Har typ kommit på en idé till ett roll, och jag behöver någon att rolla det med

Jenny stod tillsammans med sin närmaste vän Ava och försökte se scenen. De hade kommit väldigt sent och hamnade långt bort från scenen. Jenny skulle gärna varit ännu längre bort. Hon avsydde stora folksamlingar. Det fick hennes mod att svikta. Hon hade helst av allt stannat hemma, men Ava hade tvingat med henne, hon älskade bandet och ville absolut inte gå själv. Jenny hade inte hört något av bandets musik förr och var väldigt osäker på vad hon hade gett sig in på.
Ava stod på tå och försökte få en bra överblick över scenen, det verkade inte gå bra. Hon vände sig tvärt mot Jenny.
"Vi måste försöka komma närmare!" sa hon ivrigt och verkade inte ens märka hur obekväm Jenny var.
"Nah, jag tycker vi stannar här" protesterade Jenny. "Annars kommer vi aldrig hitta killarna." Ava hade bjudit med tre killar från klassen de skulle börja i efter sommaren. Jenny hade aldrig träffat dem, och var inte särkilt sugen på det heller, men heller dem än att tränga sig igenom folk massan.
"Äh, vi struntar i dem" sa Ava och ryckte på axlarna. Hon tag i Jennys arm och började dra henne mot scenen.

Förbandet började spela men det var knappt nån som lyssnade. Jag, Elaine och Meadow stod och uppdaterade våra statusar på Facebook och la upp bilder på Instagram. Plötsligt tog Quintos upp en kasse ur hans väska.
"Vad är det där?" frågade Elaine.
Quintos började plocka upp burkar med öl och delade ut till oss. Ingen av oss protesterade och efter bara några burkar var vi ganska fulla. Quintos la armen om Meadow och Jace och Elaine började grovhångla framför alla. Jag och Ace kollade på varandra och han la armen om mina axlar.

Efter vad som kändes som en evighet började Jenny och Ava närma sig scenen. Jenny kämpade hårt för att förtrycka panik känslorna av att vara omgiven av skrikande människor. Hon hörde knappt förbandet alls. Det skulle vara skönt om folk bara höll käften lite oftare.
Framme vis scenen verkade Ava helt glömma bort Jennys existens och stirrade hypnotiserat på förbandet. Jenny började uttråkat titta på publiken omkring sig. I närheten stod en grupp ungdomar I Jennys ålder som stank av öl. Jenny suckade tyst. De personerna skulle säkert vara skrikiga och jobbiga igenom hela konserten. Diskret började Jenny försöka dra iväg Ava mot andra sidan scenen för att komma iväg från personerna, men Ava rörde sig inte ur fläcken. Jenny gav upp och tog fram sin mobil. Kvällen skulle bli lång vilket fall som helst, om de flyttade på sig skulle de säkert ändå komma i närheten av andra jobbiga personer.
Jenny började skrolla igenom tumblr på mobilen. Musiken och skriken fick hennes huvud att verka, och konserten hade inte ens börjat än. Hon skulle säkert bli tvungen att smyga ut tidigare, för att inte bli galen.

Snart hade förbandet spelat klart och det var dags för Bring Me The Horizon att komma ut på scen. Jag kunde inte stå still och Ace, som fortfarande hade armen om mina axlar, försökte lugna ner mig men det gick inte. Snart stod han bara och skrattade åt mig.
Plötsligt kom Oli Sykes (sångaren) ut på scen. Jag började skrika och hoppa upp och ner och applådera. Sen kom resten av bandet också ut och det var dags för deras första låt vilket var Sleepwalking min favoritlåt.
Jag började sjunga med i refrängen.

"Your eyes are swallowing me
Mirrors start to whisper
Shadows start to sing
My skin's smothering me
Help me find a way to breathe
Time stood still
The way it did before
It's like I'm sleepwalking
Fell into another hole again
It's like I'm sleepwalking"

Ace vände sig mot mig.
"Du är ju skitbra på att sjunga!" sa han och flinade.
Jag log tillbaka och fortsatte sjunga med. Jag kollade runt mig och såg att nästan alla stod och hoppade och sjöng med förutom en tjej. Hon stod och höll på med sin mobil. Hon såg bekant ut på nåt sätt som jag inte kunde sätta fingret på. När jag inte kunde komma på var jag sett henne så vände jag mig tillbaka till scenen lagom för att märka att Oli Sykes sträckte ut sin hand mot mig.

Jenny var övertygad om att hon skulle bli döv. De första sekunderna på sången hade hon varit en smula hoppfull, musiken och melodin var det inget fel på, men hon gillade verkligen inte hur sångaren skrek sjöng. Var det meningen att han skulle göra det hela konserten, han skulle säkert tappa rösten efter två låtar. Det gjorde inte Jenny något, då skulle hon komma därifrån tidigare.
Jennys musiksmak var en smula komplicerad, hon lyssnade inte riktigt på några bestämda band eller gener. Hon fick all sin musik från animes hon kollade på, antagligen var det intron, utron eller AMVs på youtube. På så sätt fick musiken också en speciell mening, den berättade henne historierna hon älskade så mycket. Musiken som spelades nu betydde ingenting för henne.
Plötsligt kände hon en putt i sidan och tittade upp på Ava som hade knuffat till henne. Ava rörde på munnen, men Jenny kunde inte höra ett ord över musiken. Ava gav upp och pekade istället mot scenen. Jenny tittade förvirrat ditåt och såg sångaren sträcka fram handen till någon i publiken. Jenny sträckte lite på sig för att komma underfund med vad Ava försökte visa henne. Plötsligt såg Jenny det. Var det ljuset som pelade henne ett spratt, eller var tjejen sångaren sträckte fram handen till anmärkningsvärt lik Jenny själv?

Oli tog tag i min hand och plötsligt lyfte en vakt upp mig på scenen. Jag var så chockad så jag bara stod där. Oli ledde mig till en hög pall som någon burit dit. Jag satte mig och de började spela på nästa låt.
"This song is to you..." Sa Oli och väntade på att jag skulle säga mitt namn.
"Ocean!" Svarade jag och log mot honom.
"It's to you Ocean! What a beautiful name for a beautiful girl!" Sa Oli innan han började sjunga.
Jag kände hur mina kinder hettade.

Can you hear the silence?
Can you see the dark?
Can you fix the broken?
Can you feel... can you feel my heart?

Can you help the hopeless?
Well, I'm begging on my knees,
Can you save my bastard soul?
Will you wait for me?

I'm sorry brothers,
So sorry lover,
Forgive me father,
I love you mother.

Can you hear the silence?
Can you see the dark?
Can you fix the broken?
Can you feel my heart? [3x]

[3x]
I'm scared to get close and I hate being alone.
I long for that feeling to not feel at all.
The higher I get, the lower I'll sink.
I can't drown my demons, they know how to swim.

Can you feel my heart?
Can you hear the silence?
Can you see the dark?
Can you fix the broken?
Can you feel... can you feel my heart?

Medans Oli sjöng låten kollade han på mig hela tiden. När låten var slut kom han fram till mig och pussade mig på kinden.
"Here's a backstage pass for you!" Sa Han och gav mig ett kort. "You can bring your friends too if you want!"
Sen ledde han mig fram till scenkanten och vakten skulle precis hjälpa mig ner när jag fick syn på tjejen som jag tyckte att jag kände igen. Sen såg jag min spegelbild i scengolvet. Jag flämtade till. Tjejen var lik mig. Det var därför jag kände igen henne.
Vakten lyfte ner mig och Ace kollade på mig med en blick som jag inte kunde tyda.

((Känns som om du spelar ut en önskedröm XP))

Jenny stirrade osäkert på flickan under hela låten. Ocean? Konstigt namn. Det kändes som om flickans namn skulle ha någon speciell betydelse för Jenny, men det hade det inte.
Bredvid jenny tog Ava massa kort på vad som hände uppe på scenen. Hela tiden skrek hon I Jennys öra att om Jenny sminkade sig och hade längre hår skulle hon ser ut precis på Ocean. Jenny var ganska säker på att Ava hade rätt. Jenny hade exakt samma kroppstyp som som flickan på scenen, deras hår hade samma svarta nyans, och så vitt Jenny kunde se, nästan exakt samma ansikte. Det var i och för sig en smula svårt att avgöra i det mörka ljuset och flickans smink.
När sången var slut stod Jenny obeslutsam och kollade på stället flickan hade släppts ner, sedan ryckte hon på axlarna och tog fram sin mobil igen. Så en person liknade henne? Vem brydde sig egentligen? Svaret var Ava.
"Kom, vi måste snacka med henne" skrek Ava och började åter igen dra med sig Jenny genom folkhavet. Jennys protester var även denna gång meningslösa. Ava knuffade sig tillsammans med Jenny mot stället Ocean hoppa ner från scenen.

((Haha aa ))

Elaine, Meadow, Jace och Quintos blev alldeles tills ig när jag kom ner från scenen. De började prata/skrika med varandra om hur jag hade sån tur och allt. Jag kollade på Ace igen. Han hade fortfarande den där blicken.
"Vad är det?" Frågade jag och log mot honom.
"Inget" sa han och kastade en snabb blick mot Oli innan han kollade på mig.
Jag visste att det var något som störde honom men jag ville inte pressa honom. Plötsligt såg jag att tjejen som jag tyckte var lik mig bli dragen av hennes kompis mot oss.

"Ava, lägg av nu!" viskade Jenny när hon insåg att hennes långhåriga kopia hade fått syn på henne. Självklart hörde Ava henne inte, hur tänkte Jenny när hon viskade? Jenny bestämde sig att om inte Ava slutade vara så pinsam tänkte Jenny sticka hem på en gång.
Omedveten om den informationen hälsade Ava glatt på Ocean, fortfarande med ett fast grepp om Jennys arm.
"Hej, jag är Ava!" skrek hon för att Ocean skulle höra. "Fett coolt att du fick gå upp på scenen!" Döda mig, döda mig nu! Tänkte Jenny generat. Och hur dumt var det inte att försöka starta en konversation i ett så högljutt klimat? Fast Jenny måste erkänna för sig själv att det var coolt fanns en person som var så lik henne.

"Hej, jag är Ava!" Skrek hennes kompis till mig över den höga musiken.
Ace ställde sig bredvid mig och la armen om mina axlar. Varför han gjorde det visste jag inte.
"Hej! Jag heter Ocean!" Sa jag och log lite mot dem.