James gör som pappa!

Tack för tipset ska tänka på det när jag skriver resten!

BEVAKAR!

Kapitel 5

Jag rusade ner för trappan till fängelsehålorna och Binns lektion. Jag hade missat nästan hela lektionen och Binns blev riktigt arg på mig. Jag förklarade hur det låg till och visa McGonogalls lapp. Jag hoppades få någon information om hemligheternas kammare och alla odjur som konduktören pratade om. Jag räckte upp handen hela tiden men han verkade se igenom mig. Jag lyckades inte få ur honom ett enda ord om hemligheternas kammare innan lektionen var slut. När jag hade ätit färdigt gick jag upp till gryffindortornet för att göra läxorna. Jag blev snabbt avbruten av ett stort rytande utanför. Jag sprang ut och såg minst 5 gigantiska flygande monster. Dom såg ut som trollsländor fast av ben och tusen gånger större. Jag blev förstenad av chock. Monstrerna cirkulerade allt lägre och verkade vara inställda på en enda person.
”PROTEGO!!!” Skrek jag det högsta jag kunde.
Monstrerna var helt oberörda. Varför gjorde ingen något? Sen gjorde jag något vansinnigt: Jag hoppade och fångade ett av monstrerna och bröt av hela svansen, så den blev till stoft men det hindrade inte deras framfart. Jag drog sönder ben efter ben av det vidriga monstret men inget hindrade den från att cirkulera runt över sitt mål. Vilken sekund som helst kunde monstrerna döda. Jag testade flera ord som kunde vara en formel och till sist hittade jag ett som kändes rätt: Pulvis.
”Pulvis” Viskade jag till ormen och den löstes upp till stoft. Sen hände allt samtidigt. Jag ramlade ner och samtidigt anföll ett av monstrerna en liten ravenclaw elev. Jag ramlade långsamt men förlorade ändå medvetandet av fallet.

Jättebra!

Bra!!!

Jag har inte skrivit här på väldigt länge jag vet men nu ska jag bli aktiv igen

Kapitel 6

Jag vaknade mitt i natten liggande i sjukhusflygeln. Jag undrade hur länge jag hade sovit. Jag försökte resa mig, men misslyckades. Jag var fortfarande svag. Bredvid mig låg en den lilla ravenclawaren som blev attackerad. Hon var så blek att man knappt såg om hon var levande.
PANG!
”Du döljer något för mig.”
”Nej, tror du att jag döljer något för min härskare? Jag jobbar dag och natt för att tämja du-vet-vad, det vet du.”
”Jag kan läsa dina tankar, dock inte lika bra som far, men jag ser att du döljer något för mig.”
”Mästare jag kan inte!”
”Du ska lära dig att inte ljuga! CRUCIO!!!”

BRA!!!

Super!

Whaat??? Vad händer nu då?

Det får du veta ikväll.

Nu är det kväll.

Kapitel 7

Jag vaknade igen med en enorm huvud värk. Det var morgon.
”Äntligen vakna du! Du har sovit i nästan 1 vecka! Jag ska hämta lite mat.” Sa madam Pomfrey.
Efter ett tag kom hon tillbaka med en storportion baconpaj. Jag försökte äta, men spydde ut det igen.
”Du får inte lämna rummet innan du slutar spy.”
Jag orkade inte svara.
En timme senare vaknade den lilla ravenclawaren som blev attackerad.
”H-hej.”Stammade hon fram.
”Hej.”
”J-jag heter Evelina Lovegood.”
”Jag heter James Potter.”
”Jag såg när du hoppade upp och döda ett av monstrerna, du var jätte modig.”
”Tack!”
”Vill du hjälpa mig att få borta dom från hogwarts?”
”Nja... Är inte det farligt?”
”Jo, men vi klarar det nog.”
”Okej kör till!”
”Ska vi sätta upp på anslagstavlan att vi ska få borta monstrerna?”
”Visst och försöka få fler att hjälpa till!”
Efter ett tag var vi riktigt bra vänner och hade tänkt igenom jätte detaljerade planer som aldrig skulle funka.