An Unknown Task

( ingen skillnad, skulle kanske vara bäst så alla hinner med? )

(låter bra^^)

( Tom Felton, Vildvittra, AlexZz och fashion7 denna ordning? )

( passar bra för mig iaf )

Idun såg på tjejen som verkade minst sagt våldsam vilket Idun tyckte var onödigt. Sakta tar hon ur hörlurarna ur öronen och stoppar dem i fickan.
"Det är heller inte vårt fel att vi inte är kända och inte heller inte vårt fel att vi inte skriker hänfört till din existens." säger hon lugnt med ett leende på läpparna till Fox och hälsar vänligt på de övriga.
"Det roliga ligger i att du inte blir full år dåligt som nu och däckar efter halva festen." sa hon sedan men nu frånvarande då hon finner en klocka på sin arm, sen när hade hon en klocka? Hon behövde en dock, imorgon var det lördag och hon skulle upp tidigt och jobba.

(oh this is gonna be cool xD)

"Nej, han har trots allt en poäng, jag är nöjd och okänd för världen. Men de missar inget så det spelar ingen roll." Konstaterar en gladlynt Arielle och vänder sig om mot dem igen. "Namnet är Arielle Froyd, och du har en väldigt intressant dialekt av engelska, det är en komplimang." Det sista är menat till den rödhåriga tjejen och för att vara ärlig tycker hon att de alla tre är väldigt intressanta. De är roligt att ha kontrast mellan människor i en grupp. Annars blir det så tråkigt och enformigt. Fast det ska Arielle säga med tanke på att hon aldrig haft en annan vän än någon hennes pappa eller mamma anställt åt henne.

Talia nickade kort åt dem. "Talia Benson." presenterade hon sig med den stolta glimten i ögat. Hon körde händerna i fickorna och kände till sin lättnad att båda mascaran, fickspegeln och kameran låg där. Hon pustade, log och drog på ett lager mascara på var öga. Hon sträckte sedan på sig och llde över uppmärksamheten till omgivningen. "Så var är vi?" frågade hon igen. Så långt Talia kunde se framåt var bara gräs. "Gräs, gräs och MERA GRÄS!" utbrast hon frustrerat. Så vände hon sig om, mot skogen. Den kände lite hotfull, med dimma som täckte det mesta av synen mellan alla trädstammar. Men samtidigt som träden skrämde Talia lite, drogs hon ändå till den på något sätt. Utan att kunna avgöra vart de befann sig såg hon mot de andra tre. "Varför står vi här? Borde vi inte göra något?"

Fox skakade på huvudet åt den enda personen som inte hade presenterat sig. "Jag kräver inte er sympati för att jag är den jag är, jag hoppades bara på att ni inte skulle döma mig utöver att jag är den jag är. Bara för att jag är känd tror ni omedvetet att ni har rätt att döma mig för någonting jag antingen är eller inte är. För jag är fortfarande lika mänsklig som er." Han blev själv förvånad över orden som han fick ur sig. Han hade sällan mycket till vokabulär för att uttrycka sig på det sättet. "Och då det gäller att bli full så är jag inte den enda i min ålder på jorden som super mig full nu som då eller tar överdos av droger. Förresten är det min sak, så lägg dig inte i."
Han sträckte sig ner efter brevet som hade fallit vid hans fötter och granskade det. På framsidan stod det bara deras namn. "Idun Lind, Fox Carson, Talia Benson och Arielle Froyd." Han mumlade knappt hörbart ut orden innan han slarvigt öppnade brevet och drog ut innehållet.
"Grattis, ni fyra ungdomar har härmed tilldelats en uppgift gällande liv och död. Klockorna på era armar symboliserar tiden som ni har i en värld. Då visaren når nollan är tiden slut och en av er dör... Det var ju muntert ... Uppgifterna ni har i alla världar kan vara vad som helst, leta efter ledtrådar och lägg er själ in i det yttersta. Lyckas ni slipper ni eventuellt hem. Lycka till och må jordens måne vara med er. Ps, det finns ryggsäckar en bit bort med era mest nödvändiga föremål."
Han vek ihop brevet igen och kastade det på marken. Han skulle fan inte dö, han hade för mycket på spel.

Idun skrattar och ser på tjejen som tydligen heter Arielle och ler svagt.
"Skulle inte kalla det dialekt, mer dålig skolenglska." sa hon och drog handen genom håret.
"Tycker den låter hemsk, är från Norge." sa hon då hon gissade att de inte var därifrån märkligt nog och hon presenterar sig för dem. Hon lyssnar tyst på killen och nickar.
"Förlåt du har rätt, jag dömer dig efter omslaget. Men här har du din chans att bevisa något annat." sa hon men påtalade inget om alkohol och droger utan bara knöt omärkligt händerna. För någon som varit uppväxt med det hela sitt liv var det inget som hon ville tala om, istället tog hon upp lappen Fox astat och började läsa.

Arielle ids inte fortsätta konversationen, istället håller hon med Talia. Det skulle vara bra om de gjorde något nu istället för att bara stå.
"Något intressant?" Frågar Arielle som varit upptagen med sin klocka för att ens lägga märke till brevet än. Klockan var mer intressant, hon använder dem inte så det känns ovant att ha den på sig. Dessutom ser den ut att få del, vilket gör det hela ännu lite mer roande och allting liknar mer en sjuk dröm än något annat. Hon kanske faktiskt ligger i koma. Hon ler när den tanken slår mot henne, hon kan ju faktiskt vara i Limbo. Hon kan ligga på gränsen till liv och död. Vilket är intressant. Hon kommer alltså aldrig komma tillbaka? Deprimerande tanke.