Prs mellan Jessica Tonks och Lama

Hawe kunde höra kungen och drottningens arga röster från rummet brevid.
- Vi kan inte ha honom kvar! Han är en skam för hela landet. Sade kungen och Hawe förstod med det samma vad de pratade om. Hawe själv.
- Men han är vårat barn, sade drottningen och Hawe kände hur han svettades i handflatorna. Han var inte deras barn, han var någon annans barn.
- Det är just det! Han är inte vårat barn, morrade kungen och skuffade upp den tunga trä dörren.

Ann satt i sitt rum då hon plötsligt hörde sina föräldrars röster. "Ann måste sluta vara ute i skogen! Det är inte bra för henne! Vi borde hitta någon för henne, gifta bort henne...". Genast kom hennes mor med protester och Ann försökte att sluta lyssna. Hon gillade att vara i skogen, att vara i naturen, men hennes föräldrar gillade det inte.
Då hon inte orkade höra på dem så gick hon tyst ut igen, upp mot skogen. Dock bara i sin klänning nu.

Hawe kände hur det bubblade i honom av ilska. Jaha, de kunde inte ha kvar honom, men varför tog de hand honom då från första början?
Han gick surt ut ur slottet och gick ut i skogen, trots att han inte fick göra det, men han var inte deras barn, de bestämde inte över honom.

Ann hade glömt sin båge, men trots det gick hon djupare och djupare in i skogen. Hennes hår fladdrade i vinden och blottade hennes spetsiga öron. Hon hörde inte stegen utan bara gick på.

Hawe hörde steg och stelnade till. Han drog fram sitt svärd och skyddade ryggen mot ett träd ifall någon skulle komma bakifrån. Plötsligt fick han syn på samma kvinna som tidigare under jakten. Han lade undan svärdet och hoppades att hon inte skulle märka att han stod där. Spetsiga öron. Hon var en alv.

Ann mumlade lite saker för sig själv, hon tänkte högt då hon trodde hon var ensam. "Om mor och far gifter bort mig rymmer jag hit" mumlade hon och märkte inte mannen, hon var för upptagen med annat.

Hawe stod blick stilla och lyssnade på kvinnans prat, hon verkade nästan lite små galen.
Vad skulle han göra? Springa därifrån, strida, prata med henne eller ingenting? Han harklade sig försiktigt och såg på kvinnan. Där hade han säkert begått ett stort misstag.

Ann stelnade till då hon hörde harklingen och vände sig hastigt om. Mannen från tidigare. Hon tog vaksamt ett steg bakåt. "Du igen...". Hon släppte honom inte med blicken. "Tack för att du hjälpte mig förut, men varför?".

Hawe ryckte på axlarna och ångrade att han hade harklat sig och fått till sig kvinnans uppmärksamhet. Han önskade att han hade kunnat sjunka ner genom marken och bara försvinna för sekunden.
- Jag vet inte.., jag är inte riktigt som andra demoner. Mumlade Hawe och höll handen helatiden om svärdskadtet, beredd för att dra fram det.

Ann stelnade till mer, vad det här en demon? Hon tog ännu ett steg bakåt. "Verkligen inte...Alla andra skulle ha tillfångatagit mig, eller dödat mig...". Hon önskade hon hade sin båge då hon såg hans svärd.
"Och jag är väl inte som andra alver...Hela tiden ensam ute i skogen".