, så skulle dem. Mitt finaste plagg var en gul klänning som Miss Willow hade sytt en gång i tiden, hon sydde den till mig på min trettonårsdag men den passar fortfarande, den var bara en enkel klänning ner till knäna, utan spets, utan rosetter, utan band, bara en enkel, gul klänning. Jag höll på att fläta Miranda, en av barnen på Miss Willow's barnhem, hon har precis fyllt 12 och idag var första året för henne, hon hade förstås bara en lapp, men vem vet?
- Fippi?
- ja?
- vad händer om jag blir vald?
- då är jag frivillig.
- men då kanske du...
- dör. Jag avbröt henne mitt i meningen
- ska du gå och klä på dig nu?
- måste jag?
- ja, jag har Elise, Carmen och Jane kvar.
- kvar?
- ja, jag måste fläta deras hår också.
- okej... Hejdå...
När hon gick ut ur mitt gamla rum så kom Elise in. Hon satte sig på stolen och jag började fläta hennes hår också. Jag gjorde en ut bakad fläta på henne och en timme senare stod jag bland dem andra flickorna från Miss Willow's barnhem, eller iallafall dem som är över 12. Alla var nervösa, men det var inte för dem själva som dem var nervösa, dem var nervösa för mig, eftersom dem visste att om någon av dem skulle bli vald så skulle jag vara frivillig. Men medan jag flätat Janes hår så insåg jag en sak. Jag hade ingen familj, inga föräldrar, inga syskon, men värst av allt, ingen som bryr sig om mig. Visst, Miss Willow och alla som bor på barnhemmet bryr sig om mig, men ingen älskar mig, ingen vill krama om mig hela natten lång. Därför är jag beredd att räcka upp handen när Rosalind Harper ställer frågan "är någon frivillig?". Om jag dör, så kommer barnen på barnhemmet ändå klara sig, lite mindre hjälp och så, men, dem kommer att klara sig. Rosalind Harper hade en blå klänning med turkosa fjärilar på, hon hade en liten svart hatt med vita fjärilar på, hon hade svart hår och alldeles för skrikiga slingor i en knallblå färg.
- några frivilliga?
- vah? Åh Nej! Jag hade dagdrömt, igen?
Uppe på scen stod Ella Spring, en spinkig flicka som säkert skulle dö först av alla i spelen.
- Dåså! Inga frivilliga? nähäpp!!
- VÄNTA! JAG ÄR FRIVILLIG!!!

Slåttern Distrikt 6 Zoe McAllister, (Alvenia)

Det var en helt vanlig morgon och solen sken, bara att det var slotterdagen. Fast jag hade bara 25 lappar så jag skulle nog inte bli dragen, min syster låg i min säng och sov, hon hade haft mardrömmar hela natten så jag hade tröstat henne eftersom våra föräldrar behövde sova ut efter en lång dag på arbetet. Vi hade suttit flera timmar och hon hade gråtit i mitt knä, jag hade kramat om henne hårt och vi hade prata om mugglisgame och att hon bara hade en lapp eftersom det var hennes första år. Dem som hade blivit valda hittills har varit frivilliga, men det skulle inte jag vara. Skulle jag bli dragen så skulle jag kämpa för Charlotte, skulle hon bli dragen så skulle jag visserligen vara frivillig. Alla utom, Felicia tror jag hon hette, hade varit frivilliga för någon de älskar, eller så hette hon Filippa, ja så var det. Fast, flickan från distrikt 3 hade väl varit frivillig för någon spinkig unge.
- godmorgon... Sa Charlotte och gäspade
- ååh! Godmorgon solstråle!
- har du plockat fram kläder till mig?
- ja visst har jag det, dem ligger på byrån.
Jag hade redan satt på mig en kjol och en skjortas, så jag borstade mitt hår istället. Satte upp en hög tofs. När Charlotte hade satt på sig kläderna och jag hade satt upp en hög tofs på henne så såg vi nästan likadana ut. När vi gick ner till köket stod mamma och lagade fruktost. Det stod mackor och mjölk på bordet, vatten fanns i en hink på golvet. Vi satte oss ner och mamma serverade gröt. Vi fick varsin skål och vi tog en macka var. Ett glas mjölk fick vi också. Pappa kom in och satte sig bredvid mig och tog sin frukost.
- är du nervös Charlotte? Sa pappa
- var ni det?
- jag var livrädd. Svarade jag henne
- borde jag vara det?
- nej gumman. Sa mamma lugnande
- jag är mätt. Sa jag och ställde skålen på bänken
- jag med. Sa Charlie och gjorde som jag
- vi går i förväg. Sa jag till mamma och tog Charlie i handen
Vi gick till torget där vi såg några fredsväktare som fixade med eskortens hatt. Det var väldigt soligt ute och super varmt. Jag hade lite svårt att röra mig i den tajta kjolen. Vi såg att eskorten blev ensam och vi smög runt ett hus och dök upp bredvid henne.
- vad gör ni här? Ni får inte vara här.
- vi har en fråga.
- skynda er! Hon viskade och hukade sig bakom en mur
- varför är det bara en deltagare från varje distrikt?
- för att spelledaren tyckte att det skulle bli mer spännande så.
- men nu måste ni gå, jag har annat för mig än att prata med två barn. Sa hon sedan
- men... Sa Charlie
- gå och ställ er i kö nu, dragningen börjar snart, och, lycka till. Hon hade en svart hatt och en svart långklänning med paljetter på
Vi ställde oss i kön och vi såg våra föräldrar vinka till oss. Vi kom fram till fredsväktaren som skulle ta ett blodprov, sticket gjorde inte ont för mig, men jag såg ur en tår trängde sig fram hos Charlie. Amber Ferb, eskorten, drog en lapp.
- då ska vi se....
- den lyckliga vinnaren är, den lyckliga, vinnaren, är, Zoe.
- Zoe, Mc, Allister...
Jag började gråta, vilket Charlie också gjorde

Förlåt att det är sent men här kommer dem.

Super!

Det är verkligen bra! Nu kanske jag missar muffinsen för att jag stannade och läste...

Så bra!!!!!!!!

förlåt att det bara blev en deltagare och ett ganska kort kapitel men här är distrikt 7


Slåttern Distrikt 7, Kathy Harolds (molly evans)

jag blev jagad, jagad. han slog mig i huvud, jag vände mig om, slog tillbaka. han skulle inte vinna, inte om jag fick bestämma, han fick ett slag magen. jag vände mig och armbådade honom i ansiktet, han började blöda näsblod och skrek av smärta. en spark på smalbenet fällde mig. jag föll på marken, på rygg. han hukade sig och jag kände hans andedräkt, han hade nog inte borstat tänderna på ett tag. han viskade vid mitt öra.
- ingen fara gumman, jag ska inte göra dig illa.
- Men det har DU REDAN GJORT! jag gav honom en spark i skrevet och han tappade andan
jag kastade av honom från mig och sprang iväg. jag kom till skjulet där jag bor och låste dörren, eller, skjul och skjul, man kan väl säga att det är ett väldigt litet hus, med dåliga väggar. jag har visserligen rustat upp det med ett bättre tak, och så har jag gjort så att man kan låsa dörren och så har fönstren blivit vindtäta. mannen som jagade mig var jag skyldig pengar. 2000 kronor, eftersom jag behövde pengar för att kunna köpa material till huset. jag öppnade garderoben som jag själv byggt och tog ut en kjol och en blå skjorta. det var mina finaste plagg. skjortan var min mammas och kjolen hade jag fått av en gammal vän som dog för något år sedan. jag väntade så länge som möjligt tills jag smög till torget. för att vara säker på att han inte var efter mig. mitt hus låg uppe på en kulle en bit ifrån de andra. det var mitt sista år och jag hade 70 lappar. chansen att jag skulle bli vald var ganska stor. men jag brydde mig inte, jag skulle ändå vara frivillig, jag har ju ingen kvar att ta hand om. jag hade väntat tillräckligt länge och nu hade solen gått upp. jag öppnade dörren och sprang, allt vad jag kunde. Ner mot torget, förbi alla husen och tillslut till kön där alla andra flickor stod. sticket gjorde inte ont och eskorten hette Hampus Handerson. han hade en blåglittrig kostym och en blå eyeliner. efter allt babbel så var han klar.
- några frivilliga?
jag räckte upp handen. ingen annan
- dudär lilla vän! kom upp hit! hans röst var skrovlig och han hade gula tänder.
jag rörde mig igenom folkmassan med snabba steg.
jag såg pojken som stod uppe på scenen, smal, kort, grå söta ögon, han hade brunt hår. som Elias, en pojke jag kände men som dog i mugglisgame. hans hår var till öronen och han hade ett par grå byxor på sig, en vit-gul skjorta och ett par blå skor. han var söt. fjorton år kanske. jag gick upp på scen och han sprang till sina föräldrar, gråtandes. jag ville inte gråta. jag ville visa mig tuff. visa att jag var en vinnare, jag skulle lät slå dem andra deltagarna. jag skulle gå in som en vinnare. han frågade om mitt namn och jag svarade:
- Kathy Harolds...
han sa:
- Distrikt 7s representant är....... Kathy Harolds.
som om dom inte hörde det

Jättebra skrivet! Tänk dock på stor bokstav i början av mening

Shit vad korkad jag är, anmäler mig frivilligt! x) ♥

I like it!

Skit bra!!!!!