{Prs} Cho. Chang & Lama

Jag tog ett djupt andetag och hoppade i vattnet igen. Jag tände ficklampan som satt på huvudet i ett band och började försiktig att simma längre och längre ner. Tillsist stod jag på ön igen, jag simmade tyst förbi några hus och letade efter någon som var vaken. Plötsligt såg jag något som lös i ett hus. Jag knackade försiktigt på dörren.

De band fast mina armar och mina ben. Jag kunde inte röra på mig eller kämpa emot. De tog flera prover på mig och snart tuppade jag av av att det gjorde så ont. Jag tänkte på mannen jag hade sett. Den första landlevande varelsen jag någonsin hade sett i hela mitt liv. Jag undrade var han var och vad han gjorde just då. Han hade verkat annorlunda än alla andra landlevande. Han hade varit vänlig och gjorde ingenting illa mot mig, eller kanske var det bara en roll han spelade för att lugna ner mig?

Dörren öppnades långsamt, ett doft skrik hördes, sen smälldes dörren igen. Jag suckade. Va det masken som såg läskig ut? Jag tänkt efter en stund och beslutade mig sen att ta av den. Jag tog ett djupt andetag och ryckte bort masken, sen knackade jag igen.

Till slut vaknade jag. Det simmade nu omkring fiskar i den lilla sjön. Jag fångade en av dem och slet loss dens huvud. Jag var vrålhungrig och började äta av den. Först efter en stund märkte jag att en grupp med landlevande stod och tittade på mig genom ett litet fönster. Ett litet barn höjde en liten fyrkantig sak och tryckte på en knapp så att ett starkt ljus blinkade till och sedan kom det ut en liten bild. På mig.

Vattenmänniska

Stod det på en skylt utanför det lilla havet.

Dörren öppnades försiktigt igen och sen sved det till i mitt ben, jag skrek till tyst men det kom bara bubblor, en pil satt i min knäskål, jag drog smärtsamt ut den och hämtade masken, jag tog några andetag och tog bort den igen. Kunde jag övertyga att jag inte var farlig för henne också? Jag satte mig ner på knä och sträckte försiktigt fram min hand.

Jag såg mig omkring. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag slippa tillbaka till mitt hem? Tillbaka till mamma och min bror. Jag var säker på att pappa var i trygghet. han reste alltid till en annan undervattens stad för att jobba för 2 månader.

Kvinnan såg på min hand och tog den, jag log.
Vi kunde kommunicera länge, jag lärde mig mycket.
Efter 2 timmar simmade jag upp. Vart var tjejen?

Jag simmade bakom ett litet berg av sjögräs för att inte bli sedd av landlevande. Där satt jag hur länge som helst tills en man simmade ner i havet och drog mig fram så att alla kunde se mig igen. Min blåa klänning var sönder och mitt hår var trassligt. Det kom flera starka snabba ljus och alla verkade titta på mig. Fast det var tur att det var just jag som hamnade här istället för mamma eller min bror.

Jag suckade, min utrustning la jag på ubåten. Jag gick förbi kiosken, då märkte jag det. En stor affisch om tjejen, museum. Jag rusade till stadens museum

Jag satte mig med en suck på en sten och rev mig själv i håret. Jag var en sådan idiot. Varför hade jag gått fram till den landlevande som hade kommit ner till staden? Varför hade jag inte sagt åt någon att jag såg något? Jo, för jag trodde ju att han var en fisk.