Internatet.

Daryl väntade medan hon bestämde sig, det verkade vara ett svårt beslut för henne, han funderade på om hon hade några vänner? Men han tvivlade på det då han mött henne längst in i biblioteket och då hon verkade ha svårt att prata med människor. Han stängde dörren efter henne och såg att hennes blick fastnade på bilden.
"Min lillasyster, Jasmine, hon dog för två år sedan" sa han bara, det fanns ingen mening med att dra upp hela berättelsen. Han slog sig ner vid bordet och tog upp sitt glas.
"vill du ha?" frågade han och erbjöd henne ett glas och gjorde ett tecken åt henne att slå sig ner.

Samantha såg på flickan ett kort tag till då hon inte fick fram ett ord. Sen kunde ord hjälpa en sådan tragedi? Hon hade blivit ganska god i att läsa av människor och förstod hans sorg.
Det var hennes ögon som uttryckte sorgen, eller snarare att hon tyckte det var synd för honom. Utan att veta det uttryckte hennes ögon det mesta av det dagliga talet hon aldrig fick fram.
Med nerverna på helspänn satte hon sig ner och ställde den tunga väskan vid sig. Hon skakade dock på huvudet med stora ögon åt glaset. Hon hade aldrig druckit förr och vad det än var så var det något hon var rädd för, att tappa kontrollen.
Vad ville han ens henne? Hon kunde knappast vara något trevligt sällskap.

Daryl ryckte på axlarna och drack upp, han hade varit förvånad om hon hade accepterat, hon verkade inte vara kvinnan som skulle acceptera glaset.
Han tittade på henne, fortfarande osäker på vad han ville henne.
Han satt tyst en stund innan han skrattade lite roat.
"Det här var inte hur jag hade tänkt mig att tillbringa det kommande året." sa han och tystnade en stund innan han såg på Sam. "Så hur är här på skolan då?"

Samantha följde med blicken glaset som fördes till hans läppar, vad innehöll det ens? Var rörelse följde hon utan att reflektera över att han såg det, att han såg henne. I vanliga fall då hon gjorde det satt hon inte mitt emot någon och ingen la ändå märke till henne.
Hon var på sätt och vis lättad då han började tala och även om hon undrade hur han hade tänkt att tillbringa det sa hon inget då hon aldrig skulle få fram det. Att få fram en mening lekande och lätt var inte hennes grej så när han frågade henne något blev hon först stum, vad svarar man på en sådan sak? Hur det var här? Det hade hon inte ens reflekterat över, det var väl som hemma förutom......
"Biblioteket." fick hon fram enstavigt och insåg att det inte var svar på frågan, så hon drog efter andan och försökte på nytt.
"Biblioteket är stort.......bra." fick hon fram, nästan en hel mening.

Daryl skrattade igen.
"Jag är inte förvånad över att du valde att prata om biblioteket, jag hade en känsla av det" sa han roande.
"Jag misstänker att du har spenderat en hel del tid där, de flesta människor märker inte ens av bibliotek, de går bara förbi dem" sa han och drack upp och fyllde på glaset igen.
"Så vad läser du?" sa han nyfiket.

"Gillar du bibliotek?" sa Samantha ivrigt och orden kom sådär flytande lätt, var det ens hon? Hade hon nyss ställt en fråga? Hon var en aningen förvirrad över det hela och bara nickar instämmande sedan, ja hon spenderade all sin lediga tid där förutom då hon åt eller sov vilket var väldigt lite av de sakerna. Vad hon läste? Skulle hon rabbla upp allt?
"Avancerad matte, Latin, Grekiska." började hon och en lång lista till, hon mer eller mindre rabblade upp som en utantill läxa. Så mycket kurser hon bara kunde få hade hon satt in och resten av tiden i biblioteket.

"Om du lovar att inte skvallra kan jag erkänna att jag uppskattar bibliotek, trots att man inte kan tro det om mig" sa han och blinkade lätt. Daryl uppskattade dem trots att han verkade vara killen som hellre sportade, och det gjorde han gärna också, när han spelade teater som den coola killen som skulle stå i centrum, men när han var själv läste han gärna.
"Du tappade bort mig i börja" sa han roat, och tog en klunk till. "Själv läser jag litteraturvetenskap"

Lova att inte skvallra? Hon? Hon skulle inte ens få fram orden innan folk skulle börja tröttna om de ens lyssnat.
Men hon nickade bara, ville han inte att någon skulle veta var hans hemlighet trygg hos henne. Såg man på honom kunde man inte tro det, han var mer sporttypen.
Samantha hade omedvetet börjat slappna av, trots att hon var i ett främmande rum med en främmande människa.
"Bara?" sa hon skeptiskt, för henne lät det otroligt slappt och utan att veta det hade hon ställt dagens andra fråga och med aningen av en liten attityd med.
"Jag har läst det, jag kan hjälpa dig om du vill." far det plötsligt ur henne innan hon rodnar och börjar stamma något ohörbart, hon hade inte menat att tränga sig på honom. Sen hans drickande, vad skulle hända med honom? Plötsligt blev hon åter nervös och stel, började pilla med huvan.

Daryl höjde på ögonbrynet.
"Bara?" sa han skeptiskt och log sedan "Låt oss säga att jag inte direkt är här frivilligt" flög det ur honom och han suckade, det var inte hans avsikt att avslöja det, men man kan inte få något osagt och han fick helt enkelt stå sitt kast. Han log sedan.
"Det behövs antagligen, jag är inte direkt intresserad av ämnet" sa han enkelt, han funderade på att avsiktligt misslyckas med ämnet. Han tittade på henne och sedan på glaset.
"Om det gör dig obehagad kan jag ställa undan glaset" sa han.

"Utbildning är bra." mumlade hon, fast hon läste utan mål, bara läste för att få dagarna att gå. Var han inte här frivilligt? Fast han sa något om att han inte planerat att vara här heller. Hon log dock lättat då han tog emot erbjudandet, varför visste hon inte då hon avskydde kontakten med människor.
"Vad hade du tänkt göra då?" frågar hon trevande osäker på hans reaktion och om det var rätt att fråga.
Då han frågar om glaset blev hon paff, hur visste han det? Vad skulle hon svara på det, hon ville inte stöta sig med honom så hon skakade på huvudet om än ovilligt fast hon egentligen ville att han skulle ställa undan det.