Prs roll mellan mig och sanna132457

Alla falangbytare tittar sig nervöst omkring när vi passerar våra gamla familjer.
När vi kommer ut efter att ha gått i hög hastighet ner för trapporna börjar alla springa.
Jag skrattar för mig själv och drar ut den prydliga knuten ur håret så det faller över axlarna.
Detta kanske var ett bra val.

Vendela följer med de tappra medan ett leende sprider sig på hennes läppar. Det enda hon är en smula orolig för är när de ska på och av tåget, men hon fäster inte stor uppmärksamhet vid det. Om hon nu inte skulle klara att komma på så skulle det ju vara olyckligt, men hon tycker att det kommer att bli roligt.

Jag är inte van vid att springa och snart bränner min hals och benen värker.
Jag saktar inte ner eftersom att jag vill hänga med de andra, men det börjar snurra i huvudet och jag känner att mina knän viker sig under mig.
Jag är nära att falla ihop men plötsligt stannar alla och jag känner lättnaden sprida sig.

Gruppen med De Tappra stannade framför platsen där tåget skulle komma in, vid rälsen. Vendela betraktade Layla, som inte såg ut att ha sprungit så mycket i sitt liv. Snart skulle tåget komma, och Vendela undrade hur det skulle gå för flickan från De Osjälviska. Naturligtvis undrade hon hur det skulle gå för henne själv också, men hon var inte nära lika uttröttad.

Jag andades stötvis medans jag placerade händerna på magen.
Jag masserade med lätt precis under naveln och kände hur jag började andas normalt.
Jag fokuserade på andningen och hann precis återhämta mig innan jag hörde tågvisslan.
Innan jag såg det kala gråa tåget komma rusande mot oss satte jag handen om den silvriga berlocken som hängde runt halsen och kramade den ömtåligt med fingrarna.
Jag svalde gråten men kände hur det brände under ögonlocken.

När tåget saktade in och folk började hoppa på i farten greps jag av ett ögonblicks panik men gjorde mig redo. Jag av alla falangbytare hoppade först in i en öppen kupé.
Det förvånade mig hur smidigt det gick och jag kom enkelt upp i vagnen.
Detta kanske skulle gå bra till slut.

Vendela sprang några sekunder bredvid tåget innan hon kom jämsides med en öppen vagn och kastade mig in. Märkligt nog så lyckades jag utan större problem, och såg att de flesta också kom på utan att skadas.