IDA HONEY OCH JAAG (Ev. 15+, watch out!)

Jag vände blicken uppåt och gav honom en konstig blick.
"Vad fan snurrar i ditt huvud? Ska jag sitta här och räkna ut hur jävla många procent ont det gör för att du ska vara nöjd?"
Tårarna var som bortblåsta. Sur och tvär sköt jag fram underläppen och rynkade ögonbrynen.
"Du är nog den sämsta lägerledaren jag någonsin stött på."

Han hann inte ens svara innan jag plötsligt ändrade attityd. Jag var inte säker varför jag gjorde det, det var inte likt mig. Kanske på grund av omständigheterna? Inte brukade jag ju ligga och kräkas över folk eller simma i mitt eget blod heller. I alla fall insåg jag att jag var tvungen att lyfta den vita flaggan och släppa vapnen - Jag ville duscha och det snabbt.

Tveksamt ryckte på axlarna.
"Jag kommer." Jag höll min skadade arm i famnen och försökte använda mig av min friska arm samt mina två ben för att komma upp, men utan resultat. Jag tappade hela tiden balansen och dunsade ner i sanden, nästan skrikande av smärta.
Efter ett par misslyckade försök att komma upp på benen gav jag helt enkelt upp.
"Hjälp mig", befallde jag honom och sträckte upp armarna mot honom som ett litet barn som ville upp i famnen.

Jag suckade och blängde på henne. Ja, jag var nog helt hundra procent säker på att jag var det sämsta lägerledaren, iallafall på det här lägret var jag sämst av alla som fans där över huvudtaget antagligen.
Värst vad hon kunde ändra sig snabbt. Först hatade hon mig och sedan ville hon efter några sekunder att jag skulle hjälpa henne upp. Jag visste inte vad jag skulle göra när hon sträckte fram armarna sådär. Hon såg helt dum ut. Både psykiskt och fysiskt störd antagligen.
- 'Kan du hjälpa mig' heter det, sade jag surt och hjälpte upp henne med en lite onödigt tung suck... Det luktade fortfarande illa, det var så att jag nästan också hade lust att spy. Den metalliska lukten av blodet och den syrliga och äckliga lukten av spyorna var inte precis den bästa blandningen.

Den vita sanden hade blandats med blod och spyor. Jag ville inte gå i det och förstöra mina skor också.

Han skulle dra upp mig, men istället var det jag som råkade dra ner honom i den äckliga blandningen av sand, blod, magsyra och min frukost i en lite speciell form. Jag släppte hans hand och sopade äcklat bort osynlig smuts jag förställde mig att han hade kletat på mig.
"Kan du inte hålla reda på dina ben? Nu är jag smutsig också."
Jag rullade över på mage och kravlade mig upp. Jag kunde lätt övergå i stående position, jag hade bara lurat honom i hopp om en liknande händelse. Jag flinade ner mot honom och höjde ögonbrynen.
"Behöver du hjälp?" Ett klingande skratt smet ut och det var droppen som rann över bägaren. Jag började gapskratta och skakade hånfullt på huvudet. "Det ser ut så."

Jag sträckte fram en hand mot honom, genast mycket lyckligare än förut.

Jag såg äcklat ner på mina blodiga och spyiga kläder.
- Jävla idiot, skrek jag ilsket och reste mig upp utan att ta emot hennes hand hon hade sträckt fram för att hjälpa mig. Eller så tänkte hon inte alls hjälpa utan igen göra något liknande som hon hade gjort precis just, vad som nu kunde vara värre. Jag började argt gå mot skogen. Jag hatade henne och skulle hata henne i hela resten av mitt liv, vad som än hände. Fast hon skulle säga förlåt och vad som helst för att få mig att förlåta henne, vilket jag nog tvivlade starkt på att hon skulle göra.

Fy fan vilken fjortis och översittare, och ful var hon nu när jag såg på henne igen, fast hon var ju i och för sig helt blodig och spyig just nu. Fast det ändrade väl henne inte så mycket. Man kunde se matrester i den äckliga blandingen hon hade spytt upp över mig lite tidigare.

Hon hade visst ätit rågbröd och morötter på morgonen, såg det ut som. Jag skulle ge tillbaka. Hämnas. Jag visste inte hur ännu bara.

|| MWAHAHAHA!!! SPYIGA xD ||

Lätt sårad ryckte jag på axlarna. Han var väl vad han såg ut som. En överseriös snubbe utan humor. En som tog allting på allvar, gick runt och var sur och fick ett asdåligt rykte redan första dagen. Jag vände på klacken och började marschera tillbaks mot stugorna. Det gjorde verkligen ont i min arm, det gjorde det, men även om smärtan var olidlig var hatet mot honom tusen gånger större.

Jag kastade en irriterad blick bakåt. Tydligen var han inte på väg.
"Du får plåstra om mig så snart vi är tillbaks." Jag torkade ögonen med baksidan av handen i hopp om att den var relativt ren i alla fall. "Och så vill jag duscha. Det kan du förresten också behöva göra."

Jag vände mig om och mötte menande hans blick.


|| SORRY KORTIS MEN DOM MÅST SERRI DUSCHA TOGEDÄ OK? ♥ ||

Jag suckade och såg surt på henne.
- Så du tänkte att jag inte skulle göra det och gå omkring i ditt blod och dina spyor hela dagen? Nej tack, och jag kan nog sköta om mig själv, till skillnad från dig. Sade jag och ökade stegen. När jag kom fram till stugorna gick jag raka vägen in till ledarstugan.

- Vad har hänt med er då?, undrade Liv lite oroligt och såg äcklat på oss båda två. Jag suckade tungt och började förklara;
- Hon satt på stranden och blödde och så spydde hon över mig. Kan du fixa henne är du snäll? Jag måste verkligen duscha och helst nu direkt. Sade jag och styrde stegen mot badrummet, men hon tog tag i min axel och stoppade mig.
- Men ta med henne och duscha då, jag tror nog att hon vill det minst lika mycket som du. Sade Liv och log sitt mjuka leende.
- Eller lika lite som jag, mumlade jag nästan ohörbart. Jag tänkte inte duscha med henne. Jag tänkte.., uhm, se på istället tills hon var färdig.

Jag spärrade upp ögonen och mina kinder färgades röda. Delvis av ilska, delvis rodnad.
"Som om jag skulle vara naken framför honom! Han får vänta på sin tur!"
"Det spelar väl inte så stor roll. Bara ni blir rena. Ingen av er kommer väl hit och påstår att ni aldrig sett nakna människor förut?" Den kvinnliga lägerledaren höjde frågande ett ögonbryn och mina ögon smalnade.
"Jag brukar inte gå omkring och kolla. Jag är inte speciellt intresserad."
"Det är ju bra! Gå och duscha nu, här stinker."

Jag klampade in i badrummet med honom i hälarna. Jag vände mig om och placerade mitt ansikte bara ett par millimeter från hans.
"Jag duschar först. Du blundar. Sedan duschar du, och jag sticker." Jag lade huvudet på sned och gav honom en kylig blick.

Jag ryckte på axlarna och flyttade mig ett steg ifrån henne. Hennes andedräkt lucktade illa. Fy. Jag rynkade näsan och suckade. Det blev ju många suckar.
- Okej då, visst. Men då får du vara snabb, jag tänker inte sitta och blunda i hela resten av mitt liv och dessutom luktar din andedräkt illa. Sade jag och gick in i badrummet. Jag satte mig på en pall som fanns där inne.

|| KÖÖÖÖÖÖÖRT ||

Jag hoppade ur kläderna och in i duschen med ett ständigt vakande öga på honom. Jag kände hur välbehaget fyllde kroppen då blodet, svetten och spyorna rann av mig. Jag sprutade in vatten i munnen och sköljde munnen ren. Jag log brett och lät det svala vattnet rinna över mig. Jag fortsatte på samma sätt i minst tio minuter, och hade helt glömt bort honom. Honom. Vad hette han? Jag drog åt mig handduken och klev raskt ut ur duschen. Jag såg bekymrat på honom.
"Här står jag och duschar i samma rum som en kille jag knappt känner. Och ännu värre - Jag vet inte hans namn! Var vänlig och presentera dig." Jag virade handduken omkring mig och betraktade honom. Han såg okej ut. Jag närmade mig honom försiktigt och lutade en aning på huvudet. Min mun var inte längre fastpressad i ett ansträngt flin utan den var lätt vidöppen. Jag stannade upp och kunde känna hans varma, äckliga andedräkt emot mitt ansikte.

Plötsligt var vi över varandra. Jag visste inte var jag skulle placera händerna samtidigt som jag försökte hänga med i rörelserna. Det var blött, varmt och konstigt, men samtidigt så underbart... Allting gick så fort och jag kände mig alldeles yr i huvudet.

Jag såg ner på min mobil och surfade omkring på olika sidor på nätet och chattade med en kompis på kik och försökte att inte titta på tjejen. Jag måste liksom anstränga mig, men inte så att jag ville titta på henne, utan jag bara typ nästan glömde bort att hon stod där naken och duschade.

Jag tittade upp på henne när hon började prata. Hon såg bättre ut när hon var ren, måste jag erkänna. Ja, hon så faktigst bra ut.
- Max, svarade jag, när hennes vidöppna mun var ungefär en millimeter ifrån mina läppar. Vad var det som hände? I nästa sekund kysste hon mig och hennes händer var överallt över min äckliga och skitiga kropp. Jag besvarade försiktigt kyssen. vad gjorde jag? Vad gjorde hon? Vad gjorde vi? Var jag sjuk i huvudet eller? Ja, jag antar att jag var det.
Jag blev faktigst lite förvånad. Jag gillade det. Hennes handduk gled av hennes smala kropp och där var hon naken framför mig. Trevligt... Nu skulle hon säkert hata mig föralltid och skylla det på mig.