På havets botten.

Hon kunde inte fly eftersom hon låg fastspänd på britsen men även satt i en sittande ställning. En nål stcks in i hennes armväck och någor pumpades in. Hon såg på honom medan hon sakta slöt ögonen men öppnade dem lika sakta som hon hade somnat och vaknat på samma gång.
Hon orkade inte kämpa när en svag smärta började vid huvudet och hon låg helt stilla medan tårar rann ner.

Han arbetade med sina händer medan det rann tårar längs flickans kinder. När han äntligen var klar med sitt arbete lyfte han händerna, tog av sig handskarna, och lämnade rummet utan ett ljud.

Hon låg i rummet med en blodig kind och hon såg efter honom medan hon sakta sakktte ig upp och rörde vid bandaget och såg på dörren.

Han såg på dörren han stängt bakom sig. Flickan därinne borde ha vaknat nu, så han slog sakta, men bestämt, in koden. Hon måste få veta sanningen.

Hon gnydde till medan hon lutade sig tillbaka. Under oprationen hade hon legat vaken utan att kunna känna smärta och hon hade inget att säga. Hon lade handen på sitt huvud och en tår rann ner längst hennes kind. Varför hade han tvingat sig att skära i henne? Dörren gled upp och hon vände bort huvudet.

Flickan vände genast bort huvudet när han steg in i rummet.
Han öppnade munnen, men stängde den rent reflexmässigt igen innan han kom på att de förstod varandra nu.
"Du", sa han kort.

Hon ryckte tillmen vände sig inte om.
"Låt mig få sova" Muttrade hon surt och drog ihop sig. Britsen var blodig och våt efter henne och hon suckade.
"Jag är trött och vill sova så lämna mig ifred din misshandlare"

Han suckade.
"Jag har inte misshandlat någon. Jag har räddat ditt liv."

" Hur då?" Hon satte sig upp och såg på honom. Hon såg trött ut och hon hoppade ner från britsen. "Vad gjorde du?varför skar du i mig?!"

Han suckade återigen. Förklaringarna var alltid svårast.
"Det här...", han avbröt sig.
"Du är i en undervattensvärld"