kampen mot umbrigd

Draco verkade vara en snäll kille!
- Var är Ron? frågade Alex mig.
- Han är i prefektvagnen tillsammans med Hermione Granger, sa jag.
Nervositeten började redan släppa lite.

- Så smutsskallen Granger blev Prefekt, sa Draco surt.
- Kalla henne inte det, sa jag argt.

- Hermione är schysst, sa jag tyst, nästan för mig själv.

- Jag håller med Bella du känner ju inte ens henne, sa jag argt.
- Jag vill inte vara kompis med en smutsskalle, sa Draco.

- Du måste inte vara vän med henne, men snälla, låt bli att kalla Hermione en smutsskalle, nästan viskade jag.
Egentligen var det svårt att förstå att jag helt plötsligt börjat prata med personer jag aldrig pratat med förut.

- Ja Bella har rätt, sa jag.
- Ses syrran, sa Draco och gick.

Han, Draco, gick ut ur kupén.
Plötsligt flödade orden ut ur min mun:
- Jag är alltid blyg, men nu plötsligt är jag inte det. Jag vet inte varför, men det är otroligt skönt att äntligen vara lite modig. Bara för en kort stund tidigare var jag så blyg att jag nästan inte fick fram ett ord i andras sällskap.

Jag log mot Bella.

Alex log mot mig.
Det var så lätt att prata. Så otroligt lätt.

- Men vart är Harry då? frågade jag.