Love all around the corners [SV]

JAG. KOMMER. ALDRIG. ATT. SLUTA. BEVAKA!!!!!!!!!!!

Åh vad underbart! Stavfel och sådant spelar ingen roll! Jag längtar tills Catherin kommer till Hogwarts! Undrar vad hon kommer att ha för favoritämne? Eller vem hennes nya vän blir? Många frågor!

PS. Skriv ALLTID så här långa kapitel!

Alltså du skriver helt otroligt bra! Så målande, mycket detaljer och tankar - helt awesome, seriöst! ;' Fortsätt på det här viset och du kommer långt! Och då det gäller kapitel så älskar jag långa kapitel! So keep it up!



Några sekunder senare donade Justin Biebers röst runt hela huset och ordet ”Baby” upprepades flera gånger.
- Du anar inte hur den här meningen fick mig att skratta, mamma trodde jag fått nåt fel och tänkte ringa mentalsjukhus X'D

Jag älskade också den meningen! Först läste jag fel och trodde att Juliana skrek Baby till Bieber, och då skrattade jag!

GUUUD VAD BRAAAA!!!!

Men om jag nu ska klaga på något, hittade jag särskrivningar i texten (jätte gräl-jättegräl, september solen-septermbersolen)

Måste läsa om kapitlet imorgon, har haft en stressig kväll och läste bara igenom det snabbt.

åh linn vännen du är så duktig. dina beskrivningar är så fina och jag tycker om att du ger karaktärerna tydliga beskrivningar. jag älskar louis förresten, hur lugn och accepterande han verkar vara. älskade det faktum att cathrine tog på sig mysbyxor för att hon trodde att hon ändå skulle åka hem igen. är spänd på att få veta vilka hon träffar på tåget aaahhh.
det enda jag störde mig lite på är att du skrev att de växlade i euro, men i england är valutan pund. skitfånig sak att hacka upp sig på, jag vet
ANNARS ÄR DU JÄTTEJÄTTEDUKTIG OCH DET KÄNNS INTE SOM ATT JAG SÄGER DET TILLRÄCKLIGT OFTA JAG LÄNGTAR EFTER MER PUSS OCH KRAM. xxxx

superbra!!

*Bevakar*
Läser kapitlen lite senare tho... Det är säkert helr awesome!

Önskar jag kunde läsa, du skriver så fint! men har så mycket just nu, tack för taggningen i alla fall

Sorry för att det inte kom upp ett kapitel igår, men jag hade min bästis övernatten och glömde helt bort att jag borde satt upp ett kapitel här, men nu kommer det i alla fall.
Som vanligt vill jag tacka er för att ni skriver så otrligt fina kommentarer, så tack tack tack ♥ :3

Ugh.. Hittade för någon timme sedan flera av mina gamla ff:s, och herregud vad jag skrev dåligt! Haha, känns bra att man har gått framåt i sitt skrivande i alla fall. xD

Kapitel. 3
Avskedet mellan Cathrine och hennes föräldrar hade varit svettigt och fyllt med kramar, Cathrine hade inte känt någon längtan efter att stanna hemma för hennes föräldrars skull. Fråga var om Cathrine kunde klara sig utan sin tvilling syster, som hon så gärna ville ta med sig på detta äventyr. När Rosie och Louis äntligen släppte taget om sin dotter och lät Juliana komma fram kände Cathrine hur tårarna brände i ögonlocken. Hon visste inte hur länge det skulle ta innan hon skulle se sin syster igen, vad som väntade henne på slutet av rälsen eller vad som skulle hände, mer än något annat ville hon krypa upp i Julianas famn precis som hon alltid gjort när hon varit liten. Juliana log mot Cathrine, och i båda de bruna ögonen fanns tårar och outtalade ord som ”Jag älskar dig” ”Jag kommer sakna dig” och ”Var försiktig utan mig”. De kramade varandra hårt och länge, ända tills Rosie nervöst talade om för dem att Cathrine borde sätta sig på tåget.

Efter att Cathrine hade gått in i tåget och hittat en tom kupé och satt sig ner började tåget sakta rullar framåt över spåren. Efter fem minuter öppnades kupé dörren, och ett huvud tittade fram. Den första tanken som nådde Cathrine var att ett troll hade hittat henne. Trollet tittade på henne med stora ögon och öppnade sedan dörren helt och steg in i kupén. Det visade sig att det inte var ett troll, utan en flicka som inte hade kammat håret på säkert ett år. Hon hade på sig ett par gympabyxor och en lössittande skjorta, hon hade ett par stora glasögon uppskjutna över näsan, glasögonen gjorde så att hennes blågröna ögon såg större ut än normala ögon.
”Gör det något om jag och min pojkvän sitter här?” frågade hon, och hennes ljusa röst överraskade Cathrine. Cathrine nickade stumt och flickan satte sig ner på bänken bredvid Cathrine. ”Min pojkvän borde komma snart. Han skulle bara gå och träffa några av sina kompisar först, han börjar andra året nu. Men jag ska börja första året. Vilket år ska du börja?” hon talade snabbt och Cathrine hann knappt med, efter att flickan slutat prata insåg Cathrine att flickan ställt en fråga.
”Jag, jag ska börja första året.” stammade Cathrine fram. Flickan skrämde Cathrine på något sätt hon inte kunde förklara, men Cathrine var inte direkt en expert på flickor i sin egen ålder, den enda tjejen hon brukade tala med var Juliana.
”Åh! En första klassare som jag! Vi kommer säkert ha samma lektioner och samma läxor och om vi hamnar i samma elevhem kommer vi också dela sovsal och ha samma sällskapsrum! Vi kanske kan hjälpa varandra med läxor och sådant! Jag känner på mig att du och jag kommer bli goda vänner. Jag heter Emilie Malison, föresten” presenterade Emilie sig och sträckte fram handen mot Cathrine - som aldrig skakat hand med någon förut - som tog tag i handen med hennes egna svettiga hand, men visste inte riktigt hur länge hon skulle skaka den eller hur hårt hon skulle trycka.
”Jag heter Cathrine Blackwood, men alla kallar mig Cat.” svarade Cathrine och log svagt mot Emilie, som hade det största leendet på läpparna som Cathrine någonsin sett.
Precis sekunden innan tystnaden skulle blivit besvärlig öppnades dörren en andra gång. Fast den här gången var det ingen tjej som tittade fram, det var en kille med gröna ögon och blont hår. Det första killens ögon fäste sig på var Cathrine, och Cathrine mötte hans blick med förvirring i ögonen. Killen såg också förvånad ut i någon sekund, sedan såg han Emilie och hans smala mun breds ut över ansiktet i ett leende som visade prefekt vita tänder. Han gick in i kupé och satt sig bredvid Emilie och kysste henne snabbt på munnen, sedan gick han ut i korridoren efter hans koffert som han sedan sköt upp över hyllan ovanför Emilie, som Cathrine inte hade märkt förut.
”Det här är Aaron.” sa Emilie och pekade på killen som Cathrine gissat var Emilies pojkvän, som just nu höll på och sätta upp Emilies koffert på hyllan. När hon sa Aaron ringde det svaga klockor i Cathrines huvud och efter en sekund kom hon på varifrån hon hört det förut, det var samma namn som Julians ”kompis” hade. En liten stund undrade Cathrine om det kunde vara samma Aaron, men sedan bestämde hon sig för att det var ett konstigt sammanträffande.
Sedan satte sig Aaron ner och Emilie berättade att ”det här var Cathrine, men man skulle kalla henne Cat” och Aaron nickade, och sedan började Emilie prata på, för snabbt för att Cathrine kunde höra var punkterna var och efter en stund slutade hon försöka hinna med. Istället vände hon sitt huvud mot fönstret och såg på medans landskapet byttes ut mot stora ängar och skogar. Cathrine kände saknaden växa inom henne, inte efter hennes föräldrar eller sin syster, utan efter att klättra i träden som hon nu såg susa förbi utanför fönstret. När man försökte fästa blicken på ett träd blev man yr eftersom det for iväg för snabbt, och snart försvann de ännu snabbare och snabbare ur Cathrines synfält – tåget höjde farten.
Efter en timme bestämde Cathrine för att hon ändå skulle försöka samtala med den alldeles för pratglada Emilie och den tysta Aaron, som verkade följa med Emilies prat och ibland slängde in en kommentar, vilket fick Emilie att tappa bort sig, och varje gång det hände gav hon Aaron en kärleksfylld blick.
”Vad är det här för elevhem du pratade om?” frågade Cathrine även fast Emilie var fyllt upptagen av att berätta vad allting Aaron hade berättat för henne om Hogwarts. Emilie stannade upp en sekund, men återhämtade sig snabbt.
”När man kommer till Hogwarts är det första som händer att man går till Stora Salen där hela skolan väntar och sedan ska man sätta på sig en trasig hatt som berättar vilket elevhem man passar i, och de fyra elevhemmen är Gryffindor – för de modiga, Ravenclaw – för de smarta, Hufflepuff – för de lojala och Slytherin – för de listiga. Alla elevhem har olika sällskapsrum och sovsalar, så om du och jag hamnar i samma elevhem kommer vi antagligen dela sovsal.” hon pausade för att visa sin glädje genom att le så stort att Cathrine var rädd att hennes kinder skulle spräckas. ”Elevhemmen har också olika scheman första året, fast sedan andra året får alla välja själv vilka ämnen man vill läsa. Och alla elevhem har också olika färger som representerar elevhemmet, som till exempel Hufflepuff som har svart och gult, och Slytherin grönt och grått. Jag hoppas i alla fall att jag kommer in på Hufflepuff, det låter som elevhemmet för mig, fast om jag inte hamnar i det hoppas jag att jag hamnar i Slytherin, för det är där som Aaron är. Var tror du att du skulle passa bäst?”
Hufflepuff lät bra, lojalitet är alltid bra, Gryffindor lät ganska ändå ännu mer lovande, mod, det betydde väl äventyr? Slytherin eller Ravenclaw var antagligen inte något för Cathrine eftersom hon varken var listig eller smart. Cathrine väntade i några sekunder med sitt svar och Emilie väntade spänt på att hon skulle svar medans Aaron lekte med Emilies råddiga hår.
Tillslut bestämde Cathrine ändå för att Gryffindor ändå var elevhemmet hon skulle känna sig som mest hemma i, så hon sa det till Emilie, vilket fick Emilie att berätta precis allt hon visste om Gryffindor.
”Gryffindor har en massa bra personer, såklart har alla elevhem bra personer, men Gryffindor har gamla berömda trollkarlar och häxor. I alla fall, Gryffindors färger är rött och gult, och Gryffindors namn kommer från Godric Gryffindor, vilket än namnet på mannen som skapade elevhemmet Gryffindor. Enligt Aaron vann Gryffindor elevhemscupen i förra året, fast året före det var det Ravenclaw som vann den. Föresten är du mugglarfödd? Inte för att jag har något emot mugglarfödda eller så, men du ser lite förvånad ut varje gång jag nämner något som elevhemscupen eller när jag berättade om elevhemmen.” Emilie pausade i sitt snabba tal, och granskade Cathrine, eftersom Cathrine inte visste vad mugglarfödd kunde hon inte göra annat än att se oförstående på Emilie, ända tills hon förklarade vidare. ”Så du är mugglarfödd! Ja visst, mugglarfödd är när man kommer från en mugglarfamilj, vilket betyder att du har föräldrar som är ickemagiker, men du är en magiker. Och om man inte är mugglarfödd är man antigen halvblod eller renblod, halvblod betyder att en av dina föräldrar är mugglare och en är häxa eller trollkarl, och renblod är när båda dina föräldrar är häxa eller trollkarl. Jag och Aaron är båda renblod, men vi har båda kompisar som är halvblod eller mugglarfödda.”
”Då antar jag att jag är mugglarfödd.” sa Cathrine när Emilie slutade prata. Aaron – som hade suttit tyst och lyssnat på när de pratat, vände sig mot Emilie och viskade något i hennes öra innan han reste sig upp för att gå. Han gav Cathrine ett leende innan han öppnade kupédörren och gick framåt i tåget.
”Du får ursäkta Aaron, han är inte särskilt bra med främlingar, han skulle bara gå snabbt till toaletten, han kommer snart tillbaka. Jag lovar att han inte alls är så här tyst, men han är väldigt blyg och så. Men så snart du lär känna honom kommer du älska honom, men såklart inte lika mycket som jag älskar honom, ingen kan älska honom så mycket som jag gör.” Emilie hade precis avslutat meningen när dörren öppnades igen och Aaron gick och satt sig bredvid Emilie igen.
”Aaron, du får underhålla Cathrine, Cat menade jag, för en liten stund. Jag ska gå och se om man kan hitta något att äta här på det här tåget.” Emilie gick ut i tåget och Cathrine och Aaron lämnades alldeles ensamma.
”Min tvillingsyster Juliana har en kompis som heter Aaron.” sa Cathrine i ett försök att lätta upp stämningen, men Aaron verkade bara ännu mer obekväm och gav sedan Cathrine ett koncentrerat leende. Cathrine försökte att inte visa sin frustration, hon förstod sig verkligen inte på den här personen, Emilie hade sagt att han var blyg, men ingen kunde vara så blyga att de inte vågade säga någonting.
Innan Cathrine fick för sig att komma på något nytt sätt att kommunicera med Aaron, drog han fram en liten makapär och började trycka på olika knappar. Efter en stund insåg Cathrine att det var en mobil. Hon hade inte direkt väntat sig att det skulle finnas mobiltelefoner här, eftersom att hon antagit att de använde magi för att sända meddelanden.

Efter ytterligare några timmar kom en tant förbifarande med en vagn framför sig och emellanåt ropade hon ”Vill någon ha någonting från matvagnen?”. När hon gick förbi kupén som Cathrine, Emilie och Aaron satt i steg Aaron upp för att gå och köpa något.
”Vill någon av er ha något?” frågade han, mest vänd mot Emilie, och Cathrine gissade att han inte skulle uppskatta att köpa mat åt en främling, så hon skakade tyst på huvudet, medans Emilie sa att hon ville ha en chokladstång.
”Är du säker på att du inte vill ha något?” frågade Aaron den här gången helt vänd mot Cathrine. Förvånat vände Cathrine åter huvudet mot honom där han stod i dörröppningen, halvt inne i kupén och halvt utanför. Det var det första Aaron sagt åt henne. ”Du kommer bli hungrig om du inte äter någonting.” lade han till när han såg Cathrines oförstående blick.
”Jag kan ta en likadan chokladstång som Emilie.” sa jag undvikande och fortsatte sedan titta ut genom fönstret, där man knappt kunde se någonting alls nu. Ett tjockt lager svart mörker hade tagit sig över landskapet och gjorde det nästan omöjligt för någon att se utanför fönstren, om man hade tur såg man någon siluett här och där.

Ungefär 20 minuter senare meddelade en röst från någon högtalare att man skulle sätta på sig Hogwarts-uniformerna och packa ihop sina saker. Aaron reste sig omedelbart och sa att han skulle gå till toaletten och byta om, och Cathrine och Emilie bytte om i tystnad (det var en av de första tysta stunderna på hela tågresan). Cathrine gissade att Emilie var lika nervös som hon, efter som hon faktiskt inte sa någonting alls tills Aaron kom tillbaka.
Ingen av dem hade tagit fram någonting från koffertarna, så ingen av dem hade någonting att packa ihop.
Snart hördes rösten igen, den här gången berättade den att de skulle vara framme om mindre än två minuter, och när man steg av skulle förstaårseleverna gå med vaktmästaren mot Hogwarts, och resten av eleverna skulle åka upp till skolan som vanligt.
Cathrine kunde känna hur nervositeten spred sig över hela kroppen, hon hade inte ens tänkt på vad som skulle hända när tåget skulle komma fram. Vad väntade på dem i slutet av spåren? Tyst började hon föreställa sig de dåligaste som kunde finns där, vad var det ens för en skola? Trodde alla på riktigt med det här om magi? Eller var det en skola för psykopater som trodde att de kunde trolla? Mera tankar hann inte gå igenom Cathrines huvud innan tåget stannade med ett ryck och alla dörrar öppnades och alla elever trängde sig ut för att dra in den kalla kvällsluften i sina lungor.