Prs mellan yerawizardthea & syrup

"Då slipper jag ju vara ensam iallafall" säger jag med lite mer självsäkerhet i rösten.
Han stirrar på mig, varför i hela fridens namn stirrar han på mig? Ser jag äckligt ut? Har jag gjort något fel?
Och VARFÖR ser han så bra ut? Borde inte det vara olagligt? Varför tycker jag ens att han är snygg? Jag har typ aldrig gillat killar mer än som vänner ju. Vad är det här?
"Men du? Visst går du i Ravenclaw?" Jag ville vara säker. Det här med elevhemmen kan vara känsligt område för vissa personer..

"Så kort är du ändå inte. Bara ett par centimeter kortare än mig ju. Högst tio" säger jag 'uppmanande' men ångrar mig lite, det lät ju ändå som att hon lät helt säker med sin längd, fast jag har ju aldrig varit särskilt bra på att förstå mig på andra personer och minst av allt tjejer.
Jag höjer min blick igen då jag ska svara henne på frågan och lägger huvudet på sned. "Hurså? Hur vet du det?" undrar jag och blir genast mycket nyfiken på henne. Hon kanske visst gick i mitt elevhem, fast jag har som sagt ingen som helst aning. "Men ja, det gör jag. Går du också där?"

"Jaa men jag brukar dra skämt om min längd ibland, eftersom alla jag hänger med är längre än mig." Tur att jag har kommit över det stadiet då jag var orolig över min längd. Jag skulle troligtvis ha bitchat med honom om det då.
Ojdå, jag kanske inte skulle ha sagt det där.. Hur fasen ska jag kunna förklara det för honom?
"Ehm.. Jag har en kompis som går i Ravenclaw och hon ser dig ganska ofta." Säger jag med säkerhet i rösten.
"Fast jag är en Hufflepuffare, men jag hade valet mellan Hufflepuff och Ravenclaw faktiskt." sa jag med lite mera livlig röst än förut. "Fast jag tror inte att jag passar in i något av dem.." muttrar jag fram nästan ohörbart.

Jag hade rätt tidigare, hon var verkligen något extra. Vem drar skämt om sin längd? Jag har en lång resa att se fram emot, om jag nu inte somnar. Fast det är jag ganska tveksam gentemot då jag inte har kunnat somna tidigare, så hur skulle jag då kunna somna mot min vilja på ett rullande tåg?
"Jo, men då förstår jag" säger jag, även fast jag känner på mig att det ligger något mer bakom det. Hur kunde hon pricka in mig på hundratals elever genom en kompis? Och varför snackade kompisen om mig, om det nu fanns någon vill säga, för då skulle väl dessa sitta med varandra. Jag vill inte sabba något så jag struntar även nu att ifrågasätta det.
"Vart tror du att du passar in då?" frågar jag med intresse i rösten och lutar mig fram, och i samma ögonblick ljuder visslan igen och tåget avgår från perrongen.

Han lät lite tveksam, men det hade faktiskt kunnat vara sant. Jag har en äldre kompis i Ravenclaw, fast hon är prefekt och sitter med alla andra prefekter.. Han ser faktiskt ganska trött ut nu då jag tänker efter.
Fast alla har väl sina dåliga dagar.

Åh helvete.. "Alltså jag vet faktiskt inte, jag är för snäll och lite klumpigare än ravenclaware. Medans alla Hufflepuffare tar illa upp om jag vill ha en argumentation om något. Jag är nog en blandning, så att säga." Jag rycker till samtidigt som tåget tar sitt första ryck framåt. Det här brukar ju kännas som evigheter att vänta på att det ska starta, men nu känns det som minuter.

"För snäll för en Ravenclaware? Så du menar att jag alltså inte borde vara lika snäll som du?" skrattar jag och flinar. Det lät konstigt när hon sa det, men ändå kul på något sätt. Jag drar snabbt handen genom håret och låter handen stanna i nacken, så som jag brukar göra, och ser mig lite rastlöst omkring i kupén för att inte verka alltför påträngande genom att sitta och studera henne hela tiden. Det skulle verka konstigt och jobbigt om något.

"Åh gud nej inte så! Men du förstår, ehhh, ehhhhhh. Förlåt! Det var inte så jag menade! Avrätta mig, off with my head! I'm so sorry!" jag säger allt detta snabbt och väldigt nervöst. Förstörde jag just min chans att bli vän med honom? Och varför sitter jag och tänker på honom hela tiden? Jag brukar ju oftast sitta helt tom. Han verkar inte veta att allt han gör får min hjärna att explodera. Det enda jag vill göra är att sitta och stirra på honom, men nej. Jag kan inte. Jag ska möta hans blick artigt och inte göra nåt fel.

"I'm not going to kill you, calm down. Jag förstår vad du menar, skulle bara retas" säger jag och blir en aning förskräckt över hennes uppspelta beteende, men jag förstår henne faktiskt. Jag skulle också bli sådär om jag skulle göra något fel, försöka rätta mig så fort jag kan. "Dessutom så skulle jag gärna vilja lära känna dig mer innan jag hugger av dig huvudet, för du verkar så pass cool på något sätt. Förstå mig inte fel nu!" Jag vet itne vad jag menar med fel, för det är egentligen så jag menar. Jag vill lära känna henne mer för att... hon är speciell. Aldrig tidigare har någon person väckt så här mycket intresse för mig.

"Well okay then"
Väntavänta han sa nåt mer...
"Jag cool? Vad säger du? Om något så är det ju du som är cool" säger jag och rodnar väldigt mycket. Han var ju liksom cool, snäll och söt. Varför ljuga?

Jag var inte beredd på motkommentaren ett dugg. Tycker hon verkligen det, eller är det bara en sådan där typisk 'Du är cool! Nej DU är cool! Men du är absolut coolast, du kan inte säga emot!' nu igen som man alltid stöter på? En sådan 'lek' som egentligen går ut på att man vill få uppmärksamhet själv, att höra att man själv är uppskattad av den andre. Då hon börjar rodna känner jag att mina kinder också blossar upp och jag försöker lönlöst att gömma det genom att lägga min hand tvärsöver ansiktet. Jag ville inte under några omständigheter visa att jag faktiskt tyckte att det var gulligt... inte än i alla fall.