PRS - Måntass & Mily

Anastasia vände sig lugnt om igen och klistrade fast ett leende på läpparna.
"Hej, jag trodde jag kanske gått fel, men tydligen inte!" Säger hon med skratt i rösten som förklaring på att hon var på väg därifrån.
Mannen kommer fram, och visar sig vara hennes far, han ler brett och kommer fram emot henne för att slutligen ta hennes hand.
"Kom Anastasia, det är snart dags för ditt tal. Du är väl inte nervös älskling?" Frågar han brytt och börjar gå tillsammans med henne till rummet innanför predikbalkongen.
"Kan man säga", mumlar hon tillbaka och ser mot balkongdörrarna, utanför dem höll folkmassan på att samlas.

Lee stod i folkmassan han hade lämnat sin häst på betes markerna

Anastasia suckar och ser bedjande på sin far. Han nickar och försöker muntra upp henne med ett leende.
"Det kommer gå bra ska du se", säger han tröstande innan han fortsätter "Jag menar, det är ju inte första gången du står här, eller hur?"
Hon ser plågat på honom innan hon vänder sin blick mot balkongdörrarna igen. Hon skulle ut dit. Hon skulle stå där i sina skräddarsydda kläder, och se ned på människor som knappt hade mat för dagen.
Hon drar ett djup andetag och någonting beslutsamt glimtar till i hennes ögon.
Två vakter öppnar balkongdörrarna och hon höjer blicken och skrider elegant ut på balkongen.
Hon ställer sig i mitten och ser med ett litet leende på läpparna mot publiken.

Lee sågmot prinsessan skulle hon ljuga för dom örecis som alla andra som ståt där hade gjort? lee kände att han tappade lusten att vara här

En fanfar hörs och publiken blir tyst. Öronbedövande tyst.
Hon sväljer men tappar inte hoppet utan ser lugnt ut över folkmassa.
"Jag är kronprinsessan Anastasia, och jag ska här och nu berätta vad jag ska göra för Kina när jag blir drottning över landet". Hon ler vänligt och bugar sig lätt. Hittills gick allting bra, men det var långt ifrån över.
"Som kronprinsessa lever jag i lyx, jag har aldrig någonsin behövt svälta eller frysa, jag har aldrig någonsin levt i skräck och den största faran jag blivit utsatt för är att bli avkastad från hästryggen!" Säger hon med stark röst och är alldeles röd om kinderna.
"Men jag kan tänka mig att det krävs mycket för att överleva i sådana förhållanden. Ni är alla starka, men inte starka nog för att kunna överleva i de förhållandena ni har nu. Ni kommer dö om det inte ändras, vi kommer alla dö om vi inte försöker förändra vår värld!" Hennes starka röst klingar bland folket och hon ser beslutsamt ned på dem.
"När jag blir drottning ska jag se till att saker ändras, jag ska se till att era liv blir bättre. Jag ska befria er från svälten och fruktan för kylan. För jag ska hjälpa vårt land att återfödas."
Hon skakar i hela kroppen när hon är klar och publiken ropar och hurrar av glädje.
Hon går in igen efter en kort nigning och ett brett leende.
När hon såg sin faders blick insåg hon att hon hade gått för långt, hon hade verkligen inte hållit sig till det talet som riket hade bestämt.
Men hon ångrade ingenting.

Lee hörde folket jubla han kunde inte förstå varför prinsessan sa bara det henne folk ville höra hon skulle tog bli en lika hemsk person som sin far· " sluta tänk negatift " sa en röst inom honom men det var inte så lätt han såg sig om på de magra människorna det värsta synen var barnen de levde många på gatorna då deras föräldrar hade dött· Det var ett farligt liv på gatorna om man ställde till med oreda hamnade man i fängelset· Lee gned sin öma arm han var öm i hela kroppen efter gårdagens arbete· Om prinsessan verkligen brydde om sitt folk så borde hon tala alvar med den man hon kallar far Lee kallade honom monster· Han skulle ha rymt hemifrån om han hade en sådan far

Hennes far grabbar tag om hennes arm och ser stint på henne, han är rasande med hennes blick viker sig inte.
"Hur vågar du förolämpa mig sådär?!" Fräser han argsint och stirrar henne rakt in i ögonen med ett sådant hat att det skrämmer henne.
"Det här handlar inte om att göra små uppror, det här handlar om att lura människor!" Fortsätter han ilsket och släpper hennes hand och stormar ut ur rummet.

Hon ser tveksamt efter honom och suckar djupt för sig själv. Hur blev det så här?

Lee trängde sig ut ur folkmassan han satte sig up på sin häst och började rida hemåt

((Hur ska de mötas tycker du? ))

( kanske att prinsessan ger sig ut på landet ?)

Lee såg uop mot himlen det hade börjat komma mörka moln på himlen