Prs med Majaluna

Okej. Detta måste bli bättre

~~

"Hej... Du ser ledsen ut"
Jag rycker till och snor runt när jag hör rösten bakom mig. Där står en pojke med långt, blont hår och piercing vid ögonbrynet. Jag kan inte placera hans namn, men vet att han går i min klass.
"Hej..." säger jag tveksamt, men mitt inre jublar över uppmärksamheten. Det är första gången på mycket länge någon sagt 'Hej' till mig.

~~

Blev det för kort?

(Nej, det går bra. Skriver senare, är på telefon cx)

Oki

Jag visste inte vad jag skulle säga mer, jag hade varit helt dum i huvudet då jag sade "hej" åt henne. Med en suck vände jag mig om och började gå mot mitt skåp
_____________________
Har helt fantasibrist cx Kort

Jag ser efter pojken som går mot sitt skåp, mitt inre sjunker som en sten. Det där ordet, "hej", var bara... Ingenting. Jag blir arg på pojken, men ledsen på mig själv. Varför kan jag inte vara bättre? Varför tycker folk inte om mig? Innan jag hinner hindra mig själv har mina läppar rört sig och jag har ropat ut ordet: "Vänta!"

~~
Kort här meeed

Jag stannade. Var det mig hon pratade med? Jag vände mig sakta om och såg på tjejen
- Ja? Sade jag och väntade på att tejen skulle säga något.
_________
Seriöst, jag måste skärpa mig xD

(Jag måste ju skärpa mig jag meeeeed cx)

~~

Pojken vänder sig om, och jag är som förstummad. Jag känner rodnaden sprida sig över mitt ansikte och jag skulle kunna slå mig själv.
"Jag.." mumlar jag, vad ska jag säga?
"Jag..heter...Alice.."
Sluta stamma, Alice, kom igen. Du kan få en vän, sluta nu vara... Alice... och var lite cool!, tänker jag till mig själv.
"Vad heter du?" säger jag, och orden låter så små, svaga, meningslösa, och jag vill bara gå därifrån.

Inte lika mycket som jag xD
____________
Jag log, det verkade iallafall inte som om hon tyckte att jag var dum.
- Ewan heter jag. Sade jag och tog ett steg närmare.
- Har du lust att sitta med mig på lunchen? Undrade jag och hoppades att det inte lät alldeles för dumt.

(Men det blir ju rätt kort när någon pratar med varandra)
~~
All luft går ur mig. Han.. Pojken... Ewan... Han frågade mig om jag ville sitta med honom på lunchen. Det har aldrig någon gjort förut.
"J...J...ja!" lyckas jag slippa ur mig.

(Ja, det blir det, tänkte nte på deeet, brukar sidu inte prata så mycket i mina rollspel xD)

- Okej, vi ses på lunchen då. Sade jag och log. Jag gick till mitt skåp, som det från början var meningen och tog mina böcker till nästa lektion. Biologi stod det på mitt schema. Jag gick mot biologi klassen och satte mig ensam vid ett hörn, som vanligt på alla biologi lektioner.