The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Mia såg en aning funderade på honom, han gav olika signaler, men han kanske ville det själv? Alla ville väl utge att de var starka? Hon nickade sedan. "Det är sjuk störande ja...En del lämnar en inte ifredn". Hon tog emot en cigarett och drog upp sin tändare och tände på innan hon drog djupt in. "Så vad gör du här? Bara går runt?" undrade hon.

Han drog ett bloss och såg ut över staden nickade åt henne att följa med till en bänk en bit bort och började gå dit.
"Bara går runt för tillfället, funderar vilka kurser jag ska välja nästa år och om jag får högsta betyget på uppsatsen." sa han och satte sig, allt det var förvisso sant, det hade han funderat på dagen innan. Nu gjorde han inte det, nu var han ledsen över denna lilla varelse.

Mia följde efter honom och andades ut röken. En del såg på dem med ogillande miner, på rökningen. "Samma sak här nästan...Jag jobbar på en uppsatt, jag fick underkänt på den och måste göra om den...": Hon suckade och hade en irriterad ton nu tills de kom fram och hon satte sig vid bänken och skakade ur lilla aska från cigarretten.

Tristan skrockade lätt, underkänt hade han aldrig fått. Han var helt enkelt för smart för det, hade lätt att lära och tyckte det var kul.
"Vad skriver du om då?" frågade han intresserat och log, han kunde hjälpa henne. På någotsätt kanske detta skulle lösa sig, på något vis kanske det skulle gå bra. Han kunde ändå inte fråga rakt ut och skolan var det närmaste samtalsämnet.

Mia såg ner och drog mer bloss, uppenbart stressad av det faktumet att hon fått underkänt. "Jag skriver en uppsatts om andra världskriget, min lärare sa bokstavligen att han med glädje skulle underkänna mig för den...". Hon suckade sorgset, hon trodde det mest var för att de inte kände sig tvingade av hennes familj att inte ge henne underkänt nu. Hon var inte dum, men hon hade haft bättre tider.

"Få se." sa Tristan vänligt och sträckte fram handen och nickade mot väskan.
"Jag kan hjälpa dig, det låter inte som det kan bli värre." flinande han med ett snett leende. Han vinkade åt en grupp i hans ålder som passerade. Han var välkänd och populär, men han hade alltid hållit sig vid Kevins sida.

Mia öppnade väskan och drog fram flera sidor med datorskrivet papper blandat med handskrivet. Hon räckte det till honom. Det var välskrivet och bra, men läraren verkade ha gett sig tusan på att ge henne underkänt.
"Nej det kan det nog inte". Hon skulle dock klara sigo m hon fick underkänt, hennes familj hade så mycket pengar att hon skulle kunna köpa sig ett jobb, men hon ville inte de.t

Tristan läste igenom det, han hade en ny cigarett i mungipan, men hon verkade inte bry sig vilket han uppskattade. Han tog en penna ändrade lite här och var och skrev till, men mycket behövdes inte göras.
"Du borde inte få underkänt för detta." sa han, gav tillbaka papperen och drog ett bloss.
"Kom, jag ska prata med dem." sa han sedan och utan svar började han gå mot skolan. Han hade sin familj och sitt huvud att gå efter.

Mia såg ner på papperna och kände sig lite lättad då han inte ändrade så mycket. Hon hade skrivit den bra ändå. Hon hatade då hon behövde känna sig dum. Hon reste sig och stoppade papprerna i väskan igen. "Prata med Mr White? Han skulle kasta ut dig från skolan då om du gick där". Men hon började gå efter honom. "Mr White gillar mig inte alls...Och jag gillar inte honom, förr månaden försökte han stöta på mig, men jag sa nej och sen dess verkar han hata mig":

"Han kommer gilla mig, om annat blir han tvungen." sa Tristan enkelt och gick snabbt på och såg efter på henne.
"Och risken att han stöter på mig är minimal, vill säga om han inte är lagd åt båda hållen." skrockade han till och fimpade innan han gick in i skolan och väntade på att Mia skulle visa vägen i de okända skolkorridorerna.