HP_Maja :*

Nej. Det är bara vänskap. Det gör inget. Man kan ju liksom känna stor sympati för någon som vän! Det gör inget alls, jag tänkte vänskap från början. Som att de har mycket gemensamt och liksom dras till varandra som vänner.

Alison. Pojken var en flicka. Hazel blev förvånad, men sprang efter Alison ut.
"Vänta! Vart ska du? Vänta!"

[Förlåt för kort men ja, när de ska prata blir det ju såååå]

Apa.
Nu gjorde jag bort mig.



Alison kom ut på altanen och letade efter en flyktväg, men såklart fanns det ingen. De andra var inte klara och om hon stack från jobbet skulle hon bli bestraffad. Så hon tog tag i sin kvast och höll munnen stängd.
"Säg inte mitt namn", mumlade hon när flickan kom fram. "De förlåter mig aldrig."

(Då skriver jag också kort då.)

Nejdå, du gjorde inte bort dig

Hazel nickade. Hon förstod inte varför hon överhuvudtaget pratade med Alison. Men på något sätt... Kändes det som om de hade något gemensamt. Något de delade.
"Ska.. Ska du också ut på resan snart?", nästan viskade Hazel.

Alison spärrade upp ögonen. Hon borde verkligen inte prat med den här flickan, men på något sätt verkade det som om de hade känt varandra innan. Tvekade nickade hon.
"Och du", viskade hon. Flickan nickade.
"Ja."
"Du har åtminstone nån chans att komma ut." Orden flög ur Alisons mun innan hon han hejade dem.
"Vad menar du?", frågar flickan. Alison sa inget mer, hon knep envist ihop munnen. Men tillslut öppnade hon den.
"Vi borde inte prata", sa hon.

[du kontrollerar min karaktär...]

Hazel suckade.
"Varför är det egentligen ett sådant avstånd mellan din sort och min?"
Ordet 'sort' låter fel och hon ångrar att hon uttryckte sig så.

Sort. Alison bleb sur på flickan bara hon hör det.
"Det. Det är felet på er", sa hon. "Vi är inte djur." Alison hade trott att den här flickan var annorlunda, men hon hade haft fel. Flickan var som alla andra. Arrogant och översittare.

"Förlåt!", sa Hazel, lite för snabbt, "jag menade inte... Jag sa fel... Förlåt, snälla.."
Hon ångrade sig, hon ville så gärna... Vad? Bli kompis med Alison? En fattig?!
Ja.
Det ville hon. Hon var säker nu.
"Kom med in"

Alison hade redan brutit alldeles för många regler.
"Du skulle bara anmäla mig", muttrade hon. "De skulle skära tungan av mig eller nåt ännu värre." Flickan kollade oförstående på henne. I ett flyktigt ögonblick trodde hon att flickan inte visste vad republiken höll på med.
"Det skulle de inte", sa flickan självsäkert.

[du kontrollerade min karaktär igen.. Du liksom skriver vad hon gör och säger... Hata mig inte för att jag påpekar det ]

"Jag ska inte anmäla dig", sa Hazel och hon menade det.
"Jag lovar."
Hon trodde på det skälv, hon skulle inte anmäla Alison.
"Kom"

Ahh, förlåt. I alla roll jag kört har jag liksom fått det..
Ska inte hända igen!
Men får jag typ skriva om du ser chockad ut?

Alison bet sig i läppen. Det bästa för alla var om hon bara kunde glömma bort flickan. Men kunde hon det? För en gångs skull skulle det vara skönt att inte få en massa konsekvenser för vad hon gjort. Alisons hand drogs upp mot käken. Där hade hon ett ärr sen senast hon misskött sig, en blodig historia som hon inte ville tänka närmare på. Alison hade nog fler ärr än hon kunde räkna för alla de gånger som hon hade misskött sig.
"Vad heter du", frågade hon tillslut.