Du stal mitt hjärta, kan jag låna ditt? (PG)

Jättebra! *-*♥

Som jag väntat, tack för kapitlet du har talang!

Underbart♥

Så bra ;__; ^___^

Underbart ♥

Du skriver otroligt bra, och the feels… ;o hihi, shipper dem två :3

Åh, ett jättebra kapitel, och som jag har väntat! Längtade nästan ihjäl mig! Nästa hoppas jag inte tar lika lång tid!
Molly Evans Åh, så du har börjat gilla Drarry? Awesome :d
Och ja, jag håller med Safir har verkligen en fantastisk tallang när det gäller att komma på namn till sina FFs!

Hihi, tycker det med c: ♥

Haha yep
Then you like Drarry, are you freaking awesome:8

Tack för alla fina kommentarer, verkligen, min dröm är att skriva och er uppmuntran betyder allt ♥ Nu kommer ett till kapitel:

Kapitel 3

Harry

En sval hand rör vid min kind och redan innan jag hör hans röst vet jag att det är Draco. Jag slår försiktigt upp ögonen, jag vet att det är rödgråtna och det gör mig frustrerad. Han lägger sig bredvid mig, så nära att våra ben nästan rör vid varandra, och jag motstår impulsen att röra honom. Han ligger tyst en lång stund, och när han tillslut börjar tala är hans röst raspig, ångestfylld och totalt oemotståndlig. ”Minns du när vi möttes för första gången? Jag sa något, jag minns inte riktigt, om att du skulle välja dina vänner med omsorg. Jag står fortfarande fast vid det jag sa, för du borde inte valt mig. Eller, vi är ju mer än vänner men alltså, du förstår. Det låter så jävla kliché men jag är inte bra för dig, jag kan inte älska dig fast jag vill och… Fan Harry, jag kan inte berätta. Snälla, bara… Tro mig.” Han tystnar och jag inser att han gråter. En undantryckt, stolt gråt, men ändå. Jag reser mig upp på ena armbågen, torkar bort hans tårar. Han slutar gråta och ser allvarligt på mig. ”Jag vet inte vad du pratar om.” Säger jag långsamt. ”Men jag vet att du talar sanning.” Hans blick ljusnar och blir sedan bestämd, han drar ner mig över sig och kysser mig. Mina läppar närmar sig hans, lite öppna som om de vore förvirrade, men så fort våra munnar möts känner jag mig fullkomligt säker samtidigt som en obehindrad lycka sprider sig i hela min kropp. Han kysser mig på kinden och jag kan känna hur han ler. Jag lutar huvudet mot hans bröst och mina tankar letar sig till den där morgonen förra året, när jag vaknade med kinden mot hans nakna bröst. ”Jag vet vad du tänker på.” Mumlar han. ”Och jag tänker låtsas att jag varken längtar tillbaka så att mitt hjärta sprängs eller vill göra om det här och nu.” Jag rodnar vid hans ord, och ett leende sprider sig i mitt ansikte. ”Genomskådad.”