PRS Under Harrys 5:e år

Under tiden som hon sov hade Charles de första minuterna bara veskådat henne sova. Det är nog som de säger, att man blir mycket gulligare när man sover. Dock tyvker han ju att hon är gullig i vaket tillstånd med. Resten av tiden har han mest rullat tummarna och kikat ut genom fönstret.
"Hej" säger han, en aning lättad över att hon äntligen var vaken.

Jag log.
Jag gäspade.
- Hur länge sov jag? frågade jag.

Charles rynkar pannan i djupa veck då han tänker efter. Det kan vara allt runt en trekvart upp till en och en halv timme.
"Runt en t-timma k-kanske?" gissar han och rycker på axlarna.

- Okej, sa jag glatt.
Jag kollade ut genom fönstret och började sjunga.

Det var ändå ganska skönt att inte prata så mycket, tycker Charles. Han har aldrig varit den där pratsamme typen. Fast långt inom honom ville han nog egentligen prata och lära känna henne mer, men det skulle han inte våga påbörja. Istället ser han också ut genom fönstret och kommenterar inte ens hennes sång.

Jag börjar fläta mitt hår och fortsatte sjunga.
Jag vände mig mot honom.
- Så kan du inte berätta lite om dig? Frågade jag.

>>Kan hon läsa tankar?<< tänker Charles då hon frågar honom om just det som han ville veta om henne. Han sätter sig tillrätta och tänker efter en kort stund innan han börjar.
"Det f-finns inte så m-myck-mycket om mig... Jag är med i s-schacksällskapet p-på skolan. D-det är väl d-det enda" säger han osäkert då han inte vet vad det är hon vill veta om honom.

- Okej, sa jag glatt.
Jag kollade ut genom fönstret.

"Hu själv då? H-hur är du?" frågar jag i ett lite tafatt försök till att hålla igång en liten konversation som förhoppningsvis inte kommer att bli för pinsam.

- Jag bor med min mamma och min styvpappa och mina styvsyskon men jag vill hitta min riktiga pappa, sa jag tyst.