PRS mellan HP_Maja och Harry-Potter-Bokslukaren

"Em..." säger jag. "Jaha, de verkar ju riktigt..."
Jag ser att Luna tappar tidningen, och jag frågar henne om jag får låna den. Hon nickar, och jag tar upp den från golvet. En artiken om Sirius är på förstasidan, och jag börjar genast läsa.
"Harry, det står om Sirius!" säger jag till Harry, och han tittar genast ner på tidningen.
Efter två minuter brister vi i gapskratt.

"Stubby Boardman", frustar Ron.
"Okej, det där är kul", skrattar jag. Luna och Neville stirrar på oss som om vi blivit galna.
"Det finns faktiskt källor som säger att det där stämmer", säger Luna drömmande. "Sirius Black sjunger." Vi kollar på varnanda, om ändå Luna visste.

"Är du säker?" frågar jag henne.
Hon nickar, och jag utbyter förvånade blickar med Harry.
"Står det något mer i den?" frågar jag Luna.

Jag måste tvinga mig själv att inte skratta när Luna berättar om vad som mer står i tidningen. Hon bevisar verkligen att Hört och Sett inte är särskilt mer än lögner.
"Vad har ni gjort under sommaren?", frågar jag de andra när utläggningen om Hört och Sett äntligen är klar.

"Jo..." börjar jag. "Dudley bantar, så vi har fått äta 'kaninmat' hela sommaren, typ, och Harry har haft mardrömmar och pratat i sömnen..."
"Har jag inte!" säger Harry argt.
"Dudley hade faktiskt rätt för en gångs skull" säger jag och ler mot honom.

Jag ser på Harry att han inte trivs med samtalsämnet, så jag gör mitt bästa för att byta ut det.
"Kaninmat som i..?", säger jag.

"Morötter, gurka..." räknar jag upp. "Morbror Vernon kallar det i alla fall för kaninmat. Men vet ni vad som hände mer?"
Och jag berättar om dementor-attacken, förhöret på ministeriet och hur nära det var att vi blev relegerade.

"Jag läste om det i tidningen", säger jag och spärrar upp ögonen. "Skandal, det är vad det är."
"Jag läste också om det", säger Neville, som hittills har varit ganska tyst. "Men Prophets version var helt annorlunda."
"Inte konstigt", muttrar jag. "De förvränger allt."

"Ja" svarar Harry och jag i en mun.
"The Prophet skrev att vi ljög, men det var fel, det hade kommit två dementorer den kvällen!" säger ag upprört. "Dudley blev galen, han sade att vi hade förhäxat honom..."

Jag kan inte låta bli att skratta.
"Dudley är alltid galen", säger jag och både Harry och Mathilda ler lite. "Men vad gjorde en dementor där?"